Realtid

Jool marknadsförde låneprodukt – "visade sig vara en svindel"

Oslo tingshus, Jool Foto: TT
Foto: TT
Annelie Östlund
Uppdaterad: 01 sep. 2021Publicerad: 01 sep. 2021

Finansföretaget Jool marknadsförde ett ”kassaskåpssäkert” lån – som professionella investerare avfärdade. Då vände sig säljarna till oerfarna investerare – som förlorade sina pengar. Nu har ärendet avgjorts i tingsrätten. En dom som Jool avser överklaga.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Låneprodukten som finansföretaget Jool Capital Partner AB marknadsförde i Sverige och Norge ”visade sig vara en svindel”, skriver Oslo Tingsrätt i en dom daterad i juni i år. Domen pekar också ut Jool som ersättningsskyldig för förluster som drabbade investerare när lånet inte betalades tillbaka.  

Jool, som ”är mycket oense om tingsrättens dom och bedömningar”, har beslutat att överklaga tingsrättens dom. 

Låneprodukten 

Händelseförloppet som ska leda fram till den aktuella domen tar sin början 2014. Då kontaktar Jool Capital Partner sitt nätverk av finansiella rådgivare i Sverige och Norge för att sälja in ett nytt investeringserbjudande.  

Jool, som grundats 2010, fokuserar på att arrangera, distribuera och marknadsföra företagsobligationer för små och medelstora företag.  

Den här gången rör det sig om ett brygglån på 4 miljoner dollar – motsvarande cirka 27 miljoner kronor.  

Lånet ska resas av Mauritius-baserade företaget Phoenix Fixed Income Ltd, som i sin tur ska låna ut pengarna till bolaget Gulf Resource Capital Ltd.  

Detta brygglån ska sedan ersättas av en obligation. Enligt marknadsföringsmaterial som Realtid tagit del av finns planer på att Phoenix Fixed Income ska resa en serie obligationer på så mycket som 150 miljoner dollar, då motsvarande cirka 1 miljard kronor.  

ANNONS

Centrala personer i Gulf Resource Capital är enligt Oslo tingsrätt Johan Ulander* och Fredrik Rodger – två affärsmän som med gemensamma krafter, och under flera års tid – tagit in hundratals miljoner kronor i lån till Ulanders skakiga företagsgrupp.  

Stora ekonomiska problem  

Vid den här tiden är Johan Ulander känd för två saker. Aftonbladet har presenterat honom som ”miljardären” som är sambo med den omskrivna lagryttaren Minna Telde, OS-deltagaren som också driver en hästgård i Skåne. Affärspressen har fokuserat på hans roll som nyckelperson i den så kallade Amarant-sfären.  

Som vd för Contender Kapital Holding och företrädare för Contender Management Ltd har Fredrik Rodger samtidigt haft en alldeles central roll vad gäller att skaffa fram pengar till Johan Ulanders företag – bland annat via de så kallade Contender-obligationerna som rest över en halv miljard kronor.  

Vad som står klart 2014, när Phoenix-lånet diskuteras, är att Johan Ulanders bolagssfär har stora ekonomiska problem. Affärspressen skriver om akut pengabrist och det spekuleras i en krasch. 

Vad gäller Contender-obligationerna gör man sitt bästa för att försöka få investerare att konvertera sina obligationsinnehav till aktier i bolagsgruppen – varvid fordran försvinner från papperet. Dagens Industri har gått så långt att man beskrivit situationen med rubriken ”Sparare blåsta i miljonbluff”. 

Jool Capital Partner, med vd Tom Olander, är på intet vis obekant med Ulander-sfärens ekonomiska trångmål. Jool befinner sig snarare i händelsernas centrum. Dokument som senare ska lämnas in till domstol i Sverige visar att Jool Capital Partner fått en mängd provisionsutbetalningar från Contender Management under åren 2010 och 2011. 

Finansföretagets ombud Peter Hallsteinsen bekräftar också i ett mejl till Realtid att Jool mottagit provision för att sälja produkter under perioden 2010-2013 samt att man distribuerat  obligationerna Contender 3 och 4.  

ANNONS

Ett mejl daterat 2012 och signerat av Tom Olander visar att Jool dessutom varit delaktigt – via finansiella rådgivare som man samarbetat med –  i arbetet med att övertyga investerare om att konvertera sina Contender-obligationer till andra finansiella produkter.  

”Jool har fungerat som en länk och skött kommissionsbetalningar till Jools partners för produkter där Jools partners har fungerat som finansiella rådgivare för slutanvändare”, skriver finansföretagets ombud och påpekar att det arbetet beställts av emittenten.  

