Marika Ehrenkrona:

De träffas hos förra näringsministern och Perssons kompis, Björn Rosengren, på herrgården i Bergslagen eller på Öland, dricker sprit, äter kräftor och kan vara ”väldigt privata”. Det är inte svårt att få gäster.

De ställer upp villigt: regeringsledamöter, fackliga företrädare, Stenbeckschefer och medieledare och leker ett slags ”Idol 2004”. Helst ska det vara utan make och maka, det blir liksom ännu skojare då. Och att det verkligen är roligt, intygar de närvarande.

– Vi har fruktansvärt
roligt, säger till exempel Tomas Bolme, Teaterförbundets ordförande, om Rosengrens senaste kräftskiva.

Vad har de då så roligt åt? Tomas Bolme förklarade det nyligen i Aftonbladet:

– Vi snackar mycket och berättar roliga historier som varken Jämo eller RFSL skulle godkänna.

Ska makt och media koppla av, gäller det alltså att komma så långt från värderingarna hos Jämo och RFSL som möjligt. Riktigt skojigt är det att dra roliga historier om kvinnor och homosexuella. Hehehe!!

Makt och media super ihop, underhåller varandra med fördomar och gör sig lustiga över kvinnor och bögar. Hur kul är det? Jättekul! Hehehe

Ja, det är till och med ”fruktansvärt roligt”, enligt Bolme. Andra skulle nog hålla sig för skratt. Helt enkelt för att det inte ligger något spännande, upphetsande eller lustfyllt i att förnedra andra med mobbande ”skämt” i bästa idol-jury-stil. Vare sig i TV-studion eller på Rosengrenska herrgårdar.

Jag undrar hur en sån som Tomas Bolme funkar. Hur kan han dagtid driva en facklig fråga om en kvinna i arbetsdomstolen och på kvällen betrakta henne som ett lustigt skämt? Är allt bara teater?

Det som sker i Rosengrens drängstuga är kanske inte så skilt från de värderingar som vädras i vissa andra sammanhang. Skillnaden är bara att Rosengrens drängar inte är några drängar när de kommer tillbaka till jobbet på måndagen, utan ministrar, politiska ledare, läkare och fackliga företrädare. De påverkar människors arbetsvillkor, miljarder i budgetar, mediebevakningen av makten och samhällets utveckling. Och ska de ha lite roligt på jobbet också, så förstår man ju vad det innebär.

Astrid Lindgren sade en gång att den som har mycket makt också måste vara mycket snäll. Eller översatt till ledningsfilosofi: den som har mycket makt måste också känna mycket ansvar. Makt är roligt. Ansvar är tråkigt.

Makt utan ansvar blir jätteroligt på rosengrenska.

Marika Ehrenkrona