Rent PR-mässigt skulle en förändring i fördelningen av förmedlingsprovisionerna stärka nätmäklarna och göra deras roll i debatten kring förmedlingsprovisioner mer relevant. Det skriver Realtids Claes Folkmar.
Nätmäklarnas dominans det största problemet
Marken skälver under nätmäklarchefernas fötter. Erik Thedéens, generaldirektör på Finansinspektionen, Fi, uttalande om att förbjuda förmedlingsprovisioner är mycket illa för framgångssagorna Avanza och Nordnet. En betydande del av deras vinstgenereringsförmåga kommer just från fondförmedling via sina mycket inflytelserika och framgångsrika aktie- och fondplattformar.
Avanza, till exempel, redovisar i sitt färska bokslut för det gyllene pandemiåret 2020 fondprovisioner på 418 miljoner kronor, vilket motsvarar knappt 18 procent av koncernens totala intäkter. Sannolikt är större delen av intäkterna lika med vinst eftersom fondförmedlingen varken är kapitaltung eller personalintensiv. Det är denna del av nätmäklaraffären som nu hotas av Finansinspektionens retorik.
Det Avanza och Nordnet i praktiken gör är att de genom sin marknadsdominans och enorma svenska kundbas är att pressa fondavgifterna men hela rabatten stannar kvar hos nätmäklarna och deras ägare. Ett typiskt exempel på hur oligopol enbart gynnar oligopolisterna. Alla andra är förlorare.
Hela affärslogiken med fondprovisioner bygger på nätmäklarnas mycket stora kundbaser som är mycket lockande för, i synnerhet, fristående fondbolag. Många fondbolag får i princip hela sitt inflöde via Avanza och Nordnet. Smakar det så kostar det. Nätmäklarnas förmedlingstjänst kostar omkring hälften av den årliga fondavgiften. Det tyder på att Avanza och Nordnets dominans är för stor och förmodligen håller tillbaka pristrycket på fondavgifterna i förvaltningsindustrin. Fondbolaget förlorar kontakten med kunden och varken vågar eller kan förhandla om storleken på fondprovisionen.
Det Avanza och Nordnet i praktiken gör är att de genom sin marknadsdominans och enorma svenska kundbas är att pressa fondavgifterna men hela rabatten stannar kvar hos nätmäklarna och deras ägare. Ett typiskt exempel på hur oligopol enbart gynnar oligopolisterna. Alla andra är förlorare. Å andra sidan strävar i praktiken alla bolag efter monopol så det är inget att förvånas över. För att förhindra detta måste myndigheter och andra privata aktörer verka för att stoppa utvecklingen.
Det finns egentligen inget som heller förhindrar nätmäklarna i takt med att deras kundbaser växer sig allt större, vilket skett under coronapandemin när allt fler svenskar blivit “hemmatraders”, att sätta ytterligare press på fondbolagen att släppa ifrån sig än mer av sina avgifter. Det finns i dagsläget inga riktiga alternativ till att nyttja nätmäklarnas plattformar för att sälja sina fonder, låt vara att det dykt upp nykomlingar som, till exempel, Savr där förmedlingsprovisionen går direkt tillbaka till kunden.
Det är dock inte detta kundfientliga problem som generaldirektören Erik Thedèen och Finansinspektionen riktar in sig på utan snarare att förmedlingsprovisionerna riskerar att leda till att återförsäljaren marknadsför fonder som har höga avgifter för att gynna sig själva; ett otyg som borde förbjudits för länge sedan. Att däremot propagera för billiga och enkla fonder, vilket Finansinspektionens chef gör, framstår som ganska okunnigt och en uppmaning att välja indexfonder vilket är ett gissel av många skäl. När det gäller Avanza och Nordnet är det svårt att se något annat än neutralitet i deras fondplattformar, med undantag för nätmäklarnas egna fondprodukter, men det är förstås helt naturligt och rimligt.
Det behöver dock inte betyda att en eventuell ny lagstiftning, vilket skett i flera andra europeiska länder de senaste åren, som förbjuder förmedlingsprovisioner inte skulle drabba Nordnet och Avanza. Ledningsgrupperna i nätmäklarna lär försvara sina fondplattformsmodeller med näbbar och klor, men frågan är om det biter på en lagstiftningsivrare som Erik Thedèen. I synnerhet som själva grundtanken att förmedlingsprovisioner kan vara skadliga för slutkunden.
Kanske vore det långsiktigt klokt av nätmäklarna att gradvis förändra modellen så att den rabatt som de får via sin dominerande ställning delas med slutkunderna. Det är ju kunderna som är förklaringen till att nätmäklarna kan ta hälften av förvaltningsarvodet.
Rent PR-mässigt, och med tanke på hur nätmäklarna marknadsför sig som ”billiga” alternativ till bankerna (vilket är rent nys), skulle en förändring i fördelningen av förmedlingsprovisionerna stärka nätmäklarna och göra deras roll i debatten kring förmedlingsprovisioner som nu tagit ny fart mer relevant.
Samtidigt är det få företag som frivilligt delar med sig av höglönsamma produkter till sina kunder. I synnerhet som det finns ett långsiktigt hot mot nätmäklarnas stora intäktskälla; de för kunderna mycket kostnadsdrivande courtagemodellerna.
Avanza och Nordnet har, både jämfört med flera svenska storbanker och internationellt, höga avgifter för aktietransaktioner. Den internationella utvecklingen går mot ett allt lägre pris för att handla aktier. Förklaringen till att Avanza och Nordnet år efter år lyckas upprätthålla sina prisnivåer är att deras aktieplattformar är överlägsna konkurrenternas vad gäller kundupplevelse och utbud. Förr eller senare dyker det upp betydligt vassare konkurrenter än de som finns idag.