Ingen köper regeringens retorik om skatterna

Nyligen kom beskedet från Socialdemokraterna att de går till val på att höja skatterna med ytterligare 5 miljarder.

Det handlar om en ny skatt på kapitalinkomster och ny bankskatt – trots att regeringen förra året drog tillbaka sitt förslag till bankskatt efter att det sågats vid fotknölarna. 

Förutom att ge mer pengar till statskassan skulle skattehöjningarna öka legitimiteten i skattesystemet, eftersom ”de som tjänar mest också ska vara med och bidra”, meddelade finansminister Magdalena Andersson till TT när förslaget presenterades.

För det första, tror finansministern på allvar att någon köper retoriken att staten inför en ny skattehöjning för att öka legitimiteten i systemet, och att mer klirr i statskassan är någon slags trevlig oavsiktlig bieffekt av detta?

För det andra, att de ”rika också ska bidra” kan vara det mest slitna, slentrianmässiga och ärligt talat lata motivet till skattehöjningar som existerar.

Den tiondel av inkomsttagarna med de högsta inkomsterna står för en tredjedel av skatteintäkterna från privatpersoner. De två översta tiondelarna står för nästan hälften av skatteintäkterna. Det visar siffror från SCB. 

Det betyder att svensk välfärd skulle se väsentligt annorlunda ut om det inte var för att en del människor genom utbildning, hårt arbete och ansvarstagande gjort sig förtjänta av höga löner. (i sammanhanget är det värt att nämna att de två tredjedelar med högst inkomster tjänar lite drygt 30 000 kronor i månaden).  Det vet också Magdalena Andersson, så kan vi inte bara sluta låtsas som att dessa människor är onda girigbukar som inte drar sitt strå till stacken? 

Och så till skattehöjningarna.

Den rödgröna regeringen har höjt skatterna med 66 miljarder kronor under mandatperioden. 33 miljarder av dessa har slagit mot företagen och 33 miljarder mot hushållen.

Under samma tid har företagen fått skattesänkningar på 6 miljarder kronor och hushållen med 13 miljarder. Nettohöjningarna uppgår alltså till fantasisumman 47 miljarder kronor, och nu vill regeringen höja dem ännu mer.

Den grupp som drabbats i särklass hårdast av skattehöjningarna under mandatperioden är hög- och medelinkomsttagare.

Dessutom spelas ett fult spel som inte alla väljare känner till. Exempelvis stoltserar regeringen med att ha höjt barnbidraget med 200 kronor. Men det man inte berättar är att man samtidigt höjt andra skatter som gör att en vanlig barnfamilj i år betalar närmare 12 000 kronor mer i skatt än 2014.

Summa summarum så ger regeringen lite med ena handen samtidigt som den tar tillbaka ännu mer med den andra. 

Men höjda skatter ger inte alltid ökade skatteintäkter. Det är ett väletablerat faktum att skatter styr beteenden. Det är hela syftet med exempelvis bensin- och alkoholskatterna. 

De svenska skatterna på högre inkomster är idag så höga att de ger mindre skatteintäkter, eftersom de gör att folk jobbar mindre. Något som är välbelagt och som kritiserats av såväl fackförbund som ledande ekonomer. Detta låtsas regeringen inte om, men blev pinsamt tydligt när statsministern intervjuades i SVT:s satsning Utfrågningen inför valet.

När han fick frågan om varför skatteintäkterna ökat under såväl regeringarna Persson som Reinfeldt trots sänkta skatter stod han fullständigt svarslös. 

De senaste fyra åren har kantats av en veritabel bombmatta av skattehöjningar som slagit mot arbete, företagande och hushållen.

Finansinspektionen har precis i dagarna godkänt Nordeas beslut att flytta sitt huvudkontor till Finland, en direkt konsekvens av regeringens tidigare förslag till bankskatt.

Nu är vi där igen. Och i en tid då alla experter varnar för att lågkonjunkturen lurar bakom hörnet väljer regeringen att lägga ytterligare skattebörda på precis det som istället borde uppmuntras; utbildning, arbete, risktagande och företagande.

Det är en politik som sannerligen inte kommer att gynna Sverige, och allra minst den svenska välfärden som är helt beroende av att människor väljer att arbeta mer och därmed tjänar mer pengar. 

Christian Ekström
vd Skattebetalarna