Klockan klämtar för Brexit

Även om vi hälsar ett nytt år välkommet så hänger den viktigaste och mest akuta EU-frågan kvar på den politiska EU-agendan. Brexitklockan tickar på i snabb takt och vi närmar oss ett avgörande skede, om det ska finnas tid att fixa till en ordnad brexit till sista mars.

Storbritanniens premiärminister Theresa May överlevde med nöd och näppe 2018:s politiska tumult, men hon lever på lånad tid. Förtroendet för Storbritanniens beslutsoförmögna parlament har skjutits i sank. Demokratin har fått sig en rejäl törn. Kaoset i de stora brittiska partierna Tories och Labour, med djupa splittringar inom båda partierna, gör att landet är mycket svårstyrt.

Det ligger förre premiärministern Cameron och hans företrädare till last, att man aldrig har enat Torypartiet kring EU-politiken. I stället har EU-frågan vuxit till ett ständigt inbördeskrig inom Tories, sedan britterna gick med i EU i mitten på 1970-talet. May ärvde därmed en omöjlig politik att förvalta.

Det Brexit-avtal som Theresa May har levererat efter två års förhandlingar har få anhängare. Övertalningskampanjen har hittills inte fungerat för att ens komma i närheten av att få tillräckligt med parlamentariker att byta sida vare sig inom Tories, nordirländska DUP, eller inom Labour.

Likaledes har EU:s ledare varit kallsinniga till de försök May har gjort under julhelgerna att få dem att ändra några av formuleringarna kring Nordirland i utträdesavtalet. Men varför skulle EU gå med på sådana eftergifter i nuläget? Och frågan är om en eftergift är tillräcklig, eller om May kommer tvingas att komma tillbaka fler gånger med önskemål om fler eftergifter. En sådan utveckling vill inte EU ha.

May går nu därför mot en omröstning i underhuset där det är ytterst osannolikt att hon skulle få igenom ett avtal. Teoretiskt finns fortfarande fem alternativ:

• Brexit, med eller utan ett utträdesavtal,
• en eventuell ny folkomröstning,
• en uppskjuten Brexit med några månader eller
• inget Brexit alls, även om det sista är ytterst osannolikt.

Så vad kommer May att göra? Tiden är allt annat än på Mays sida. Hennes valmöjligheter inskränks dagligen. Det är cirka 80 dagar kvar till den 29 mars och klockan klämtar. Än färre dagar till den 15 januari när man tror att hon kommer ställa utträdesavtalet inför en ”meaningful vote”.

Strax före jul inledde EU de praktiska förberedelserna inför en hård Brexit – det vill säga att britterna lämnar EU utan ett utträdesavtal. Ett hårt Brexit-scenario har även inletts även på den brittiska sidan. Risken för en hård Brexit har alltså ökat markant, och gör det var dag i och med att den 29:e mars är en hård deadline (om man ska följa reglerna i EU-fördraget).

Vad kommer då att hända? Det finns ett mycket stort antal scenarier vid ett nej i parlamentet. Olika beslut ger upphov till nya utfallsmöjligheter. Downing Street har sagt att man kommer att rösta i parlamentet ”trettio gånger” om så behövs, för att få igenom avtalet. Det tyder på en viss halsstarrighet.

Kommer May att avgå och utlysa extraval? Hon har redan har klargjort att hon inte kommer att leda Torys i nästa valkampanj för att blidka interna kritiker, så det är inte omöjligt. Då hon klarade den interna Tory-omröstningen innan jul kan hon inte formellt avsättas av de interna kritikerna på ett tag, utan krävs det en formell misstroendeomröstning i parlamentet för att hon ska tvingas avgå. Den nesan lär hon vilja undvika.

Vågar ens Corbyn ställa den frågan? Strax innan den tänkta omröstningen i parlamentet kommer den brittiska regeringen att gå ut hårt med en kampanj som visar kostnaderna och konsekvenserna av en hård Brexit. Förhoppningen är att detta ska skapa ett kraftigt tryck på fler parlamentariker, då deras väljare i panik kommer att inse vad som snart kommer att ske. 

