Leva som chef eller bara överleva?

I min roll som chefsrekyteringskonsult har jag de senaste 20 åren haft förmånen att samarbete med hundratals klienter och tusentals kandidater.  De senaste åren har jag dock märkt av en förändring och det är att många verkar mer stressade och pressade än tidigare, både klienter och kandidateter. 

När samtalen kommer in på frågor om work-life-balance och intressen utanför jobbet, blir det jobbigt. De flackar med blicken, blir lite svettiga i pannan och allmänt obekväma. 

En hel del av de kandidater jag träffar är mellan 35 och 45 år. Personer som försöker sköta krävande jobb, dubbla karriärer, småbarn, husrenoveringar, extraroller som fotbollstränare, kassörer, arbete i bostadsrättstyrelser och så vidare. 
En mycket svår ekvation. Det visar sig också att många knappt har näsan över vattenytan och mest kämpar för att överleva och prestera ok, som chef, livskamrat, förälder, vän… Fortsätter man dialogen lite djupare är det tydligt att många inte alls mår bra. Än mer bekymmersamt är att dessa stressade personer samtidigt skall leda företag, eller har andra krävande yrkesroller.

När jag träffar kandidater som är 45 och uppåt, så har den värsta stressen lagt sig och de verkar ha mer harmoni i tillvaron. De har ett annat lugn och stabilitet i livet. 

Är det en naturlag att det måste vara så här,  att mellan 35 och 45 år, så ska det bara handla om att överleva – för att sen leva?  Eller går det att göra karriär och leva samtidigt? I så fall, hur? Hur gör man för att hantera stress och krav och kunna räcka till på alla plan? Jag är ingen läkare, eller psykolog, men har kunnat se vissa mönster hos personer som verkar kunna hantera dessa saker på ett bra sätt. 

I min yrkesroll så har jag också kunnat följa personer i 20 år och följt deras yrkesframgångar. Och jag har följt andra andra som inte har haft samma framgång.

Några saker som jag märkt genom åren är att de som verkar må bra är måna om att ta hand om sin egen hälsa. De tränar. De är måna om att äta rimligt nyttigt. De ser till att sova. De går till gymmet, tar en löprunda på tjänsteresan istället för att hänga i baren. De är måna om att träffa familj och vänner.

De gör saker som ger dem energi. De är effektiva. De prioriterar hårt. Väljer och väljer bort. Delegerar. Gör vissa saker 100 procent bra och vissa bara ”good enough.” 
De är disciplinerade och välorganiserade. De slösar inte tid på fel saker.  De ser till att skapa tid för återhämtning. De bygger hållbara organisationer och ser sig inte som oumbärliga som måste vara involverade i allt.

Jag har också sett personer som gått andra vägen. De har slutat att hand om sig själv. De har slutat träna, de slarvar med sömn och mat och jobbar konstant. De har försakat familj och barn. De har slutat göra roliga, energipåfyllande aktiviteter. De har tappat glädjen, och tillvaron är mest en kamp för att försöka överleva dag för dag. En nedåtgående spiral som ofta slutar illa.

Som ledare har du ansvar både för ditt eget välmående och  din egen organisations välmående. Att skapa en sund kultur som prioriterar hälsomässig hållbarhet är nyckeln.

Är du själv på väg i en negativ spiral så kanske det är dags att ta tag i det innan det går för långt. Ser du en kollega  eller medarbetare som verkar vara i en nedåtgående spiral, fråga hur det är. 
Det behöver inte vara svårare än så att ta första steget mot ett en bättre balans i livet.

En god hälsa är grunden till långsiktig hållbarhet och en god karriär.

Jesper Olsson
Chefsrekryterare, Novare Executive Search