I kamp mot det "fina"

Varför har så många personer börjat på Magnusson?

– Det är svårt för mig att svara på, det blir bara floskler. Men du intervjuade själv Mårten (Tagaeus, som lämnade delägarskapet på Mannheimer Swartling) och han sade att det handlar om en känsla. Det är lättare när folk utifrån förklarar det som vi vill förmedla, säger byråns nya vd Charlotte Bus där vi sitter i ett konferensrum på firmans Stockholmkontor på Mäster Samuelsgatan.

Konferensrummets fönster vetter ner mot Biblioteksgatan där folk ömsom flanerar, ömsom rusar fram denna varma fredagseftermiddag. Charlotte Bus tror att sättet som juristerna jobbar på här lyser igenom. I Magnussons affärsplan står det till exempel att respekt är viktigt för allt och alla.

– Det handlar också om kulturell respekt. Vi har ju flera kontor i Baltikum, och i Sverige finns ibland en gängse uppfattning om att det inte skulle vara lika fint där som här. Ett sådant synsätt är till exempel inte accepterat hos oss.

Efter att ha pratat med Charlotte Bus i en kvart står det klart att hon ger inte mycket för hierarkiska strukturer. Det var faktiskt delvis därför, i kampen mot det ”fina”, som hon tog beslutet att vara med och starta Magnusson.

– Man ska få lika mycket respekt om man jobbat i ett halvår som om man är delägare. Idéer från unga medarbetare ska värdesättas. En biträdande jurist ska inte vara rädd för delägarna, de ska bli lyssnade på och ta plats.

Rent juridiskt arbetar Charlotte Bus mycket med med immateriella rättigheter och hon betonar att det inte finns klienter eller varumärken som är bättre än andra. Vilket företag man arbetar för, eller inom vilken sektor de verkar, ska vara helt egalt för alla medarbetare.

– Det finns inga verksamheter som är finare än andra. Jag är ibland rådgivare åt trendiga klädföretag men ett grustag har ju samma juridiska problem. I advokatvärlden kan folk ibland tycka att de är lite fina – det är inte så det funkar på Magnusson. Vi är konsulter som jobbar med juridik, det skulle lika gärna kunna vara it.

Om en advokat tycker att hen är fin, vad får det för konsekvenser? Det kan få förödande konsekvenser, menar Charlotte Bus. Klienten kanske klär upp sig när den ska träffa sin rådgivare och kanske inte vågar delge sin rådgivare all information.

– Om man inte berättar allt för sin advokat och det kommer senare i en process kan hela upplägget vara förstört. Om advokaten är lite ”fin” vill man kanske inte berätta allting, man skapar inte förtroende på det sättet.

Är det mer hierarkiskt på andra sidan Östersjön?

– Det kan nog vara striktare i länder som Polen. Vår hemsida är till exempel en kompromiss eftersom vi verkar i olika kulturer kan vi inte bara köra vår skandinaviska design på hemsidan utan vi måste kompromissa.

I takt med att advokatbyrån vuxit snabbt är det många anställda som aldrig har träffat varandra. Nu ska alla delar och nya kontor svetsas ihop till en enhet. Det är framför allt det som ska göras under jubileumsåret 2014 då byrån anordnar en jättekonferens för alla sina anställda.

Hur ska ni skapa en och samma byrå?

– Det som är kärnan är it-sidan, vi har ett gemensamt intranät som vi ofta använder. Om vi måste fira något så kopplar vi till exempel upp oss så att alla kan se varandra, och så skålar vi. Alla anställda kan inte besöka alla kontor, det är ett sätt att skapa och känna gemenskap.

Byrån har också secondments: anställda lånas ut mellan kontoren, både jurister och administrativ personal. Det är inte alltid ett jobb som absolut måste utföras utan det handlar främst om att umgås.

– Drömmen är att samla hela byrån åtminstone en gång om året.

Det gick hett till när advokatfirman startades 2004 och fem advokater bröt sig loss från MAQS för att starta Magnusson. Det var Charlotte Bus och Per Magnusson i Stockholm, Dan Persson och Andrzej Tokaj i Warszawa samt Anders Worsøe i Köpenhamn. När den nya byrån bildades i de tre länderna samtidigt var advokaterna knappast såta vänner med sin forne arbetsgivare.

När de startade satt hon och Per Magnusson i lokaler ovanför Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan.

– Det är ett härligt minne även om det var ganska kusligt att starta från noll. Per och jag har hållit ihop i tio år och vi har skapat en miljö som passar oss, anställt folk som vi tycker om. Jag önskar att fler kunde få uppleva det.

När ni satt där på golvet och skruvade ihop skrivbord – kunde du tro att ni skulle bli 170 medarbetare då?

– Nah, då tog man en dag i sänder. Jag får tankarna nu, när vi är utomlands eller när vi får prisas: Vad har jag gjort? Vi är faktiskt jättestora nu… Nej, det trodde jag inte riktigt.

Förutom att Magnusson etablerat kontor runt hela Östersjön har firman nyligen slagit upp ett nytt kontor i Berlin.

Att byrån expanderade i Baltikum berodde till viss del på att den polska marknaden nådde en mättnad varpå byrån följde sina klienter till andra länder. Moskva blev firmans fjärde kontor vilket berodde på att Per Magnusson hade anlitats en del som skiljeman i tvister där en part var rysk. Efter Moskva öppnade Göteborgskontoret 2009. Tanken har varit att bygga byrån organiskt, inte expandera genom att ta över andra verksamheter – men i Riga och Vilnius blev det så ändå.

Med åren har Charlotte Bus lärt sig vikten av kulturella skillnader.

– Men också likheter. Vi brukar skämtsamt säga att vi känner oss som ett fredsprojekt. Jag menar, Polen och Ryssland har haft sina konflikter, det är inte jättelänge sedan. Och så kommer Tyskland… Det är jättekul att alla kan jobba ihop över gränserna, säger Charlotte Bus.

– Sedan lär man sig mycket om människor, de är vårt enda verktyg, eller kapital. Som vd ska man få människor att växa. Hur inspirerar man människor? Hur får man dem att trivas? Om vi hade producerat varor skulle vi ha varit tvungna att underhålla maskinerna men nu gäller det att se till att människor fungerar. Det är ganska svårt. Men väldigt roligt.

De senaste åren har det gått ganska fort. Nu saktar de av i expansionstakten. Fast de har något på gång som vi får återkomma med lite längre fram.

– Nu ska vi inte bygga upp, nu gäller det att behålla. Att värna om kärnan, att hålla ihop – det är vår största utmaning.