Realtid

Lättare att vara uthållig om man jobbar långsiktigt

"Utöver att försöka träffa rätt på marknadens kortsiktiga upp- och nedgångar är investeringsbesluten ofta inte tillräckligt välgrundade - utan investerare ägnar sig i alltför hög grad åt backspegelförvaltning." Det skriver Erik Lundkvist, kapitalförvaltningschef på Coeli. Foto: Coeli
Camilla Jonsson
Camilla Jonsson
Uppdaterad: 21 okt. 2019Publicerad: 21 okt. 2019

Konjunkturoron ökar och världens börser svänger fram och tillbaka. Investerarnas osäkerhet växer och alltför många går på magkänsla. Här har vi i branschen en viktig uppgift att utbilda investerarna i värdet av långsiktighet. Det skriver Erik Lundkvist, kapitalförvaltningschef på Coeli Asset Management.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Den genomsnittliga investeraren är endast investerad i en och samma aktiefond i tre till fyra år och Dalbars årliga studie i ämnet ”Quantitative analysis of Investor behavior” visar dessutom att det är konstant över tiden. Tre till fyra år är betydligt kortare än en normal konjunkturcykel och därmed alltför kort. Att köpa billigt och sälja dyrt, att träffa rätt och sälja när börsen gått upp och köpa när den gått ned är något av den heliga gralen för investerare men dessvärre i praktiken något få förunnat i det långa loppet. 

Hur duktiga investerare är på att träffa rätt tenderar även att vara cykliskt och resultatet är som sämst i den senare delen av cykeln – där vi nu befinner oss. Investerare har en benägenhet att ta högre andel rätt beslut i början av en konjunkturcykel när aktiemarknaden nyligen har tappat kraftigt i värde. Däremot brukar besluten vara betydligt sämre i den andra halvan av konjunkturcykeln när tillgångspriserna är högre och svängningarna på börserna ofta är större. Ännu en utmaning är att det kan vara lika kostsamt att positionera sig för en lågkonjunktur för tidigt som det kan vara att positionera sig för sent.

Utöver att försöka träffa rätt på marknadens kortsiktiga upp- och nedgångar är investeringsbesluten ofta inte tillräckligt välgrundade – utan investerare ägnar sig i alltför hög grad åt backspegelförvaltning. Det innebär att de säljer det som har gått sämst i sin portfölj och ökar i de värdepapper eller fonder som redan har utvecklats bra. 

Beteendet är kostsamt eftersom marknaden rör sig i cykler. Exempelvis har en investering i teknologisektorn varit överlägsen övriga sektorer under 1990-talet fram till dot.com-krisens start i mars 2000 och från år 2009 fram tills idag. Tiden där emellan sjönk en investerad hundralapp i IT-aktier (MSCI World GICS) till 21 kronor medan en investerad hundralapp i energiaktier steg till 141 kronor under samma period. Inom aktiv förvaltning är resultatet slående. 

Tidigare Dalbar-studier visar på att av de fonder som utvecklats bäst under tio år (de 10 procent bästa fonderna inom respektive kategori) har mer än 90 procent utvecklats sämre än snittet under en treårsperiod inom dessa tio år. Ännu mer anmärkningsvärt är att drygt 40 procent av dessa fonder har haft åtminstone en treårsperiod där resultatet varit så svagt att de placerat sig bland de 10 procent sämsta fonderna, trots att de är bäst på tio år. Att vara för kortsiktig tillsammans med backspegelförvaltning är så kostsamt att den genomsnittlige fondspararen (amerikansk aktiefond) erhåller mindre än 40 procent av börsens avkastning, vilket med ränta på ränta-effekt över lång tid blir en väldigt hög alternativkostnad.

Vi pratar ofta med våra kunder om vikten av att skapa en finansiell plan som tar dig till de mål du satt upp. Att skapa planen är den enkla delen, men att följa den är betydligt svårare. Hur många investerare orkar sitta och titta på en fond som varit i det absoluta bottenskrapet tre år i rad? I dessa lägen kan det vara bra att ha ett externt bollplank som inte låter magkänslan fatta besluten utan går tillbaka till fondförvaltarens strategi, process och arbetsmetodik. På frågan hur lång tidshorisont en sparare/investerare har för sitt sparande är det generella svaret fem år. Fem år senare är svaret fortfarande fem år, vilket är logiskt för det är sällan man använder hela sin förmögenhet på just femårsdagen. Om man som investerare istället höjer blicken och jobbar långsiktigt är det lättare att vara uthållig även om en viss fond har en sämre period. Dessutom kan man med en längre tidshorisont ta högre risk i flera olika tillgångsslag och därmed öka sannolikheten till en hög riskjusterad avkastning. Det är inte en slump att några av världens största universitet har skapat hög riskjusterad avkastning. Deras långsiktighet och deras fördelning mellan högavkastande tillgångsslag är genomgående. 

Hur en investerare ska gå tillväga för att välja rätt bland aktivt förvaltade fonder är ett intressant ämne för en annan debattartikel, men ett tips är att identifiera var man har störst sannolikhet att hitta de mest framgångsrika förvaltarna. Till att börja med är det värt att notera att förvaltare som är delägare i fondbolaget över tiden skapar nästan dubbelt så mycket överavkastning som anställda förvaltare, vilket exempelvis studien AMG The Boutique Premium visar på som undersökt närmare 5000 aktiestrategiers utveckling under närmare 40 år visar.

Anledningarna är främst att det är de mest framgångsrika förvaltarna som får erbjudande om delägarskap eller som vågar ta steget fullt ut och starta eget, medan medelmåttorna i högre grad förblir anställda. En anledning är att drivkrafterna att lyckas blir större när den personliga insatsen för förvaltaren är större.

ANNONS

Så kallade boutiqueförvaltare är även mer beroende av att skapa konkurrenskraftig avkastning för att attrahera kapital då de saknar de stora interna distributionskanalerna som större aktörer har. Vi ser gång på gång att de stora organisationernas mest framgångsrika förvaltare bryter sig loss och startar eget med Lannebo och Tin fonder som välkända exempel, ja listan kan göras lång. Ökade kostnader för regelefterlevnad och ständigt ökande prispress har emellertid gjort det allt svårare för framgångsrika förvaltare att starta eget. Coeli Asset Management som jag företräder är en av aktörerna som skapat en plattform som attraherar stjärnförvaltare. Seniora förvaltare med internationell erfarenhet erbjuds delägarskap och får möjligheten att fokusera på att skapa avkastning då övriga funktioner som risk och compliance, sälj och marknadsföring redan finns på plats. Konkurrensen är stenhård. Därför är det närmast en förutsättning att förvaltaren kan lägga så mycket tid som möjligt på förvaltning och så lite tid som möjligt på annat för att lyckas. 

Sammanfattningsvis är det är svårt för sparare att fatta rätt finansiella beslut när magkänslan säger något annat. Tumregler att ta med sig är att göra ett välgrundat beslut så att det är möjligt att vara tillräckligt långsiktig, ta extern hjälp om så behövs, välj fond och fondförvaltare med omsorg.

Erik Lundkvist
Kapitalförvaltningschef
Coeli Asset Management

 

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS