Artikel-6256029007d98

Ivar Strömberg, som grundade bolaget tillsammans med Tommy Ekström 1995, kommer inte att närvara. Det är över två år sedan han lämnade bolaget och han är måttligt entusiastisk över utvecklingen.

– TDC gör ett bra köp. I dagsläget är det väl en bra värdering av bolaget men om man väntat några år hade man kunnat få bättre utväxling. Å andra sidan var jag lite förvånad över att ingen köpte Song till ett ännu lägre pris förra året, säger Strömberg.

I mars 2000 när Song, som då hette Tele1 Europe, börsintroducerades på Nasdaq och Stockholmsbörsen värderades bolaget till 30 miljarder kronor. Affärsidén att sälja telefoni och datatjänster i eget nät till företaget i hela Norden var het den vintern. Aktien övertecknades 37 gånger och första dagen handlades aktien för 210 kronor, en vecka senare hade den tappat 30 kronor.

Pengarna började rulla

Totalt fick företaget in 4,5 miljarder kronor vid introduktionen – en av de största i svensk börshistoria.

Eftersom det var Goldman Sachs och Lehman Brothers som skötte introduktionen gick en relativt liten andel av aktierna ut till svenskar. Främst var det amerikanska, norska och italienska banker som investerade för att göra snabba klipp.

Riskkapitalbolaget Providence, som ägde drygt 30 procent av bolaget redan innan noteringen, sålde ut två miljoner aktier en månad senare och fick tillbaka mer än de pengar man lagt in i bolaget. Då hade Providence kvar 29 miljoner aktier.

Tele1 Europe höll en relativt låg svensk profil utanför affärsverksamheten. Företagsledningen innehöll inga näringslivskändisar och ordförande var norrman, Lars Windfeldt.

Men företaget hade fått in pengar och pengarna började rulla. I form av fiberkabel som rullades ut i städer i hela Norden. Pengarna användes även till företagsförvärv.

Mest spektakulärt var köpet av internetoperatören Wineasy. Den 22-årige ägaren Johannes Bertorp fick 100 miljoner kronor i kontanter för sin firma. Sedan gav sig Tele1 även in på nya projekt, som att ansöka om en svensk 3G-licens.

Kursen bara sjönk

Bara några månader efter börsnoteringen började IT- och telekombubblan brista. Vid årsskiftet 2001 hade 70 procent av Songs börsvärde raderats ut. I februari-mars 2001 sålde storägaren Providence ut drygt tolv miljoner aktier, fick in cirka 700 miljoner kronor (om de sålde till börsvärdet vid försäljningstillfällena) och lämnade styrelsen i Tele1.

Under tiden tog bolaget in en varumärkesexpert för att hitta ett nytt bolagsnamn. I Finland fanns redan Tele Yxi, och Tele1 ville inte bara vara ett vanligt telekombolag.

– Tanken var att efter prat så kommer sång, och namnet skulle förmedla att vi höll på med kommunikation, säger Tommy Ekström.

Bolaget bytte namn till Song Networks under sommaren och börskursen fortsatte att rasa. I augusti var den nere i 15 kronor.

– Mellan maj 1999 till augusti 2001 överträffade vi alla prognoser vi ställt ut men kursen bara sjönk. När värderingen var så låg hade vi inga möjligheter att ta in mera pengar för att betala av våra lån, säger Ivar Strömberg.

Vid det laget var Songs finansiella situation ett stort problem. Innan börsintroduktionen hade bolaget lånat pengar genom så kallade skräpobligationer med hög ränta. Skulden uppgick till drygt fem miljarder kronor. Långivarna krävde in en halv miljard i räntebetalningar varje år.

– Jag sa till bolagsledningen att de inte kunde fortsätta så här men jag möttes bara av överoptimistiska norrmän, säger Gunnar Ek på Aktiespararna.

Styrt av långivarna

Norrmännen, med Lars Windfeldt i spetsen, förklarade för Gunnar Ek att det inte var ett problem att satsa. Song skulle konkurrera ut de gamla trötta statliga telemonopolen och pengarna skulle rinna in. Gunnar Ek påpekade att det visst var problem, de trötta statsbolagen var finansiellt stabila till skillnad mot uppstickarna, som Song.

– Hade Song satsat lite försiktigare och haft tillgång till krediter hade det kunnat bli succé. Men jag insåg att företagets ledning inte hade grepp om situationen.

I mars 2002 värderar börsen Song till mindre än en halv miljard kronor. Ivar Strömberg lämnar bolaget och ersätts med Tomas Franzén som kom från IT-bolaget AU System (ett gammalt Telia-bolag). Storägaren Providence var borta, grundaren Strömberg var borta och de som hade makt i Song var i princip Songs anonyma långivare, som ville ha sin ränta.

Krisen var uppenbar samtidigt som verksamheten bara gick bättre och omsättningen ökade. Franzén blev satt att fortsätta arbetet med att hitta en Song-räddare, och gamla statliga monopolbolaget Telenor var intresserat sedan en längre tid. Förhandlingarna pågick under sommaren, medan konkursen hela tiden kröp närmare.

Men långivarna sade nej till Telenor-lösningen. Några dagar tidigare hade Song ställt in räntebetalningarna och bolaget hade avnoterats från Nasdaq.

Komplex räddning

Under tiden hade Stena och Vattenfall kontaktat Song. Det välmående Stena ville ha någonting att investera sin stora kassa i. Vattenfall hade Arrowhead, ett eget bredbandsbolag med problem som behövde lösas.

– I första hand gick vi in i affären för att hantera problemet med Arrowhead. Men jag såg att Song skulle bli något bra om det bara blev av med sin skuldbörda, säger Lennart Åsander på Vattenfall.

Räddningsaktionen var oerhört komplex. Vid förhandlingsbordet satt Stena, Vattenfall, Songs långivare, Songs företagsledning och ett helt koppel advokater.

Lösningen blev att Stena och Vattenfall gick in med 315 miljoner kronor i bolaget i utbyte mot aktier. Vattenfall sköt till Arrowhead och blev störste ägare med 20 procent i Song. Stena fick 11 procent för sina 115 miljoner kronor. Långivarna fick byta ut sina obligationer mot 60 procent i bolaget. Till slut gjordes en nyemission på 180 miljoner kronor.

– Rekonstruktionen var en av de mest komplicerade som gjorts i Sverige, tror Lennart Åsander.

När advokaterna och bolagen förhandlade som mest var aktiekursen nere i 35 öre. De stora förlorarna var givetvis de aktieägare som satsade år 2000 och aldrig sålde. Aktien tappade mer än 99 procent av värdet.

Telekom inne igen

Tomas Franzén fortsatte sitt städjobb i Song. Personal sades upp och verksamheter såldes av. I mars 2003 gick Roger Holtback, med kopplingar till Stena-sfären, in som ordförande. I tysthet fördes Songs verksamhet in i en mer stabil ekonomisk situation. Under hösten sålde Vattenfall ut sina aktier med en vinst på 300 miljoner kronor.

Ännu en gång stod Song utan storägare. Men den här gången var intresset för bolaget betydligt större. Finanserna var i ordning, hundratals kilometer värdefull fiberkabel var nedgrävd och aktiemarknaden väntade på en strukturaffär. Telenor som året innan missat Song hade i stället köpt upp den svenska konkurrenten Utfors.

Telekommarknaden var inne igen. Anledningen var tekniska landvinningar och prispress. När telekombolagen tappade i intäkter på rösttelefoni tvingades de hitta nya tjänster. Frälsningen hette bredband, bredband som året innan uppfattats som en överetablerad och dyr investering. Men nu hade IP-telefoni-tjänster blivit verklighet. Våren 2004 trissades hastigheten upp i telekablarna och plötsligt pratade alla i telebranschen om bredbands-tv. Nu skulle plötsligt alla ha 100 Mbit bredbandslina.

Med så avancerade och bredbandskrävande tjänster var det en fördel att äga sina egna nät – precis som Song förutspått.

Strukturaffärerna stod i kö för att genomföras. I konkurrens med Tele2 vann Bredbandsbolaget Bostream. Intressantast med den affären var att Tele2 nu avslöjade att företaget ville äga infrastruktur, tidigare hade Tele2 tjänat (väldigt mycket) pengar på att sälja teletjänster via hyrd lina. Att äga kabel, fiber eller koppar är numera guld värt.

Och mitt i denna utveckling fanns Song. Med ett arv från 90-talet där visionen om datakommunikation såg ut ungefär som det fungerar i dag.

Det är mot den bakgrunden som danska TDC och Tele2 har stridit om Song under hösten. TDC vann till slut med ett bud på 5,5 miljarder kronor. Songs historia som ett enskilt bolag är över.

Billy Andersson