Oljekollapsen visar att en v-formad återhämtning är osannolik

Den ena dåliga nyheten följs av en annan som är lika illa eller värre. Situationen i den kortsiktiga delen av oljemarknaden är unik; aldrig tidigare har prissättningen varit negativ. Så var fallet i går kväll när oljeleveranskontrakten för WTI-olja (West Texas intermediate) med leverans i maj föll en bra bit under 0 dollar per fat. Detta dramatiska förloppet skapar extrema vinster och förluster. Finansiella investerare, som inte avser att ta emot den fysiska leveransen av olja, tvingas sälja kontrakten vilket förstärker pristrycket. 

De negativa priset återspeglar förstås inte det verkliga värdet på ett fat olja. Snarare handlar det om att en mycket giftig blandning av en virussjuk efterfrågan, överproduktion och bräddfyllda lager som gör att ingen har behov av ytterligare olja. Den dagliga oljeproduktionen är just nu sannolikt 20-30 miljoner fat större än konsumtionen. 

Att problemet i första hand framstår som kortsiktigt märks i att leveranskontrakten för juni ligger runt 20 dollar fatet (drygt 200 liter) och de lite längre kontrakten, till exempel för november, handlas till över 30 dollar fatet. Den extrema prisdifferensen mellan långa och korta kontrakt återspeglar investerarkollektivets syn på virusspridningen; det värsta är över i juni och efterfrågan är tillbaka i höst. 

Möjligen är marknaden lite väl optimistisk kring marknadsbalansen om en månad. Å andra sidan är det först i början av maj som de avtalade produktionsbegränsningarna mellan Saudiarabien och Ryssland på 10 miljoner fat sätts i verket. Samtidigt indikerar ett pris på 30 dollar i november att investerarkollektivet inte räknar med en V-formad återhämtning i konjunkturförloppet när virussmittan väl släppt taget. Tidigare i år handlades WTI-oljan till runt 60 dollar. 

Det mycket extrema marknadsläget har skapat en mycket intressant trading- och arbitragemöjlighet för riskvilliga finansiella aktörer. Detta märks bland annat i prissättningen av VLCC-fartygen (very large crude carriers som kan lagra och frakta 2 miljoner fat) där dygnshyran för ett sexmånaderskontrakt mer än tredubblats till 100 000 dollar på ett par månader. 

Priserna på VLCC-fartygen är starkt korrelerade till skillnaden mellan de korta och långa oljekontrakten. Denna prisdifferens skapar ett marknadsläge som brukar kallas contango och har, de få gånger det inträffat, skapat enorma vinster. 

Under den senaste månaden har 40-50 långtidskontrakt för VLCC-fartyg tecknats där avsikten inte är frakt av olja utan lagring. Det är fler än under de senaste tre åren. Det tyder naturligtvis på spekulation i den extrema priskurvan; den som sitter på lagringskapacitet kan “låsa” in en vinst på 25 dollar fatet.