Under 13 år har jag arbetat på Realtid, som utvecklats precis lika mycket som jag gjort under denna tid. Läs om mitt möte med Erik Penser och några andra spännande anekdoter som jag sparat i hårddisken
Han var börsens yngsta vd och jag en grön ekonomijournalist
Mest läst i kategorin
”Vad skulle du göra om du fick ett exklusivt tips om att Göran Persson är inlagd på sjukhus?” Det var en av frågorna jag fick, för 13 år sedan, när jag mötte vd Jonas Wiwen-Nilsson och dåvarande chefredaktör Olle Blomkvist för första gången.
Jag, som hade skrutit om mina Wallraff på Expressen, skakar fram ett kittlande murvelsvar som jag vet att de vill höra.
Jobbet var mitt.
Realtid har sedan dess gått igenom flera förändringar och jag har träffat många intressanta kollegor men även finansprofiler.
För några år sedan fick jag ett helt klart spännande tips om finansmannen Erik Penser. Research var gjord och jag hade äntligen fått till ett möte med finanslegendaren. Han bjöd på espresso och jag var redo att anteckna. Men han ville inte ställa upp på en intervju. Han ville först lära känna mig innan det kunde bli aktuellt. Jag fick skrota den nyheten.
När jag började på Realtid var tidningen Sveriges hårdaste affärstidning med läsarsiffror som sköt i höjden när min gamla kollega Ian Hammar skrev om felparkerade lyxbilar på Östermalm i Stockholm eller när jag skrev om Emilio Ingrossos bokföringsbrott, den svenska grevinnan Marie Douglas-Davids skilsmässa från den amerikanska miljardären, porrkungen Berth Miltons skatteskulder, tvister och konkurs och syskonen Bonniers arvstvist med sin halvsyster Anna Toss.
Realtid har gått från detta tabloid-innehåll till att bli en mycket mer nischad finanstidning och har lyckats fånga målgruppen. I dag är dragplåstren helt andra nyheter och Realtid blir gång på gång citerad av konkurrenterna.
Bland de mest lästa och bevakade rättegångarna jag har följt är den så kallade Insiderhärvan, eller Ringen-målet, som fortfarande är Sveriges genom tiderna största insiderbrottsmål. Jag och min tidigare kollega Per Agerman följde förhandlingarna flitigt från åhörarbänken i Stockholms tingsrätt. Redan när åtalet var väckt fanns det många kittlande detaljer som blev uppmärksammade såsom en halv miljon kronor instoppade i en bilbarnstol, mobiltelefoner som kastades ut genom fönstret när polisen bankade på och kodord i mobilsamtal med mera. Men framförallt var det en rad anställda från flera profilerade finansbolag såsom Cevian, Nordea, Carnegie och Morgan Stanley och som stod misstänkta. EBM förlorade dock detta prestige-mål som aldrig överklagades till högre instans.
Ett annat uppmärksammat mål i domstolen var HQ-målet. 2010 drog Finansinspektionen in tillståndet för HQ Bank, vilket ledde till ett efterspel som någon inte kunnat förutspå, dels ett brottmål men även ett tvistemål. Skadeståndsdelen uppgick till hiskeliga 5 miljarder kronor. Målen blev framförallt uppmärksammade på grund av den finanselit som både stod åtalade men även de som kallades som vittnen. Brottmålet lades ned och en förlikning ägde rum i tvistemålet.
Fram till häromdagen har jag följt efterdyningarna av HQ-kraschen. Nu monteras det sista av HQ AB ned. Finansbolaget som startades av två av Sveriges mest kända finansmän, Sven Hagströmer och Mats Qviberg går nu i graven.
I december 2011 meddelade finansduon att de skulle gå skilda vägar efter 20 år tillsammans och att det gemensamma bolaget Öresund skulle delas upp. När Sven Hagströmer tar sin del och bildar och börsnoterar Creades är Realtid först på plats med en intervju.
Jo, Sven Hagströmer, jag minns vårt möte på Engelbrektsgatan den där februaridagen 2012.
Den blir även ett inledande kort samtalsämne var gång vi hörs på telefon.
Om någon vecka kommer domen i Allra-målet där de åtalade misstänks ha gjort medvetet dåliga affärer som, enligt EBM och Pensionsmyndigheten, drabbat 100 000 pensionssparare. Det yrkas på upp till sju års fängelse och ett skadestånd på 220 miljoner kronor. Allras medgrundare och vd Alexander Ernstberger presenterades på Realtid redan i slutet av 2007, alltså för drygt tolv år sedan. Då var han börsens yngsta vd och jag var en grön ekonomijournalist.
Mycket har hänt sedan dess.
Nu tackar jag för mig och går vidare mot nya äventyr.