Kvotering tar näringslivet in i framtiden

Det vore väl en sak om det kom fram nya argument, men nej. Det är samma gamla skiva om och om igen.

Det finns många bra och många dåliga argument för både ja- och nejsidan.

Ett av de sämre argumenten som kvoteringsmotståndarna ibland kommer med är att det är fel att fokusera på bolagsstyrelserna. Istället tycker de att man ska titta på ledningsgrupperna i allmänhet och vd-posterna i synnerhet.

Det märkliga är att när man faktiskt gör det, så brukar samma ivriga debattörer säga att man måste finna problemen ännu tidigare i kedjan. Det är från mellanchefsnivån man hämtar chefer till högsta nivån. Det är alltså dit kvinnorna måste komma för att kunna komma i fråga till högsta nivån.

Diskuterar man då varför inte kvinnorna kommer till den nivån så brukar det finnas två populära förklaringsmodeller. Den första är att kvinnor väljer fel utbildning. Det är till att börja med inte sant, men låt oss för argumentationens skull strunta i det för ögonblicket. Den andra är att kvinnor väljer bort chefskarriären för att de väljer att ta ett större ansvar för hem och familj.

Men vad ska vi då göra för att få kvinnor att välja andra utbildningar och män att dela ansvaret för hem och familj?

Jo, förskolan. Det är där vi måste börja, brukar det heta då.

Så praktiskt. Låt oss skyffla ner problemet till nästa generation. Ni vet, till de som också ska ta itu med klimathotet andra besvärliga frågor vi inte ids.

Vi stannar här innan vi måste in i pungen och analysera jämställdheten bland spermierna. Ni ser säkert vart jag vill komma.

Det går inte att peka ut ett jämställdhetsområde som viktigare än ett annat. Allt hänger ihop och det går att jobba med flera frågor samtidigt.

Vi bör jobba med könsnormerna på förskolan. Vi behöver ha en annan diskussion hemma vid köksbordet om delat ansvar. Vi behöver fler kvinnor på mellanchefsnivå, i koncernledningarna och på vd-posterna. Men vi behöver också fler kvinnor i styrelserummen. Det är inte oviktigt.

Kvotering är inte silverkulan som löser alla jämställdhetsproblem. Förväntar man sig det kommer man bli besviken. Kvotering kommer att lösa ojämställdheten i bolagsstyrelserna. Och det är gott så. Dessutom vet vi att bolag med jämställda styrelser levererar bättre resultat.

Men ägarna då? Ska inte de få bestämma själva vilka som ska sitta i styrelserna tänker kanske du? Det är en befogad fråga. Jag har till och med hört kvoteringsmotståndare som går så långt i argumentationen att de tycker att ägare har rätt att missköta sitt bolag.

Vilka ägare pratar vi om undrar jag? Det är ju börsbolag vi pratar om och väldigt stora andelar av dessa bolag ägs av dig och mig genom våra pensionsfonder och annat sparande. Vill man ha fullt inflytande och kunna missköta sitt bolag så kan man köpa ut det från börsen.

Jag hade önskat att vi nått jämställda styrelser utan lagstiftning, men femton år visar att valberedningarna inte har tagit frågan på allvar. De ägare som haft nomineringsmakten har uppenbarligen inte tolkat tidsandan tillräckligt bra, utan fortsatt att rekrytera från sin egen ankdamm.

Det är hög tid att någon bevakar våra intressen som småsparare och dessutom tar svenskt näringsliv in i nutiden. In i framtiden.

Camilla Wagner är journalist, debattör och författare. Hon har tidigare varit redaktör för VA Ledarskap på Veckans Affärer, med framför allt jämställdhet och ledarskap som bevakningsområden. I dag driver hon konsultbyrån Management by Kerstin och affärsnätverket Klara K.