Erkänn kurdernas självständighet om de röstar ja

Idag, måndagen den 25 september 2017, går kurderna i norra Irak till valurnorna för att äntligen få säga sitt om sin egen självständighet. Trots det första delningsavtalet som undertecknades i Sèvres efter första världskriget, år 1920, och trots löften om ett eget land från bland annat USA, Frankrike och England har kurderna ännu inte fått sin självständighet. 

Världens 25 till 30 miljoner kurder är idag den enskilt största etniska och kulturella grupp som saknar ett eget erkänt land. De räknas som mellanösterns fjärde största folkgrupp men har förtryckts, och förtrycks fortfarande, av regeringarna i flera av sina respektive hemländer. Trots hårda påtryckningar har de lyckats bevara sin kurdiska identitet. 

De irakiska kurderna, som idag håller en folkomröstning om självständighet, skiljer ut sig från kurder i andra länder avseende sin autonomi. De har i flera år haft kurdiskspråkiga skolor, en egen polis, egna militära styrkor och andra nationella rättigheter som kurder i grannländerna saknat. De har ett väluppbyggt parlament med ett flertal olika politiska partier, offentliga institutioner och en välfungerande handel.

Sedan Saddam Husseins fall har irakiska Kurdistan (KRG-regionen) fått än mer självständighet och klassas som betydligt mer stabilt och fredligt än övriga Irak. Området har dessutom haft en god ekonomisk utveckling med fullständig kontroll över paragraf 140-området, som är benämningen över territoriet de gör anspråk på. 

När Islamiska Staten ryckte fram i norra Irak var det således de kurdiska Peshmergastyrkorna som var främsta motståndet, snarare än den flyende och numerärt överlägsna irakiska armen. Det har därtill länge varit de irakiska kurderna som västvärlden främst vänt sig till när det krävts allierade för att förhindra maktmissbruk, förtryck och brott mot universella mänskliga rättigheter i regionen.

Likaså var det främst till KRG-området som kristna, yazidier och andra minoriteter flydde när Islamiska Staten ryckte fram, vilket förefaller naturligt med tanke på kurdernas historia av att skydda och respektera minoriteter. Irakiska Peshmerga slöt även som ensam kraft upp bakom de syriska kurderna i striderna mot Islamiska Staten vid slaget om gränsstaden Kobane.

Den kurdiska regionalregeringen har utrikespolitiskt sett hållit en hög profil och den kurdiska presidenten Massoud Barzani har redan mottagits som statschef i Washington. Grannlandet Turkiet har, trots historiska problem mellan turkar och kurder, lyckats odla goda kontakter med den regionala regeringen, vilket i sig har hjälpt till i den ekonomiska utvecklingen. KRG-regionens diplomati har således lyckats skapa hopp om en fredlig lösning i konflikten mellan den turkiska staten och kurder i den turkiska delen av Kurdistan.

De förhållandevis sekulära kurderna för dessutom en västorienterad utrikespolitik som i stor utsträckning präglas av pragmatism. Ett föredöme för flera länder i mellanöstern.

Svenska företag är redan etablerade i KRG-regionen och det finns således redan idag goda förbindelser med Sverige. Med ett erkännande kan de diplomatiska och handelsrelaterade relationerna mellan KRG och Sverige bli ännu bättre, vilket vi alla tjänar på.

Ingen nation, det vill säga folk, ska tvingas in i en statsbildning vars karta har ritats av främmande makter. Låt oss komma ihåg detta, och låt dem visa oss att de kan bidra till en mer demokratisk och fredlig utveckling i hela regionen. Låt oss respektera och erkänna kurdernas suveränitet om de idag med fredliga, rättvisa och demokratiska val beslutar så, och låt Sverige stå i främsta ledet för vidare relationer och handel med den förhoppningsvis framtida kurdiska staten.

Markus Wiechel (SD), utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot
Linus Bylund (SD), riksdagsledamot
Jeff Ahl (SD), riksdagsledamot
Sara Seppälä Ateş (SD), kurdsvensk från Västernorrland
Anna-Maria Gülüzar Gille (SD), kurdsvensk från Stockholm