Gå dina egna vägar - Hans Westerbergs karriär

Hans_534.png

En sak som är genomgående i min intervju med Hans Westerberg är hur han verkar ta sina beslut och hans syn på saker generellt. Han summerade ihop det med ett ordspråk.

— Den som går sina egna vägar behöver inte någon karta, säger Hans Westerberg.

Hans har jobbat med flera olika yrken, på olika platser i världen. Men innan han började jobba med yrken som senior rådgivare, egenföretagare och korrespondent i New York så studerade han till ekonom i Stockholm.

— Min bakgrund är ekonom kan man säga, journalist och ekonom. Jag tog mina första yrkesmässiga steg som analytiker på Affärsvärlden, medan jag pluggade.

Hans flyttade till Stockholm för att studera till ekonom. Efter studierna började han jobba som näringslivsreporter på Svenska Dagbladet. 

Två år efter han började på SvD så blev han anställd som börschef på Veckans affärer. 

Han menar att det var en av de minnen han har i sin karriär som han var stoltast över när det hände. 

— Det var ett stort steg då att bli börsansvarig för Veckans Affärer. Det var på den tiden den ledande ekonomiska tidningen som fanns.

Efter tio år som börsansvarig på Veckans Affärer så satte han pause på journalistyrket. Han blev anställd som chef för IR på BNL information. 

Han stannade kvar på BNL information i fem år. Att man är fast i samma yrke och skrå är inget Hans tror på eller känt under sin yrkestid. Dagens Industri rekryterade honom som börschef 1987, och han valde att byta tillbaka till sin tidigare bransch. 

— Efter fem år där så längtade jag tillbaks till journalistiken.

Hans satt kvar som chef för börs och företagsbevakning i fyra år och fortsatt jobba för Dagens Industrin som New York-korrespondent. 

Hans och hans fru flyttade till USA 1991 där han jobbade som korrespondent. Både trivdes bra i New York och ville gärna stanna kvar. När uppdraget tog slut 1995 så ville de inte flytta tillbaka till Stockholm och valde då att fortsätta att bo kvar i New York.

— Jag hade ju inte något företag bakom mig då. Då hade jag 2 trådar att dra i. Antingen försöka starta börsmäkleri till någon av de större svenska mäklarhusen som fortfarande inte hade verksamhet i New York. Alternativt att syssla med investor relations och hjälpa svenska bolag att nå ut till den amerikanska finansmarknaden.

Hans och hans fru Eva trivdes bra i Amerika och tyckte om deras inställning i näringslivet. Han såg kulturella skillnader inomyrkeslivet som han tycker Sverige kan lära sig av.

— Här säger man det går inte och vill inte ens försöka. Den amerikanska mentaliteten är att det går. 

Han börja då jobba för Hagströmer & Qvibergs och var med att initiera deras uppstart med börsmäkleri i New York under drygt ett år. Efter ett år så valde de att inte jobba vidare med varandra och Hans  bestämde sig för att starta ett eget företag.

— Så drog jag i den andra tråden, nämligen investor relations och startade en egen firma som hette US Investor Relations.

Företaget riktade in sig på relationer mellan Amerika och Sverige. Efter flera år i New York så hade han kunskaperna och möjligheterna till att starta vad som kom att bli ett lyckat företag. Han kom att som entreprenör och grundare av US Investor Relations ända fram tills han valde att flytta tillbaka till Sverige.

— Jag såg ju vilket behov det fanns hos skandinaviska bolag, att försöka skapa en bättre position på den amerikanska finansmarknaden. Det är ju så att ungefär 35 procent i snitt av de svenska börsbolagen ägs utav utländska investerare. Det är 80 procent av dessa utländskas som har hemvist i USA.

Hans hade rätt i att det behövdes en mellanhand mellan länderna och jobbade med US Investor Relations i 18 år. Våren 2016 flyttade Hans tillsammans med sin fru Eva tillbaka till Sverige efter att  de känt en hemlängtan och lite ensamma i New York.

— Vi har alla våra vänner kvar i Sverige från det vi flyttade ut. Bor man i New York så flyttar folk.

Både svenskar och amerikaner, de flyttar till Florida eller Europa och runt om i världen, så plötsligt är många vänner där utflugna.

När Hans kom till Sverige hade han inga bestämda karriärplaner, mer än att börja jobba med något som han tyckte var intressant. Under decennium hade Hans inte känt att han behövde planera karriären och under tiden gått sina egna vägar. Det var inte första gången han flyttade utan att ha planerat klart allt i detalj.