Mer långsiktigt att främja sparandet istället för att begränsa det

Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Retoriken om att beskatta de rika känns igen från andra länders politiska debatt. Att höja skatten för de rika för att finansiera välfärd för alla andra är ett budskap som går hem. Men att genomföra sådana reformer är svårt. Till att börja med är de rika få och kan ofta flytta på sina tillgångar och intäkter i en globaliserad värld. Det gör att det är svårt att skrapa ihop några meningsfulla skatteintäkter med skatter mot de riktigt rika. Breddar man förslagen träffar de vanligt folk, och blir mindre populära.  

Det är relativt enkelt att beskatta hus och fastigheter – de innehåller stora värden och har låg beskattning i Sverige. Men motståndet mot fastighetsskatt är starkt i väljarkåren, som allt oftare äger sina hus. Arvsskatten vill få återinföra. Riksdagen har varit tydligt emot de flesta skattehöjningar Magdalena Andersson skulle kunna föreslå för att träffa miljonärer. Den förmögenhetsskatt som föreslås blir svår att skala upp då den ska undanta bostäder och kommer med ett tak. 

3:12-reglerna gör att delägare i fåmansföretag kan ta ut utdelning till låg beskattning. Reglerna är utformade för att uppmuntra företagande och risktagande. Men de har kritiserats för att de advokater och revisorer som använder dem utgör ett ”skattefrälse” med förmånligt låg skatt. Samtidigt är de flesta 3:12-företag små och drivs av vanliga, strävsamma typer som skapar jobb. Enligt Svenskt Näringslivs rapport utifrån SCB:s företagsregister finns det runt 474 000 delägare i 450 000 företag som omfattas av reglerna. Dessa företag, inklusive dotterbolag, anställer drygt 1,5 miljoner personer. Att de orkar hålla på är viktigt för både tillväxt och arbetsmarknad. I riksdagen finns heller inget stöd för att höja och täppa till 3:12-beskattningen, och de förslag som lagts fram har dragits tillbaka. 

Ett tak på ISK hindrar det sparande som behöver öka för de som till exempel vill stärka privatekonomin inför ålderns höst. Resultatet av att höja skatten på ISK blir att minska samma sparande som vi behöver höja för att få upp pensionerna. 

Förslagen om höjd kapitalbeskattning går ofta runt i ring på det här sättet: det börjar med att fingret pekas mot ”de rika”. Sen visar det sig att de konkreta förslagen till höjd beskattning slår mot var och varannan småföretagare, villaägare och tant eller farbror med besparingar. Lärdomen är att varje välfärdsstat riktad mot en bredare medelklass också behöver finansieras av en bred medelklass. Det går inte att skicka notan till någon annan. 

I Sverige går det inte att lösa välfärdsutmaningar med nya skatter, om inte en stor del av befolkningen är med på att själva betala dem. Frågan som borde ställas inför nästa val är därför inte var miljonärerna finns, utan vilken verksamhet som ska finansieras. Om ett syfte med skattehöjningen är att finansiera höjda pensioner, så är en mer långsiktig lösning att främja sparandet istället för att begränsa det. 

Shoka Åhrman
Sparekonom, SPP