Regeringens förslag om att göra fastighetsbolagen till biståndsorganisationer är inte schysst mot någon. Det skriver Realtids Annelie Östlund.
Galet göra fastighetsbolagen till bistånds-organisationer
Nu har 18 av Sveriges största fastighetsägare lämnat in ett upprop till finansminister Magdalena Andersson och näringsminister Ibrahim Baylan. De protesterar mot förslaget om att de än en gång ska agera biståndsorganisationer. Det låter galet, och det är det också. Förslaget – som stöds av regeringspartierna, Centern och Liberalerna – går ut på att utsatta hyresgäster kan få sänkta hyror under perioden 1 januari till 31 mars 2021. Stödet är tänkt att rikta sig mot bland annat sällanköpshandel, hotell, restaurang och en rad andra verksamheter som drabbats hårt av kraven på social distansering i spåren av pandemin.
Så här långt låter det inte så tokigt. Men det blir det när man tittar på utformningen.
För att få del av det statliga stödet tvingas hyresgästen ansöka hos fastighetsägaren som måste bidra med lika mycket som staten. Alltså, om hyran ska sänkas med 10 000 kronor måste fastighetsägaren stå för 5 000 kronor. Och det är fastighetsägaren som beslutar om stödet ska godkännas.
”Utformningen är som gjord för att fastighetsbolag ska bli utmålade som bad guys och att hyresgäster, som borde vara stödberättigade, nekas hyressänkning.”
Problemen med upplägget är många:
Fastighetsägare – små som stora – ska alltså göra en bedömning av vilka företag/hyresgäster som är berättigade till statligt stöd. Och detta ska de göra samtidigt som de själva ska stå för halva kostnaden. De hamnar med andra ord i kläm mellan å ena sidan staten som tycker att fastighetsbolagen ska ta sitt samhälleliga ansvar och se till att jobb och företag bevaras, och å andra sidan aktieägarna som inte kommer att applådera om ledningen ägnar sig åt biståndsarbete. De hamnar också i en jobbig situation gentemot hyresgästen som kanske kämpar för sin överlevnad och som anser sig ha all rätt till statligt stöd.
Hyresgästen å sin sida kan inte räkna med att få en rättvis eller rimligt objektiv bedömning av stödbehovet eftersom fastighetsägaren sitter på två stolar. Kanske har fastighetsägaren dessutom egna finansiella problem att ta hänsyn till? Kanske har hyresgästen och fastighetsägaren ingen god relation?
Utformningen är som gjord för att fastighetsbolag ska bli utmålade som bad guys och att hyresgäster, som borde vara stödberättigade, nekas hyressänkning.
Lämna fastighetsägarna utanför
Det finns en förlaga till det hyresstöd som nu föreslås. Våren 2020 beslutade regeringen om ett liknande stöd och satte av fem miljarder kronor. I slutändan betalades endast cirka 1,5 miljarder ut vilket kan tolkas på olika sätt. En tolkning är att utsatta hyresgäster inom sällanköpshandel, hotell, restaurang, skönhetsvård och så vidare – inte hade behov av mer stödpengar. En annan – och kanske troligare – tolkning är att stödet var utformat på ett sådant sätt att det inte kom fram till behövande.
Hur som helst finns det ingen anledning att göra om samma misstag och klubba igenom ett stöd som är rättsosäkert, skapar onödig osämja mellan fastighetsägare och hyresgäster samt i slutändan kanske inte kommer fram till dem som behöver det bäst.
Om regeringen vill mildra de ekonomiska konsekvenserna av den ökade smittspridningen med hyresrabatter borde den lämna fastighetsägarna utanför ekvationen. Självklart borde en myndighet göra bedömningarna av behovet och stödet gå direkt till hyresgästerna.
”Hur som helst finns det ingen anledning att göra om samma misstag och klubba igenom ett stöd som är rättsosäkert, skapar onödig osämja mellan fastighetsägare och hyresgäster samt i slutändan kanske inte kommer fram till dem som behöver det bäst.”