Med absolut gehör för effektivisering

Som 16-åring tenterade hon av hela gymnasiematten. Hon hade till dess alltid legat tre år före i matten och det har präglat hennes liv på ett sätt som hon ser först i backspegeln.

– Matematik är logik i sin renaste form. Och jag tror att logiken är den gemensamma nämnaren i allt jag gjort, säger hon.

Hon är född i Blekinge men uppvuxen i Skåne och nu tillbaka i Malmö efter nästan 15 år som affärsjurist i Stockholm.

Men hennes första yrkesval var musiken. Hon ville bli internationell konsertorganist och trots att hon hade börjat sent – det var först som gymnasist som hon började spela orgel – gick hon hela vägen.

– Jag gick på Musikhögskolan i Malmö och i solistklassen på musikkonservatoriet i Köpenhamn, så jag gick så långt man kan komma, och var nere på Pariskonservatoriet också och studerade för organisten i Notre Dame.

Christina Blomkvist hade satsat allt på musiken, men när hon insåg att hon skulle livnära sig på den var det inte lika kul längre. Hon hade en kompis som läste juridik och när hon pratade om det lät det så intressant att Christina Blomkvist bestämde sig för att testa grundkursen. Hon fastnade genast.

Efter grundkursen gick hon vidare och fortsatte studera juridik i Lund samtidigt som hon gick solistklassen. Hon pluggade juridik på dagarna och övade på orgeln på kvällarna.

– Jag hade så stor respekt för juridiken och tänkte: Kommer jag att fixa detta? Men det gick ju jättebra, så jag bara fortsatte och tyckte att det var mer och mer intressant.

Hennes favoritprofessor Lars Gorton, specialist inom avtalsrätt, rekommenderade henne för ett jobb i Stockholm. Hon gick på intervju och nästa dag blev hon erbjuden arbete på Hammarskiöld.

Under alla år på byrå och sedan bolag i Stockholm – det blev nästan 15 år innan Skånelängtan blev för stark – har Christina Blomkvist utmärkt sig för sin förmåga att se möjligheterna till effektivisering, och verkställa dem. Och här har hon haft nytta av den programmeringskunskap som hon förvärvade redan som gymnasist när hon som specialarbete utvecklade ett datorprogram som kunde generera Bach-liknande kompositioner.

– Jag har ju på varenda arbetsplats i 15 år tänkt på det här sättet. Jag minns när jag jobbade med tvistlösning och vi satt och förberedde ett case och gick igenom all bevisning i ett ärende, det var så oerhört mycket information och data.

Christina Blomkvist berättar att man ofta lät någon “stackars jurist” fungera mer eller mindre som ett uppslagsverk. Men det blir både osäkert, tråkigt och ineffektivt att göra på det viset.

– Vi människor är inte så bra på att fungera som sökbara hårddiskar utan det är ju perfekt att automatisera det på något sätt.

Med, som hon själv tycker, enkla medel via Excel och lite bakomliggande programmering kunde hon strukturera upp caset och markera upp olika fakta utifrån vad det bevisade.

– Till slut satt man med ett stort Excel-dokument och kunde bara göra en enkel sökning:  Nu vill vi söka allting som bevisar just det här och så fick du det sorterat, och det hade ju tagit jättelång tid om man hade gjort det manuellt.

När hon arbetade med M&A var det likadant. De hade en massa checklistor i en jättetransaktion som hängde samman och som jurister satt och uppdaterade separat, men hur dumt var inte det? Så hon utvecklade en “liten applikation” för att automatisera det arbetet.

– På alla företag jag har varit har jag varit IT-avdelningens skräck, skojar Christina Blomkvist.

Hennes iver att innovera har resulterat i verktyg som snabbt spritt sig till kollegorna, men vem har ansvar för att förvalta dem? Och vad händer när Christina Blomkvist slutar? I några fall har hon fått rapporter om att hennes gamla Excelfiler fortfarande används av tidigare kollegor.

Effektivisering ska vara enkelt och den största potentialen finns i den lite tråkiga och osexiga automatiseringen, anser Christina Blomkvist.

– Jag tänker att det viktigaste i det här är att man inte behöver göra en så stor grej av IT och effektivisering, utan det är små saker som kan underlätta – ett steg i taget.

Det är många buzzwords i dag, man pratar AI, blockchain, machine learning etcetera.

– Bara du använder dig av de orden tycker alla att det är fantastiskt. Men jag skulle vilja säga att det är den tråkiga automatiseringen som har störst potential i nuläget. För det finns så många lågt hängande frukter att plocka. Fortfarande arbetar de flesta jurister väldigt analogt att här kan man ändå göra jättemycket.

Det tycks som att det finns en gemensam nämnare – utöver Christina Blomkvist själv då – i hennes livs tre stora intressen. Jag undrar om hon själv har funderat över det? Jodå, mycket.

Vad kan den gemensamma nämnaren vara?

– För att kunna improvisera på orgel måste man ha en formkänsla och kunna tänka långa strukturer, bygga fraser eller vad man ska säga. Många jurister är ju schackspelare, särskilt de som håller på med processrätt. Det här med att tänka flera steg före och bygga taktik. Hela juridiken är ju uppbyggd utifrån om det är så här så blir det så här.