När Jool Capital Partner tar beslutet att marknadsföra brygglånet till Phoenix Fixed Income, är finansföretagets ledning alltså väl medveten om att Ulander-sfären inte kan betala tillbaka existerande lån på hundratals miljoner kronor.  

Ändå accepterar Jool uppdraget mot en provision om 5 procent. Och under våren kontaktar man sitt nätverk av finansiella rådgivare för att dessa i sin tur ska sälja låneprodukten till sina kunder. En av dessa aktörer är norska bolaget Fønwind. 

Proffsen ”slaktar” produkten  

Det är framför allt Jools Norgechef Morten Skjønberg som säljer in produkten till Fønwind. Den finansiella rådgivaren får veta att brygglånets löptid är på sex månader med en årlig ränta på 15 procent. Både lån och räntor ska vara helt säkrade med en kapitalgaranti som i sin tur ska vara försäkrad av ett företag med S&P:s kreditbetyg A.  

Skjønberg hävdar att han ”aldrig haft ett så bra case” – det är helt ”sinnesjukt”. Han säger att produkten fått ”mycket, mycket bra feedback” från institutionella investerare i London och att Jool mottagit en ”legal opinion” från advokatfirman Baker & McKenzie som ”skrivit under på att allt är hundra procent topp och fint”.  

Fønwind försöker också inledningsvis sälja in produkten till professionella investerare – men stöter snabbt på patrull. Proffsen ”slaktar” produkten och slutsatsen blir att erbjudandet istället ska riktas till investerare som inte är lika erfarna.   

ANNONS

”Du, jag har ringt professionellt kapital. De slaktar den totalt. Alla som en. Så då måste jag sluta ringa professionellt kapital, för det är för bra för att vara sant, det är vad de säger”, förklarar en medarbetare på Fønwind för Jools Norgechef under ett samtal som spelas in i mars 2014.  

En av dessa professionella investerare återkommer till Fønwind med ett antal punkter som förklarar varför hen inte vill ta i låneprodukten med tång.  

*Phoenix Fixed lncome Ltd verkar inte vara mer än ett anonymt brevlådeföretag. 

*Swiss Garantie lssuance – företaget som gett ut kapitalgarantin – är de facto ett anonymt, nyetablerat Hongkong-baserat företag som bara ”lånat” det schweiziska namnet.  

*Uppgiften om att Baker & McKenzie ”går i god för investeringen och har gjort due diligence” stämmer inte. När investeraren går igenom det finstilta inser hen att Baker & McKenzie bara bekräftat att det nyetablerade Hongkong-företaget är juridiskt bundet av garantin. Detta – konstaterar han – är i sig värdelöst i det fall det garanterande bolaget inte klarar att uppfylla garantin. 

”Lead advisor” hoppar av 

Men det som framför allt ifrågasätts är försäkringen av kapitalgarantin som getts ut av bolaget Allianz RAS – det som också ses som ”själva grejen” med produkten.  

Baker & McKenzie, som enligt Jools Norgechef har ”skrivit under på att allt är 100 procent topp och fint” ifrågasätter i själva verket försäkringen och Allianz RAS. Medarbetare på advokatfirman påpekar att Allianz-bolaget, trots namnet, inte är en del av den stora tyska försäkringsjätten Allianz.  

ANNONS

Den aktör som ger en ”legal opinion” avseende Allianz RAS:s försäkring – som med andra ord skriver under på att den är okej – är den italienska advokatfirman Studio Legale Ferri. 

Men Studio Legale Ferri uppfattas inte som en tillräckligt seriös aktör av sydafrikanska investmentbanken Verdant Capital – den aktör som ska agera ”lead advisor” och formellt sätta samman låneproduktens struktur.  

I april 2014 ger Verdant uttryck för sin skepsis gentemot advokatfirman i ett e-mail till Jools vd Tom Olander.  

Den sydafrikanska investmentbanken begär att en ”erkänd” advokatfirma ska avge en legal opinion avseende Allianz RAS:s försäkring. Och när Verdant inte får gehör för det kravet beslutar man sig för att hoppa av – man vill inte längre vara inblandad i Phoenix-lånet.  

Trots detta fortsätter Jool att marknadsföra produkten.   

Central roll 

Under den domstolsprocess som ska följa flera år senare hävdar finansföretaget att Jool endast fungerade som en mellanhand för den finansiella produkten mellan produktleverantör och distributör, samt att Jool bara har fört vidare informationen man har fått från Verdant.  

Men Oslo tingsrätt noterar att e-postkorrespondens visar att Tom Olander och Jool aktivt har deltagit i diskussioner med Verdant och advokaterna på Baker & McKenzie i samband med designen av produkten, samt att det var Jool som utarbetade dokumentationen om produkten för den norska marknaden.  

