Frida Bratt: Akut behov att ändra flytträtten

Nordnets sparekonom Frida Bratt anser att regeringen och finansmarknadsminister Per Bolund har varit för naiv vad gäller de nya reglerna om flytträtt av pensionsförsäkringar. På Nordetbloggen tar hon som exempel upp ett fall med en sparare, ”Lars”, vars flyttavgift har ökat efter att regeringens förslag om förenklad flytträtt blivit lag. 

Ny lag angående flytträtt för pensionsfonder infördes den 1 januari. Vad kan man hittills säga om konsekvenserna av den?
– Den nya lagen möjliggör ju för pensionsbolagen att täcka upp för utbetalade provisioner i upp till tio år i sina flyttavgifter. Det borde redan på förhand vara underförstått att det skulle vara otillräckligt för att få bukt med höga flyttavgifter, som den nya lagen ju syftade till. Snarare ger det incitament till att betala ut ännu högre provisioner i säljprocessen – som pensionsbolag kan man ju känna sig trygg med att få igen pengarna, säger Frida Bratt.

– Innan den nya lagen trädde i kraft sattes prislappen för flytt i en procentsiffra av försäkringens värde. Nu ska denna procentsiffra bero på pensionsbolagets anskaffningskostnader. I en del fall är det möjligt att kostnaderna för flytt blir något lägre för spararen. Men i andra fall, ofta beroende på hur länge spararen haft försäkringen, verkar det nu som att kostnaderna rentav kan bli högre. Det är tvärtemot syftet med lagen. Det är inte bara olyckligt, utan häpnadsväckande.

I ditt exempel har en pensionsjätte höjt flyttavgiften från 1 procent av pensionskapitalet till 3 procent. Hur har det kunnat bli så?
– I det fallet handlar det om en sparare som haft sin pensionsförsäkring i sex år. Därmed hade han haft den så pass länge att han tagit sig ned på en lägre prisnivå för flytt. En sådan ”trappa” har ofta varit upplägget, där en flytt är som dyrast om du haft försäkringen i bara ett par år. När det aktuella pensionsbolaget gjorde om sina flyttavgifter, med hänvisning till nya lagstiftning, gjorde man om modellen. Nu hamnar istället priset för flytt år sex på tre procent.

– Tanken med lagen var ju att pensionsbolaget endast ska få täcka upp för de verkliga kostnader man faktiskt haft för att få kunden. Problemet är att dessa kostnader, i form av utbetalade provisioner, i många fall varit väldigt höga. Det är det vi ser att spararen nu lastas för. Det visar att regeringens utgångspunkt, att spararen ska stå för pensionsbolagens utbetalade provisioner, är helt fel.

Vad borde regeringen göra för att det ska bli billigare och enklare för pensionsspararna att flytta sina pensionsförsäkringar?
– Regeringen inte bara borde, utan ska återkomma med förslag på bland annat ett avgiftstak som ska stoppa dessa höga flyttavgifter. Det var det krav riksdagen ställde för att rösta igenom den här lagen, vilket man gjorde formellt för att få exempelvis viktiga skattebitar på plats. Arbetet med skarpare förslag, där man också ämnar särskilja fondförsäkring från tradliv i lagen, pågår för fullt på finansdepartementet. Nu ser vi hur akut behovet av skarpare regler är.

Hur skulle sänkta flyttkostnader gynna Nordnet?
– Sänkta flyttkostnader och en fungerande flytträtt skulle skapa en bättre konkurrens, eftersom pensionsjättarna då måste konkurrera på egna meriter – inte för att de har låst in sparare. Självklart gynnar det utmanare i branschen, däribland Nordnet. 

– Personligen brinner jag för den här frågan för att jag tycker att det är helt uppåt väggarna att en bransch kan vara så kundovänlig som pensionsbranschen har varit. Och för att det är så olyckligt att man från regeringens sida varit alldeles för naiv när man försökt få bukt med det. Svenskarna betalar 2,6 miljarder kronor i skalavgifter för fond- och depåförsäkringar inom den individuella tjänstepensionen – varje år. Det är en siffra som skulle ha varit betydligt lägre med en fungerande flytträtt. I slutändan handlar det om storleken på folks framtida pension, säger Frida Bratt.