”Jag är en av Sveriges mest erfarna analytiker”

Vi ses vid huvudingången till det stora kontorskomplexet i Garnisonen på Östermalm i Stockholm och sätter oss på ett fik i byggnaden. Peter Malmqvist har hastat hit från en livesänd tv-intervju på Di, där han diskuterat Billerud-aktien på morgonen. 

Nyligen värvades han till chef för Aktiespararnas betaltjänst inom så kallad uppdragsanalys, mer känd som Analysguiden, som erbjuder fakta och analyser av 60 svenska börsbolag.

– Jag blev uppringd av Aktiespararna som berättade att deras uppdragsanalys vuxit väldigt fort och att de nu behöver en översyn av strukturen för att kunna växa ytterligare. Målsättningen är ungefär en fördubbling av antalet bolag. Nu vill jag se om det kan bli ännu vassare än Remiums analyser var, berättar Peter Malmqvist för Realtid.se.

De senaste tre åren har han varit chefsanalytiker på nyligen nedlagda investmentbanken Remium som förlorade sitt FI-tillstånd i april. Orsak: Bolagets kreditverksamhet uppfyllde inte kraven. Men Peter Malmqvist sågar beslutet. 

– Det var orimligt. Remium höll på att avveckla den kritiserade lånedelen, och lyckades dessutom med det två månader innan överenskommen avvecklingstidpunkt. Ändå kunde FI inte vänta. Jag tycker det var väldigt orättvist, inte minst mot oss anställda som inte hade något med det indragna tillståndet att göra, säger han,

Han betonar att hans enhet inte var tillståndspliktig och därmed inte berördes.

– Sådana här händelser får man läsa om tidningen dagen efter. Jag har för mig att det låg ett mejl i min inkorg sent på kvällen dagen innan tillstånden drogs.

Norska investeringsbanken ABG Sundal Collier tog över den avvecklade Remium-verksamheten – och där hade de inga behov av Peter Malmqvists kompetens.

Men då ringde alltså Aktiespararna – som han regelbundet skrivit bolagsanalyser för. Som chef för Analysguiden vill ha ge föreningens 60.000 medlemmar initierade bolagsanalyser. 

Men fram till slutet av 90-talet var det för mycket pekpinnar från föreningen, tycker Peter Malmqvist. Den stod på barrikaderna och medlemsantalet ökade förvisso till som mest 120.000. Men det som trumpetades ut om krisande dotcom-företag var ofta redan känt. Det blev för mycket allmängods. 

I dag är Aktiespararna vassare, anser Peter Malmqvist, men har samtidigt svårare att hitta sin plats, än vid uppstarten för 30 år sedan, då redovisningsreglerna var få.

– Det var till exempel tillåtet att göra insideraffärer, vilket gjorde det enkelt att starta en intresseförening för att skydda privatsparare. I dag är reglerna många, men efterföljs ändå inte alltid. Det behövs fortsatt ”polisiärt privatspanar-arbete”, och där har Aktiespararna en plats. 

Peter Malmqvist har alltid brunnit för ordning och reda i bolag och på börsen. Han är ordförande i Sveriges Finansanalytikers Förening som arbetar för en etisk finansmarknad. Och föreläser, sedan slutet av 70-talet, om redovisning på Stockholms universitet, där han också utbildade sig till revisor.

– På de områdena har jag nog ingen riktig överman. Jag är en av Sveriges mest erfarna analytiker. Det är ytterst få som har jobbat så länge som jag, som fortfarande gör analyser, vilket gör att jag har ganska goda förutsättningar att själv ta fram läsvärda analyser för Analysguiden.

Många ekonomer drömmer kanske om en högavlönad bank- eller förvaltarkarriär. Peter Malmqvist tillhör inte den skaran. En stor organisation har en fast struktur och den bundenheten slipper han helst. Han har också månat om att behålla sin lärarroll på Stockholms universitet.

– Jag gillar själva showen att föreläsa, och det tvingar mig hela tiden att hålla mig ajour på redovisningsområdet. Jag har också haft konsultuppdrag kopplat till börsgranskning i 20 år, vilket är svårförenligt med en roll i bank. Istället har jag jobbat med mindre organisationer som generellt är mer toleranta med avsteg från det normala.

