Gyllene tillfälle att sälja död metall

Det råder guldrusch, då världsmarknadspriset på den gyllene metallen stigit till de högsta noteringarna hittills det här årtusendet, mätt i svenska kronor. Det har åter väckt många småsparares intresse. ”Man kanske borde investera en del av sitt sparkapital i guld, platina eller annan ädelmetall”, tänker många.

Men är det en vettig investering? För att svara på den frågan kan det vara värt att lyssna till världens kanske mest framgångsrike investerare Warren Buffett som har som princip att inte investera i guld.

En orsak till guldets popularitet som sparform är att det är den enda valuta vars kvantitet är fysiskt begränsad. Detta till skillnad från alla typer av papperspengar, vars värde kan urholkas av inflation. I Kina och Indien, där invånarna på goda grunder misstror makthavarnas förmåga att upprätthålla penningvärdet är guldet därför en populär sparform.

Guldets begränsade utbud kan åskådliggöras med ett drastiskt exempel: Smälter man ihop allt guld som mänskligheten grävt och vaskat fram ur jordskorpan de senaste 6 000 åren till en enda jättelik guldtacka skulle det bli en knappt 20 meter hög kub. Den skulle med lätthet få plats under Eiffeltornet i Paris.

”Men, frågar sig Warren Buffet; Vad skulle man ha för glädje av att äga den där jättelika gula kuben?” Att gå runt och putsa och spegla dig i den glimmande ytan skulle man fort tröttna på. Då kan man köpa något roligare för pengarna; Marknadsvärdet på kuben skulle till dagens kurser till exempel motsvara värdet på all odlingsbar mark i hela Nordamerika. ”Vilket har man mest glädje av, frågar sig Warren Buffett.

Guldet ger varken någon ränta eller någon utdelning. Däremot kostar det en hel del att hålla lullullet i säkert förvar. I takt med att avkastningen sjunkit på andra kassaskåpssäkra tillgångar, exempelvis svenska, amerikanska, tyska och brittiska realobligationer; vars realränta ligger strax över eller strax under nollstrecket, har alternativkostnaden för att äga guld också fallit.

Den amerikanske ekonomihistorikern och Berkeleyprofessorn Brad de Long beskriver träffande en guldtacka som en realobligation med 0 procents kupongränta och evig löptid.

Warren Buffett menar; precis som Bank of Englands experter berättar för James Bond att för varje uns guld som grävs upp ur jordskorpan, grävs det ned lika mycket någon annanstans på jorden.

”Vi gräver upp guld på ett ställe. För att sedan gräva ned det på ett annat, och betala beväpnade män för att stå och vakta det. En utomjording som ser det måste undra vad vi sysslar med egentligen”, säger Warren Buffett, vars investeringsfond Berkshire Hathaway har som regel att bara investera i produktiva tillgångar, och därmed hellre investera sina ägares sparpengar i en växande världsekonomi än i en kall och död metall.

Statistiken visar att Warren Buffett har rätt. Den som sydde in sina tillgångar i madrassen för trettio år sedan har fått se inflationen urholka pengarnas värde. Den som i stället placerade alla sina tillgångar i guld har fått se värdet på innehavet stiga med över 600 procent. Med andra ord har placeringen skyddat tillgångarna mot inflationen, eftersom ett gram guld har mer köpkraft i dag än för 30 år sedan.

Men värdestegringen på guld är inte särskilt imponerande om man jämför den med värdestegringen på aktier. Sedan 1989 har Stockholmsbörsens totalavkastningsindex, alltså aktier inklusive återinvesterade aktieutdelningar, stigit med nästan 2 000 procent – detta trots det tidiga 1990-talets bank-, finans- och fastighetskris, Asienkrisen 1997/98 och Lehmankraschen 2008.

Inte heller på kort sikt har guldet varit någon glänsande investering. Sedan januari i fjol i år har världsmarknadspriset stigit med knappt 0,5 procent räknat i kronor per gram, medan Stockholmsbörsen under samma tidsperiod gett en totalavkastning på nästan 30 procent. En del av guldprisets uppgång – liksom börsens, kan förstås förklaras av dollarns försvagning mot kronan. Duvaktiga uttalanden av den amerikanske centralbankschefen Jerome Powell, som kulminerade i Federal Reserves räntesänkningar förra året ligger bakom USA-dollarns generella försvagning gentemot guldet, kronan och övriga världsvalutor.

Efter coronavirusets utbrott i Kina och den efterföljande paniken på världens finansmarknader steg världsmarknadspriset på guld i januari 2020 till 1 587 dollar per troy ounce, eller motsvarande drygt 493 svenska kronor per gram, den högsta noteringen hittills det här årtusendet. Den enda säkra slutsats man kan dra av den prisuppgång som skett hittills är därför att den gett guldinnehavarna ett gyllene tillfälle att sälja sitt guld och köpa aktier för pengarna i stället. Som Warren Buffett säger: ”Varför spara i en kall och död metall när man kan spara i en dynamisk och växande världsekonomi?”

Under januari 2020 har världsmarknadspriset på guld stigit till som högst15868  dollar per troy ounce, vilket motsvarar knappt 500 svenska kronor per gram omräknat till dagens valutakurser. Källor: K.A. Rasmussen Guldcentralen och Macrobond.

Större delen av världens kända guldreserver ovan jord ägs av världens stora centralbanker; däribland Sveriges Riksbank, en kvarleva från guldmyntfotens dagar före 1914 då centralbankerna var skyldiga att växla in sedlar mot guld. Den 30 april 2019 ägde Riksbanken sammanlagt 125,7 ton guld. Marknadsvärdet på guldet var då knappt 50 miljarder kronor. Exakt var den svenska guldreserven förvaras rent fysiskt är en statshemlighet, men Riksbanken har själv avslöjat att nästan hälften av guldet finns deponerat hos Bank of England i London medan resten finns hos centralbankerna i USA, Kanada och Schweiz. En del finns också deponerat i Riksbankens egna kassavalv under Brunkebergs torg i Stockholm.

De senaste årtiondena har centralbankerna emellertid tagit intryck av Warren Buffetts argument mot guld som investering; det vill säga att det inte ger någon monetär avkastning men drar höga kostnader för förvaring och bevakning.

Flera av dem, med Bank of England i spetsen, har därför börjat sälja av sina guldreserver. För att inte dumpa och störa marknaden alltför mycket har de dock kommit överens om att begränsa den årliga utförsäljningen. Men denna överenskommelse; CBGA (Central Banking Gold Agreement) ger ändå Riksbanken och de andra centralbankerna tillåtelse att sälja åtskilliga ton guldtackor under 2020, så den som själv är intresserad av att sälja guldtackor och/eller guldskrot bör alltså passa på innan Stefan Ingves och hans kolleger går in och dumpar marknaden.