”Investeringen var förenad med en hög kreditrisk”

23 aktörer – däribland Mats Gabrielssons investmentbolag Trention – känner sig lurade efter att ha investerat 26 miljoner kronor i en bryggfinansiering rörande senare konkursade fastighetsbolaget Albert Hansson. Av svaromålet på stämningsansökan framgår att Mangold Fondkommission anser att brygglångivarna var medvetna om den höga kreditrisken som investeringen innebar. 

Mangold Fondkommissions ombud är advokaterna Ola Åhman, Carl Persson samt juristen Bruno Gustafsson från Roschier advokatbyrå. I det 30 sidor långa svaromålet skriver de att den relevanta rättsfrågan i målet är var kreditrisken för en misslyckad kreditgivning ska placeras.

Brygglångivarna, alltså de 23 aktörer som nu stämmer Mangold Fondkommission, lånade ut pengar mot en årlig ränta om 15 procent till fastighetsbolaget Albert Hansson.

”Sett till rådande ränteläge är detta att betrakta som en synnerligen hög ränta. Anledningen till den höga räntesatsen var att investeringen var förenad med en hög kreditrisk, vilket Brygglångivarna var medvetna om”, skriver ombuden. 

Men Albert Hansson gick i konkurs och brygglångivarna menar att de därmed lidit en kreditförlust med motsvarande medel som de lånade ut.

”Trots att brygglångivarna accepterade risken för en kreditförlust i och med ingåendet av låneavtalen med Albert Hansson försöker de nu att övervältra denna på Mangold”, skriver Roschier-ombuden. 

Brygglångivarna anser att Mangold gett ut vilseledande marknadsföringsmaterial i samband med bryggfinansieringen. Mangold agerade som finansiell rådgivare åt Albert Hansson, hade en projektledande roll samt ansvarade för att sätta samman presentationsmaterialet. Mangold var även delaktig i förmedlingen av bryggfiansieringen till långivarna.

Mangolds ombud menar dock att det inte går att luta sig mot marknadsföringslagens skadeståndsregler i samband med brygglångivarnas kreditförlust. Reglerna ska ta sikte på en situation där ingen av parterna kan åberopa kontraktsbrott eller något avtalsförhållande till stöd för ersättningskrav. I detta fall kan dessa 23 aktörer åberopa kontraktsbrott och rikta ett ersättningsanspråk mot Albert Hansson. 

Roschier-ombuden menar därmed att domstolen bör ogilla deras talan om skadeståndsanspråk mot Mangold.

Mangolds ombud betonar även att det är en felaktig föreställning att Mangold skulle ha känt till att detta var fråga om en dålig investering men ändå förmått långivarna att låna ut pengar genom vilseledande uppgifter.

”När låneerbjudandet förmedlades såg Mangold potential i erbjudandet och antog att erbjudandet kunde ge god avkastning för långivarna”. 

Ombuden pekar på att även släkt till Mangolds vd Per-Anders Tammerlöv lånade ut pengar till Albert Hansson, totalt 1 miljon kronor. Även Per-Arne Åhlgren som är styrelseordförande och huvudägare i Mangold lånade ut 2 miljoner kronor till Albert Hansson. De anser därmed att det är ”närmast en absurd tanke att Mangold medvetet skulle ha medverkat till att felaktiga uppgifter inflöt i presentationsmaterialet eller för den delen inte gjort sitt bästa för att tillse att presentationsmaterialet var korrekt”.

Mangolds ombud skriver dessutom att man vidtog ”adekvata undersökningsåtgärder” i samband med upprättandet av presentationsmaterialet för att riktigheten av Albert Hanssons uppgifter som fördes in i materialet inte skulle ifrågasättas.

Mangolds ombud beskriver hur kommunikationen mellan Albert Hanssons legala rådgivare Wåhlin och Mangolds skuldfinansieringsavdelning under slutet av 2017 ägde rum. Detta för att visa att Mangold inte agerade vårdslöst i samband med bryggfinansieringen.

Det finns sex påståenden i presentationsmaterialet som brygglångivarna anser är vilseledande. Bland annat rör det sig om Stockholmsbåten Qrooz där man enligt presentationsmaterialet har uppskattat värdet till 8 miljoner kronor. Båten såldes dock samma år för 5,5 miljoner kronor. Brygglångivarna menar att marknadsvärdet aldrig var 8 miljoner kronor. Mangold svarar att båten visst hade detta uppskattade marknadsvärde. Vidare menar Mangold att all information som finns i marknadsföringsmaterialet är korrekta uppgifter.

Ombuden skriver även att brygglångivarnas krav bygger på påståenden om att Mangold underlåtit att redovisa viss information i presentationsmaterialet men att denna dock inte kan ”betraktas som väsentlig i marknadsföringslagens mening och det föreligger därför inget vilseledande”. Ombuden pekar även på att denna information som inte ska ha funnits med i materialet inte heller hade någon relevans för brygglångivarnas pant eller för deras investeringsbeslut.

Mangold ställer sig även kritisk till att målet ska delas upp i två delar där första delen går ut på att fastställa om Mangold överhuvudtaget är skadeståndsskyldig. Mangolds ombud pekar på att rättegångskostnaderna kan bli betydligt högre än om detta avgörs i en och samma rättegång. Mangold aviserar nämligen att det kommer krävas förhör med samtliga 23 brygglångivare vid båda processerna, vilket betyder att processerna kommer att bli långa.