Den svaga utvecklingen för oljepriset slår just nu hårt mot Putins Ryssland. Landet halkar efter EU alltmer och läget börjar bli prekärt för många vanliga människor i landet.
Oljepriset skapar kris i Ryssland
– Den korta sammanfattningen är att det internationella oljepriset är helt avgörande för tillväxt på makronivå och utan stigande oljepriser ligger den långsiktiga tillväxten runt 1,5-2 procent. Det innebär att Ryssland inte kommer ikapp EU/väst när det gäller inkomster och halkar efter många andra länder. Kapitalflöden är också nära länkade till såväl oljepriser som institutioner och bristande reformer och sanktionerna har sedan bidragit ytterligare till den bilden, säger Torbjörn Becker, chef för östekonomiska institutet SITE på Handelshögskolan i Stockholm.
I ett reportage i Financal Times framgår hur illa situationen är rent konkret:
Evgeny Sidorov visste att det var illa ställt när värmen i den fabrik där han arbetade i centrala Ryssland stängdes av mitt i vintern. Temperaturen var 15 grader Celsius, dessutom saknades många av fönsterrutorna i byggnaden. Sedan dess har saker bara blivit värre vid Ormeto-YUMZ maskinfabrik i staden Orsk, sydöst om Uralbergen.
Fabriken har varit stängd sedan september månad och de 3000 arbetarnas löner är obetalda eller hos banken, och långivare och direktörer grälar om skulden, många tror aldrig att fabriken kommer igång igen. Fabriken har en obetald el- och värmeräkning på 20 miljoner dollar och de statliga långivarna vägrar att utöka krediten.
– Det finns ingen materiel, inga pengar, inga kunder, berättade Evgeny Sidorov för Financial Times.
– Det finns ingenting och de bryr sig inte om oss.
Orskfabriken symboliserade en gång Ryssland industriella kraft – den tillverkade maskiner för fabriker i hela Ryssland och i ytterligare 30 länder. Nu är den ett exempel på röta i Rysslands 1,7 biljonersekonomi – mätt i dollar – som förlamas av en kronisk underinvestering, en väntan på försenade reformer, ett omfattande statligt ägande och sanktioner från väst som sakta stryper banksektorn.
Långt bort från Moskvas Michelin-restauranger, visningsrum för Bentley bilar och glittrande granitgator, kämpar den ryska regionala industrin. Den förväntade inhemska produktionstillväxten på cirka 1,7 procent i år skulle kunna vara långt sämre om det inte var för starka olje-och gasintäkter, men det betyder också att andra sektorer av ekonomin stagnerar eller till och med backar.
Kremls rädsla för att provocera upplopp hos befolkningen har lett till att tillfälliga åtgärder vidtas för att täppa igen de mest brådskande hålen. Även om den officiella arbetslösheten är 4,7 procent, vilket är historisk låg, så har reallönerna sjunkit rejält.
Den disponibla realinkomsten har fallit varje år sedan 2014 och var elva procent lägre vid slutet av 2017 jämfört med fyra år tidigare, enligt officiell statistik. Enligt samma statistik var ryska arbetsgivare skyldiga sina anställda 48 miljoner dollar vid utgången av november. Vladimir Putins popularitet har fallit skarpt sedan landets pensionsålder höjdes i höstas. 61 procent av ryssarna anser att Putin ensam är ansvarig för landets problem, skriver Financial Times. I ett diagram visas att rysk produktivitet är erbarmligt låg. Den är drygt en tredjedel av den amerikanska eller den tyska produktiviteten som ligger i topp och cirka hälften av den genomsnittliga produktiviteten i EU.
Torbjörn Becker på Handelshögskolan har varit redaktör för antologin The new economy under Putin tillsammans med Susanne Oxenstierna. Sjutton olika författare, bland andra Anders Åslund och Torbjörn Becker själv, diskuterar Rysslands långsiktiga utmaningar. Dessa består av tillväxt och oljeberoende, avsaknad av institutioner som behövs för att skapa ett dynamiskt näringsliv, effekter av sanktioner på kapitalflöden, regionala skillnader i företagande kopplat till var olja och gas utvinns, och bristande reformer på det övergripande planet.
Det ryska folket lever med en vardag där ryssarna tillfälligtvis fick det bättre ekonomiskt när oljepriserna steg 2018 men nu när oljepriset har vänt ner igen blir inkomstutvecklingen sämre.
– Det krävs att priserna mer eller mindre konstant stiger för att skapa ekonomisk tillväxt. Under Putins första två presidentperioder mellan 2000 och 2008 steg löner och inkomster kraftigt på grund av oljepriset. 2008 förstod centralbanken att rubelns växelkurs inte kan hållas fast när oljepriset faller. Efter 2014 har man övergått från att styra växelkursen till att ha inflationsmål. Det innebär att rubeln flutit mer eller mindre fritt. De senaste åren kan man ser hur växelkursen har varierat med oljepriset och med sanktionerna, säger Torbjörn Becker till Realtid.
Framtidsblicken är att tillväxten blir för låg för att den stora allmänheten ska vara nöjd med sin ekonomiska utveckling.
– Då är farhågorna: vad ska presidenten göra för att behålla sin popularitet? Det finns risk för olika nationalistiska utspel både på hemmaplan och utrikes för att behålla det stöd han har bland väljarna, varnar Torbjörn Becker.
Financial Times avslutar sitt reportage med en intervju med en person vars familj har arbetat på Orsk fabriken i generationer.
– Det finns en känsla i hela staden av kris. Inga pengar, inga jobb, inget hopp, säger denna person.
– Det är en mycket farlig situation för myndigheterna att få 3000 arga människor på gatorna.