Kan man droppa name dropping?

Noterade företag måste offentliggöra insiderinformation så snart som möjligt. Offentliggörandet måste förstås inkludera just det som anses utgöra insiderinformation och den information som kommuniceras måste vara tillräckligt specifik för att investerare ska kunna göra en bedömning av vilken betydelse den har för värdet av företagets finansiella instrument.

För vissa affärshändelser går det att fastställa ett ekonomiskt värde och ibland är den siffran det enda investerare behöver för att förstå betydelsen av händelsen.

För andra händelser krävs att omständigheterna kläs i ord för att sådana slutsatser ska kunna dras. För ännu en annan typ av affärshändelser är det den långsiktiga potentialen som är av betydelse. Så kan till exempel vara fallet om ett mindre företag inleder ett samarbete med ett större, eller om det får möjlighet att agera underleverantör i ett arrangemang utan långtgående formella åtaganden men med stor potential om allt faller väl ut.

För många situationer av det sistnämnda slaget är det av stor betydelse vem motparten är – för företaget och därmed för investerarna. Därav är grundregeln att namnet på motparten ska inkluderas i pressmeddelanden om samarbetsavtal. Det här kan vara problematiskt, särskilt för mindre företag vars större motparter kan vilja föra in i avtal att dess namn inte får lämnas ut.

Börsen har i många sammanhang slagit fast att företagens lagstadgade skyldighet att förse marknaden med information helt enkelt inte kan förhandlas bort och det finns ett antal ärenden från Disciplinnämnden som bekräftat detta.

I det ärende som nyligen avgjordes hade ett företag valt att inte offentliggöra namnet på sin motpart i ett pressmeddelande. Det inkluderade emellertid en beskrivning av motparten, som uppgavs vara ”en ledande amerikansk tillverkare av mobiltelefoner, programvara och annan konsumentelektronik” med ”ett av världens absolut starkaste varumärken”.

Företaget ansåg därmed att det hade försett marknaden med sådan information som möjliggjorde för investerare att bedöma värdet av avtalet för företaget och dess finansiella instrument.

Disciplinnämnden valde att gå på företagets linje och konstaterade att informationen visserligen inte gjorde det möjligt för investerare att identifiera motparten, men att den pekade på ett tillräckligt snävt urval av likartade kandidater för att en investerare därigenom skulle anses få tillräcklig information. Nämnden bedömde således att just namnet på motparten inte skulle tillföra sådan information som kunde antas ha en väsentlig påverkan på prissättningen av företagets finansiella instrument och att företaget inte hade brutit mot regelverket.

Det här avgörandet var det första i sitt slag och är därmed viktigt.

Det innebär inte att företag regelmässigt kan låta bli att inkludera dess motparters namn i pressmeddelanden om samarbetsavtal, tvärtom uttalade Disciplinnämnden att grundregeln fortfarande är att motparter ska namnges.

Däremot bör beslutet ge ökad trygghet åt de företag som gör välgrundade avvägningar att namnet på en motpart inte i sig utgör insiderinformation och som lämnar så tydliga beskrivningar av dess motparter att investerarna ges fullgoda möjligheter att bedöma värdet av informationen.

Disciplinära förfaranden är aldrig roliga för de som är inblandade i dem, men den positiva aspekten av dem är att de klargör gränsdragningsfrågor för alla som lyder under reglerna.

Därför är det viktigt att läsa och ta till sig av dessa beslut, även om de inte basuneras ut med iögonfallande rubriker om höga vitesbelopp!

Joakim Strid
rådgivare i finansmarknadsfrågor och tidigare övervakningschef på Nasdaq