– Många musiker har varit matematiker eller jurister. Bach var matematiker och Händel studerade juridik innan han blev organist och kompositör.

Hur märks det på Bach musik att den är matematiskt uppbyggd?

– Den innehåller parallella teman som ibland går samtidigt i kanon, och en slinga kanske går baklänges. Tillsammans bildar stämmorna en harmonik, det är inget som bara blir av sig självt, utan det krävs en hel del tankearbete för att åstadkomma det.

– Men jag har ingen aning om hur han jobbade, det kanske var hans fru som skrev alltihop.

Vi skrattar och det leder oss osökt in på nästa återkommande tema i Christina Blomkvists karriär: jämställdhetsfrågan.

Hon minns hur det var att gå ut i yrkeslivet, itutad att alla möjligheter låg framför en; att den enda gräns som fanns var den egna viljan eller ambitionen. Men så småningom kommer hindren.

I 30-årsåldern tjänstgjorde hon som sekreterare i en skiljenämnd och fick frågan av en äldre, aktad skiljedomare vad hon ville bli senare. “Skiljedomare”, så klart. Hennes svar kom lika snabbt som hans replik:”Kvinnor blir inte skiljedomare.”

– Man kan tänka sig att han bara konstaterade att det är så här det ser ut. Men jag har funderat jättemycket på hur det kan komma sig att han såg att det var på det sättet, men inte verkade ha någon vilja att förändra det.

Christina Blomkvist vill förändra, precis som hon vill effektivisera. Faktum är att det hänger ihop. Om drygt 60 procent av de som börjar på advokatbyråerna är kvinnor, men bara en bråkdel återfinns på toppen i organisationen så innebär det att en stor mängd kompetens går till spillo längs vägen.

2008 var hon med och bildade ett kvinnligt nätverk inom skiljeförfarande: Swedish women arbitration network, med den eleganta akronymen Swan. När hon kom till Folksam tog hon initiativ till och drev igenom en stor upphandling av juridiska tjänster där man också satte ljuset på den bristande jämställdheten i branschen.

Hon har alltid drivit jämställdhetsfrågorna, och på olika sätt försökt att påverka byråerna.

– Jag tänkte länge att det var delägarna som måste påverka det här, men nu har jag tänkt om: det är kunderna.

När gav du upp hoppet om att bli delägare?

– Det var i samband med att jag hoppade av och gick till bolag. Det var ett stort steg att lämna byråvärlden så jag funderade väldigt mycket på vad det var jag lämnade.

Det var precis efter  finanskrisen och det kom in mindre uppdrag till byråerna, särskilt inom exempelvis M&A som hade kommit att bli Christina Blomkvists specialitet. Då dök det upp en tjänst som handlade om att bygga upp M&A-hantering på Folksam. Det var ett erbjudande som Christina Blomkvist inte kunde motstå.

– Även om jag gick till någonting, och inte från någonting, så ställde jag frågan vad det fanns för möjligheter att bli delägare om jag stannade kvar, för att också kunna lägga det i vågskålen.

– Jag har pratat med flera som har lämnat utan att riktigt ta i den frågan, och då vet man ju inte riktigt och det är ju jättehemskt. Det är bättre att ta reda på hur det ligger till så gör man ett medvetet val.

Ultralogikern har talat.

Efter Folksam ville Christina Blomkvist tillbaka till advokatlivet. Eller om hon ville till Skåne? Hon sökte sig till Setterwalls i Malmö men det blev en kort séjour.

– Det är en jättebra byrå med bra människor och jag uppfattade att de tyckte bra om mig också, men ibland vet man inte hur man ska reagera på en förändring.

Christina Blomkvist hade bestämt sig för att lämna Stockholm, och var helt inställd på att hon skulle gå tillbaka och bli advokat i Skåne.

Hennes mor hade dött några år tidigare och det påverkade också vad som skulle hända.

– Trösklarna att göra förändringar sänks när man väl har tagit ett så stort steg som det innebär att byta miljö och flytta. Jag hade också drabbats av insikten att man inte vet hur lång tid man har i livet.

Hon hade bara hunnit börja på Setterwalls i Malmö, när hon insåg att allt det hon sysslat med tidigare, att hitta effektiviseringsmöjligheter och bygga datorprogram och applikationer nu höll på att hända på bredare front.

– Det blev som en sense of urgency. Kanske var det också en 40-årskris, men det var precis som att det fanns inget annat, jag var bara tvungen att göra detta.

– Egentligen är det ett helgalet beslut att hoppa av ett bra jobb på en advokatbyrå där man är uppskattad och har bra betalt, för att driva en startup inom legal tech.

Ett och ett halvt år senare kan Christina Blomkvist konstatera att hon arbetar mer än någonsin – och då har hon arbetat mycket – men hon behåller också allt hon tjänar. Och hon ångrar inte sina beslut. Inte att hon startade GreenCounsel. Och inte att det blev juridiken i stället för musiken.

– Inte det minsta. Jag tycker det är spännande med hur reglerna hänger ihop, varför det ser ut som det gör och vad olika regler leder till, vad blir effekterna av dem. Att få avtal att synka så att det funkar ihop, det är lite skapande i det också.