"Finns en risk att alla nordiska banker dras över en kam"

Bo Berndtsson, Specialist Counsel på Setterwalls, verksam inom Compliance och Investigations

Görs det tillräckligt för att undvika penningtvätt?
– Finansiella aktörer lägger generellt sett stora resurser på att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Det man kan se ifrån FI:s granskningar är dock att det normalt finns ett samband mellan brister inom penningtvättsarbetet och intern styrning och kontroll där många brister beror på otydlighet i roller och ansvar samt otillräcklig IT-infrastruktur.

Vad krävs av bankerna för att få tillbaka förtroendet?
– Transparens och tydliga åtgärder för att komma tillrätta med eventuella brister är som alltid grundläggande för att bygga och behålla förtroende inom dessa frågor.

Spiller detta över på övriga storbanker när det gäller förtroende?
– Det finns såklart en risk att brister inom penningtvättsområdet som framkommer för vissa banker i Norden påverkar övriga nordiska bankers förtroende både för lokala kunder och synen internationellt på nordiska banker. Om nordiska banker förekommer för frekvent i dessa sammanhang finns en risk att alla dras över en kam.

Kan detta gynna nischbankerna?
– Det är säkert möjligt att penningtvättsanklagelser i media kan få kunder att byta bank till t.ex. nischbanker men jag har ingen uppfattning om hur sannolikt detta är eller vad det skulle innebära.

Finns det risk för att fler misstankar dyker upp?
– Det är svårt att spekulera i.
 

Karin Svedberg Helgesson, Associate Professor på avdelningen Management and Organiztion på Handelshögskolan i Stockholm

Görs det tillräckligt för att undvika penningtvätt?
– Penningtvätt, och finansiering av terrorism, är samhällsproblem som inte har någon enkel lösning. Det är bland annat därför vi har regelverk där staten försöker dra nytta av privata aktörers kompetens och kundkännedom. Banker förväntas enligt regelverket inte bara följa reglerna.  De ska vara proaktiva i sitt agerande. Det är en form av ’outsourcing’ av problemhanteringen från statens sida. Samtidigt kan det finnas en konflikt i affärsdrivande verksamhet mellan att å ena sidan ta kalkylerade risker och å andra sidan arbeta för att minimera riskerna för penningtvätt. 

Vad krävs av bankerna för att få tillbaka förtroendet?
– Att de tydligt visar att de tar dessa frågor på allvar. Vi kan i samhället inte förvänta oss att de vet allt om hur dessa brott ska bekämpas, men det är fullt rimligt att vi kan förvänta oss att de agerar på det de faktiskt vet och får kännedom om.

Spiller detta över på övriga storbanker när det gäller förtroende?
 – Förtroenderisken är en risk som berör hela sektorn. I dagarna är det Swedbank som är i blåsväder. Men alla finansiella aktörer riskerar att dras in i penningtvätt. Förtroenderisken angår alla som på olika sätt är inblandade i finansiella transaktioner. Det gäller i förlängningen även andra aktörer såsom revisionsfirmor och advokatbyråer.

Kan detta gynna nischbankerna?
– Nej, jag tror inte det. De är också i riskzonen.

Finns det risk för att fler misstankar dyker upp?
– Ja, fler misstankar om penningtvätt kommer att dyka upp. Frågan är snarare vad bankerna, men även tillsynsmyndigheter och andra, då gör med dessa misstankar. Om de agerar på dem –  eller inte.  

Ulf Sandlund, Executive Director Forensic Services på PwC:

Görs det tillräckligt för att undvika penningtvätt? 
– Bankerna lägger redan idag mycket tid och resurser kring penningtvätt. Omfattningen och komplexiteten av penningtvätt är dock stor och det är ett globalt gränsöverskridande problem. Man siktar framför allt in sig på länder med obefintlig tillsyn där finansiella aktörer är som svagast. Just detta är en av nyckelfrågorna som finansiella och lagstiftande aktörer i en rad olika länder också grovt har underskattat. 

Vad krävs av bankerna för att få tillbaka förtroendet?
– Det gäller att ta tydligt ägarskap över frågan för att återskapa förtroende. De finansiella aktörerna bör oftare låta extern oberoende expertis utmana strategiskt fokus och kritiska processer ”top-down” i arbetet med att motverka penningtvätt. Detta ger ofta mycket viktiga inspel till hur man behöver fokusera sina ansträngningar framåt samt också hur man kan gå till botten med oklarheter från eventuella incidenter.

Spiller detta över på övriga storbanker när det gäller förtroende?
– De senaste halvårets förtroendedebatter är något som kan komma att omfatta flertalet större och mindre aktörer i olika länder framgent. Därför är det väldigt bra att frågorna utreds noga, så att branschen tar lärdom och kontinuerligt fortsätter förbättra sig inom området. 

Kan detta gynna nischbankerna?
– Det återstår att se hur hotbilder och förtroendefrågor utvecklas även för nischbanker som också är en del i det finansiella systemet, men det är naturligtvis en intressant fråga för branschaktörer att hålla koll på. Enbart möjligheter för nya aktörer innebär i sig inte lättåtkomliga framgångar, man måste också ha resurser och förutsättningar för att lyckas.

Finns det risk för att fler misstankar dyker upp?
– Eftersom detta är en sådant komplex område där risker och hotbilder ständigt förändras så är det väldigt troligt att efterräkningarna från det senaste halvårets händelser i Baltikum träffar finansiella aktörer i en rad andra länder, däribland Sverige. Men hur detta utvecklas och hur aktörerna väljer att hantera oklarheter och eventuella misstankar är svårt att förutspå.

Louise Brown, Styrelseordförande på Transparency International Sverige

Görs det tillräckligt för att undvika penningtvätt?
– Utvecklingen vi nu ser med två av Skandinaviens största banker indragna i massiva penningtvättskandaler, plus Nordeas inblandning i skalbolagsupplägg vilket Panama-läckan pekar tydligt på att det saknas grundläggande för att inte säga effektiva processer för att arbeta mot penningtvätt.

Vad krävs av bankerna för att få tillbaka förtroendet?
– En trovärdig genomgång av verksamheten av en kompetent, oberoende part för att sedan sätta mål och kommunicera hur man ska arbeta bättre framöver för att säkra total transparens och effektivt riskhantering.

Spiller detta över på övriga storbanker när det gäller förtroende?
– Ja, och anledningen är att fler banker antas ha obekväm barlast i form bristande ledning och rutiner som släpper igenom penningtvätt och skalbolag i skatteparadis. Kunder och investerare blir allt mer informerade och kräsnare. Marknaden antar därför, tyvärr, att det finns vedertagna praxis inom banksektorn i stort som inte är i linje med regelkrav och förväntningar på integritet och transparens.

Kan detta gynna nischbankerna?
– Ja, jag tror att fler kunder kommer mer aktivt överväga sitt val av bank, och då torde nischbankerna få ett ökat potential att ta marknadsandelar.  

Finns det risk för att fler misstankar dyker upp?
– Penningtvätt och korruption är ett enormt, globalt och ständigt pågående problem. Därför finns det alltid risk att misstankar dyker upp. Det avgörande är ju bankernas förmåga att identifiera sina risker, effektivt hantera dem och kommunicera trovärdigt. Den närmaste perioden torde innebära att många fler aktörer är extremt angelägna om att se om sitt eget hus för att validera vad man har på plats och säkra hur eventuella misstankar kan kontrolleras och förekommas.