Lund & Lund har skaffat en hemsida

Nya saker skall utvecklas fort, gamla institutioner skall utvecklas långsamt. I Stockholm så finns det ett ypperligt exempel på detta,
närmare bestämt den anrika herrekiperingen Lund & Lund. Som trogen kund och anhängare av verksamheten så har jag följt deras utveckling på nära håll. Döm om min förvåning när jag var på besök häromdagen och Anders (en av de mycket välklädda delägarna) proklamerade att de har skaffat en så kallad hemsida.

Självklar så gick jag genast in på min biltelefon och programmerade den så att jag kunde se deras hemsida och självklart så var den påfallande välgjord, så som saker blir när man låter det ta sin tid.

Det här med att låta saker ta sin tid är något som alla borde bli lite bättre på (mig själv inräknad i allra högsta grad).

Viss utveckling är dock självklart fullt nödvändig. Var hade vi varit idag om inte någon begåvad person kommit på att aska rinner av siden bättre än sammet? Då hade vi alla gått omkring med brännmärken på smokingslagen.

Men den rådande app- och informationshysterin skulle vi nog klarat oss utan. Man ska vara så informerad och konstant nåbar idag så att folk måste läggas in på psyket för att avinformeras, det kan inte vara rätt.

Jag är så pass till åren kommen så att jag har ett distant minne av när man bestämde en tid för ett möte en vecka innan man skulle ses och sen sågs man helt enkelt vid den tidpunkten. Nu förtiden så ringer man en gång var femte minut innan utsatt tid och dubbelkollar att personen verkligen kommer i tid och att personen överhuvudtaget dyker upp. Har det inte bekräftats genom åtminstone ett samtal, ett mail och ett utbyte mellan ical, då är det inte bokat.

Ett av mina trevligaste minnen från min barndom är den gråa bakelittelefonen som med extra lång sladd stod på altanen på vårt sommarställe. Det var nämligen alltid lite högtidligt när vi skulle få gäster. Eftersom de skulle hämtas upp med båt så var de tvungna att ringa innan. Den sista telefonkiosken på vägen fanns i Rotviksbro så där stannade den annalkande gästen och meddelande i lugn och ro sin ankomst.

När det samtalet var gjort så visste man att det fanns tillräckligt med tid för att hälla upp ytterligare ett glas vin och tända en cigarett (alla rökte på den här tiden) för att sedan avnjuta dessa två livsexilir. Där efter lunkade man ner till båten med en liten picknickkorg i handen fylld med gin, tonic, is, citron och glas (gästerna måste känna sig välkomna).

Detta gör vi självklart aldrig nuförtiden då man inte får vara onykter på sjön längre. Idag så rings det däremot cirka tio samtal när någon skall ta sig från Stockholm till västkusten. ”Nu åker vi” följs av ”nu har vi passerat Södertälje” som följs av ”nu är vi nästan framme” (alltså i Örebro) och så vidare.

Detta medför att alla inblandade blir stressade men framför allt ringer ingen längre från telefonkiosken i Rotviksbro utan bara några minuter före ankomst vilket medför problemet att man glömmer packa ner gin och tonicen (vilket i och för sig gör att man undviker problem med vår mycket trevliga kustbevakning).

När gästerna väl har anlänt så serveras det en god lunch. På bordet så står det vin och mat som sig bör men också åtta stycken Iphones som alla runt bordet ska visa saker ifrån istället för att samtala i lugn och ro.

Så gå in till Lund & Lund och be om råd hur man skyndar långsamt. Och njut av livet i slowmotion.