May kan välja att fördröja omröstningen ytterligare någon vecka. Hoppet är att använda tiden som ett instrument för att kunna piska in tillräckligt med röster för att få igenom sitt avtal. Samtidigt skulle det vara högriskspel, eftersom Mays övriga valmöjligheter minskar.

Eller väljer May att vädja till EU:s ledare om att få en förlängning av fördragets artikel 50, att stoppa klockan, för att hon ska få igenom sitt avtal. Det är svårt att se att EU skulle ha förtroende för vare sig May eller att den brittiska politiska situationen skulle nyktra till.

Mycket lite talar därför för att EU skulle gå med på att skjuta på Brexit, därtill har EU andra prioriteringar. De kvarvarande EU27 vill ha få Brexit i hamn innan EU:s långtidsbudget spikas, vilket ska ske under det rumänska ordförandeskapets toppmöte, på Europadagen den 9 maj, i Sibiu. I detta nu pågår hårda budgetförhandlingar.

Dessutom vill EU-länderna ha Brexit överstökat innan Europaparlamentsvalet äger rum den 21-26 maj. Men finns det inget annat alternativ, så väljer EU sannolikt en uppskjuten brexit framför en hård brexit, med den enorma osäkerhet ekonomiskt och politiskt som det medför.

Alternativt kommer May, om avtalet röstas ned i underhuset, välja att lägga allt kraft på att reducera skadeverkningarna som en hård Brexit medför. Eller, mindre sannolikt, välja att helt dra tillbaka Brexit-förfrågan till EU, något som EU-domstolen innan jul klargjort är möjligt.

May kan även välja att gå till en ny folkomröstning om själva avtalet. Det skulle dock inte blidka en del av hennes kritiker inom partiet, och det är inte alls säkert att det skulle resultera i ett nej till brexit. Dessutom motsätter Corbyn en ny omröstning, medan däremot hans Labour-medlemmar vill ha det. 

Så även om allt fler röster hörs för en andra folkomröstning så är både May och Corbyn egentliga motståndare till en sådan. De är inte de enda. En ny folkomröstning skulle åter splittra både land, familjer och partier. Att ha en omröstning om samma fråga så snart efter det första resultatet kan även ifrågasättas ur demokratisk synvinkel och dessutom förvärra frågan om Skottlands ställning och oberoende.

Å andra sidan så har det ökade trycket på en annan omröstning gjort att en del EU-fientliga parlamentariker möjligen kan tänka sig att rösta igenom Brexit-utträdesavtalet, för att se till att Brexit verkligen sker. 

Utgången i Brexit är därmed oviss, men allt talar för att det kommer att avgöras mycket snart.

För EU ligger fokus på framtiden. Brexit har i praktiken intecknats som att det redan har ägt rum och man anpassar sig till det nya EU med 27 medlemsländer. De kvarvarande EU-medlemsländerna har därför angelägna(-re) frågor att fokusera på.

En viktig fråga är att klargöra den andra delen av Brexit, den framtida relationen till tredje landet Storbritannien, där båda parter har intresse av att ha bra handelsförbindelser. 

Atlantångaren EU stannar inte enbart för att Storbritannien har lämnat, utan EU-samarbetet tuffar vidare, där EU:s roll och inflytande i världen står på spel i en ökande konkurrens med Asien och USA. 

2019 kommer att innebära att vi får se den spännande upplösningen av Brexit. En av de viktigaste EU-frågorna under 2019 är vem Sverige ska nominera till EU-kommissionär. Det avgörs av vilken färg vi får på regeringen. Sverige har hittills alltid nominerat en kvinna till kommissionär (Gradin, Wallström, Malmström) för att få en tyngre portfölj.
Det nya EU-året 2019 innebär alltså att brexit del ett slutförs. Del två om de framtida förbindelserna inleds, ett nytt Europaparlament väljs, och vi får en ny EU-kommission och ny svensk EU-kommissionär.
 
Rickard Ydrenäs,
Grundare av kommunikationsbyrån Ydrenas Communications, brexitexpert i Brexitpodden och programledare för Tullpodden.