ANNONS

”Domstolen utgår därför från att Jools roll i samband med marknadsföring och försäljning av PFI (brygglånet, reds anm) gick långt bortom enbart spridning av produkten”, skriver Oslo tingsrätt i domen.  

Även det faktum att Jool går vidare med produkten – trots att ”lead advisor” hoppat av – talar för att det svenska finansföretaget i praktiken hade en betydligt mer central roll än vad man vill ge uttryck för.  

Under domstolsprocessen hävdar samtidigt Jools vd Tom Olander att han inte förstod att Verdant hoppat av förrän i juni 2014 då han fick ett formellt brev rörande detta. Och då hade transaktionen redan genomförts. 

Försäkringen var en bluff  

Under våren 2014 säljer Fønwind Phoenix-produkten bland annat till tre kunder – som får en ränteutbetalning i början på 2015. Men sedan är det stopp, det kommer inga mer pengar.  

Det konstateras också att Allianz RAS:s försäkring – ”själva grejen” med produkten – var en förfalskning. De professionella investerarna hade alltså rätt när de påstod att erbjudandet var för bra för att vara sant.  

Rodger anhålls, Ulander häktas 

2015 – samma år som det visar sig att investerarna i Phoenix-produkten gått på en finansiell mina – anhålls ett flertal personer i Sverige i samband med en pågående utredning kring Contender-obligationerna.  

ANNONS

Bland dem finns Fredrik Rodger som enligt åklagaren misstänks för grovt svindleri, grov trolöshet mot huvudman och skattebrott.  

Två år senare – 2017 – häktas Johan Ulander misstänkt för grovt bedrägeri vid flera tillfällen samt grovt svindleri.  

Jool stäms i Norge 

När Fønwinds tre kunder inser att de förlorat pengar på Phoenix-produkten väljer de att stämma Fønwind. I en dom daterad 2019 slår Bergens tingsrätt också fast att anställda vid Fønwind handlat oaktsamt i samband med försäljningen och att rådgivaren ska ersätta kundernas förluster med totalt drygt 6 miljoner norska kronor plus advokatkostnader. 

Men Fønwind ersätter inte sina kunder och går sedermera i konkurs. Kundernas krav hamnar istället på slingriga vägar i bolaget Mekki Invest AS som ägs av en tidigare medarbetare på Fønwind – den person som de facto sålde Phoenix-lånet till investerarna.  

Mekki Invest AS går därefter till Oslo tingsrätt med kravet – som alltså härrör från de tre investerarna – och stämmer Jool. Mekki Invest hävdar att Jool ”handlat oaktsamt” i samband med marknadsföringen av finansprodukten och är ersättningsskyldigt för investerarnas förluster.  

Detta bestrider Jool och hävdar att det var Fønwind och dess medarbetare som hade ansvaret att för investerarna påpeka raden av varningssignaler som dykt upp.  

Enligt domen menar också Jool att man vidtagit tillräckliga åtgärder för att säkerställa att Phoenix-lånet var legitimt och att det inte fanns anledning att tro att garantin var förfalskad.  

ANNONS

Ytterligare krav – på 25 miljoner 

Men Mekki Invest är inte den enda aktör som kräver Jool på pengar med anledning av förluster i Phoenix-produkten. 

Även investerare som anlitar advokatfirman Grønvigh, Tjersland & Indrevær kräver ersättning – närmare bestämt 25 miljoner norska kronor.  

I den sistnämnda processen kommer Jool dock fram till en förlikning med långivarna. Hur den överenskommelsen ser ut vill investerarnas ombud Marcus Indrevær inte avslöja. 

”Jool gav vilseledande information”  

Mekki Invests stämning går samtidigt vidare ända fram till en dom som levereras i juni 2021. I den konstaterar Oslo tingsrätt bland annat:  

*Informationen om att kapitalgarantin från Swiss Garantie var försäkrad genom Allianz RAS var vilseledande. Jool har agerat oaktsamt genom att inte kontrollera denna information ytterligare. 

*Jools engagemang i brygglånet ”var ett initiativ från de svenska finansiärerna Johan Ulander och Fredrik Rodger”. Jool/Tom Olander hade våren 2014 goda kunskaper om dessa personer samt om de stora ekonomiska problem som företagssfären brottades med. Mot den bakgrunden borde Jool ha kontrollerat produkten extra noga.  

ANNONS

*Jool kände till den skepsis som professionella investerare fört fram till Fønwind – att proffsen ”slaktade” produkten.  

*Jool var medveten om Verdants oro avseende Allianz RAS:s försäkring.  