Och att jobba i stora finansbolag är riskfyllt, menar Peter Malmqvist som känner många som sparkats från sådana arbetsplatser. 

Men han har ändå drivits av pengar. Det var därför han lämnade journalistiken i mitten på 90-talet. Då hade han jobbat i sex år som börsanalytisk skribent på SvD och ett år som reporter på SVT:s sedan länge nedlagda ”A-ekonomi”. 

– Jag gick till fondkommissionären Aragon för att kunna tjäna mer, inte för att få ett roligare jobb, säger han och fortsätter:

– Journalistik är det som säkerställer att vi har demokrati. Det handlar inte om att hitta potential, utan ”the bad guys” och granska makten. Det är ett angreppssätt som passar väl in på mitt psyke. Och jag mår väldigt bra när jag får till bra texter. Men som ekonom har jag förstås också ett starkt sifferintresse och gillar att kombinera det med skrivandet. 

Men han är inte uppvuxen i ett akademikerhem.

– Min ensamstående mamma var sekreterare åt flygvapenchefen och helt usel på att räkna. Pappa lärde jag aldrig känna, han försvann tidigt. Jag växte upp med min mamma på Söder i Stockholm. Jag är söderkis. Jag har inget levande minne av min pappa. Jag vet bara lite om vad det blev honom. Men det är inget jag intresserat mig för.

Samtidigt betonar han med bestämdhet att han inte levde i nödtorft.

– Mina morföräldrar hjälpte till och hade ett sommarställe där jag och mina två syskon hade det jättekul på somrarna. Så vi klarade oss bra.

Alla syskon läste vidare på universitetet och Peter Malmqvist kände att han hittade rätt direkt och blev expert på redovisning, börsbolag och aktieanalys. 

– Jag är ganska stolt över att jag kan prata med vilken börs-vd som helst i världen om nästan vilken redovisningsregel som helst.

Expertkunskaperna har gett honom höga poster. Han har varit chef för kapitalförvaltningen på Aragon, analyschef på nischbanken Nordnet och chefsanalytiker på Remium. Men han medger ödmjukt att chefsansvaret inte riktigt har passat honom.

– Jag är inte bra på få 20 personer att gå entusiastiskt i samma riktning, och är obekväm med att förhandla löner och säga till folk vad de ska göra. En bra chef måste också både använda piska och morot. Men jag är usel på piskan. Men det gäller att hitta en balans. Jag har sett piskan vina i finansbranschen där man ofta sätter upp en bonus och sedan piskar folk mot den, säger Peter Malmqvist. 

Men han stortrivs ändå med sin nya roll som chef för Analysguiden. Ansvarsområdet är tydligt avgränsat – och han behöver inte leda ett stort team.

Är det då något som han verkligen ångrar i sin långa finanskarriär? Ja, att han tackade nej till ett kapitalförvaltar-jobb i början av 90-talet. 

– Jag kan fortfarande fundera över vad som hade hänt om jag tagit det. Men jag hade precis förhandlat klart min lön och mina förmåner med min dåvarande arbetsgivare. Samtidigt hade jag varit ganska länge på den firman och var egentligen färdig där. 

Beslutet grämde honom i närmare 20 år. Han uppmanar därför unga att tacka ja till nya jobb. Men var ingen ”hoppjerka”. Stanna åtminstone 3-4 år på en varje arbetsplats. Dyker det därefter upp nya möjligheter finns det dock ingen anledning att vara kvar, för då riskerar du stagnera, menar Peter Malmqvist.

Men att sluta och inte ha ett nytt jobb att gå till kan bli en mardröm. I början av 90-talet hamnade han i den situationen själv när han fick sparken från Aragon i samband med en omstrukturering.

– Det var väldigt stressande att veta att om ett år är pengarna slut från den här inkomstkällan. Jag hade dessutom tre småbarn då. Om jag någon gång varit nära att gå in i ”väggen” var det då. Jag har däremot aldrig blivit apatisk för att ha jobbat för mycket, eftersom jag hållit mig inom områden jag behärskar. 

Hur hittar du balans i livet i dag?

– Jag är en hängiven båtmänniska och har både segel- och motorbåt. Men tyvärr kan man i Sverige bara ägna sig åt det tre månader om året. Jag försöker också hålla mig i trim med mitt hemmagym, och promenerar mycket för att klara vinterns skidåkning.