Enligt domstolen gav Jool klart vilseledande information till Fønwind om brygglånet och om vilka kontrollåtgärder som hade genomförts. Trots att inga ytterligare undersökningar faktiskt genomförts av Allianz RAS-försäkringen förklarade Jools Norgechef Morten Skjønberg i ett inspelat samtal att alla element i brygglånet var ”dubbelkontrollerade och trippelkontrollerade”. Domstolen slår också fast att den information som gavs till Fønwind, även var avsedd för Fønwinds kunder.  

Enligt Oslo tingsrätt har Jool handlat oaktsamt och ska dömas till att betala en ersättning om drygt 3 miljoner norska kronor och rättegångskostnader om närmare en miljon till Mekki Invest. 

Oense om tingsrättens dom 

I ett mejl till Realtid förklarar Jools ombud Peter Hallsteinsen att finansföretaget kommer att överklaga domen eftersom ”vi är mycket oense om tingsrättens dom och bedömningar”. 

Han skriver att ”Jools uppfattning är att företaget har vidarebefordrat all relevant information” till Fønwind och konstaterar att det var rådgivaren – inte Jool – som hade direkt kontakt med kunderna som investerade i brygglånet.  

Förlorade tillståndet 

ANNONS

I skrivande stund står det alltså klart att Allianz RAS:s försäkring avseende Phoenix-lånet var en bluff och att investerarna baserade sina beslut på vilseledande information.  

Baserade sina beslut på vilseledande information gjorde också investerarna som placerade över en halv miljard kronor i Ulanders och Rodgers Contender-obligationer. Det hävdar Ekobrottsmyndighetens åklagare Stig Åström som lett förundersökningen mot affärsmännen i Sverige.  

2019 dömdes också Fredrik Rodger – mot sitt nekande – av Svea hovrätt till tre år och fyra månaders fängelse samt näringsförbud i fem år för bland annat oredligt förfarande, grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och svindleri. Domen har vunnit laga kraft. Realtid har förgäves sökt Rodger via affärsmannens tidigare ombud.  

Johan Ulander har åtalats, misstänkt för grovt bedrägeri, grovt svindleri och insiderbrott. Han väntar fortfarande på en rättegång som skjutits upp med anledning av covid-19-pandemin. Ulander gick i personlig konkurs 2019 och huvuddelen av de hundratals miljoner som investerades i Contender-obligationerna, ser ut att vara förlorade för alltid.  

Till Realtid säger Johan Ulander att han inte har, eller har haft, något med Gulf Resource Capital eller brygglånet att göra. Samtidigt kan han inte svara på varför han är inkopierad i mejlkonversationer mellan Jools vd Tom Olander och Verdant som rör lånet och företaget Phoenix. 

Jool, som vid tiden för Phoenix-lånet opererade med tillstånd från norska finansinspektionen, förlorade detta förra året. Finanstilsynet och norska Finansdepartementet konstaterade att Jool på flera punkter gjort sig skyldigt till ”allvarliga och systematiska” brott mot regelverket, bland annat genom att förmedla högriskprodukter till kunder som valt en lägre riskklass på sina investeringar.  

Jool har visserligen inget eget tillstånd längre men bedriver verksamhet i bland annat Sverige, Finland och Schweiz via Jool Securities som ”lånar” ett tillstånd genom att agera så kallat ”anknutet ombud” till SIP Nordic Fondkommission. 

ANNONS

Efter artikelns publicering har Fredrik Rodger återkommit med en kommentar via ett tidigare ombud: ”Gulf Resource Capital Ltd. var enligt min vetskap ett bolag med brittiska personer bakom som Johan Ulander presenterade som möjlig köpare av bl.a. Amarant Minings gruvtillgångar. Köpet byggde på en till synes seriös och solid finansieringslösning, vilken presenterades för ett antal parter, bl.a. mig och Jool. Enligt uppgift skulle köpet möjliggöra återbetalning av gruvbolagens skulder. Jag kom själv inte att bistå med investerare och för mig rann detta ut i sanden. Att jag skulle vara en central person i Gulf Resource Capital eller Phoenix Fixed Income är således felaktigt. Min roll var istället att jag i egenskap av agent företrädde gruvbolagens långivare och således arbetade för att de skulle få sina pengar åter, något som tyvärr misslyckades. Jag har heller aldrig tillfrågats i detta ärende överhuvudtaget.”

ANNONS

Källor: Dom från Oslo tingsrätt med målnummer 20-130342TVI-OTIR/04. Dokument från EBM:s förundersökning avseende Fredrik Rodger-målet (diarienr: 9000-K131-15), däribland en lista på provisionsutbetalningar från Contender Management samt mejl daterade 2011 och 2012. 

Läs domen i sin helhet via länken nedan:

Dom_Jool_Norge_30.06.2021.pdf

PDF icon Dom_Jool_Norge_30.06.2021.pdf

 

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS