”3:12-reglerna är fördelningspolitiskt vansinniga och en tidsinställd bomb. De har drivit fram ett skattefrälse av riskkapitalister, advokater, revisorer, konsulter och Icahandlare”, hävdade den socialdemokratiska tidigare finansministern Erik Åsbrink på Finanspolitiska Rådets seminarium om behovet av en ny skattereform.
Erik Åsbrink: ”3:12-reglerna vansinniga”
Den tidigare finansministern Erik Åsbrink byggde ovanstående slutsatser på konstaterandet att de riktigt höga inkomsterna numera kommer från inkomst av kapital och inte från inkomst av tjänst.
Åsbrink skrev under på seminariets titel – Det behövs en ny skattereform. Han hävdade vid sitt framträdande att en ny skattereform är nödvändig inte minst för att sätta stopp för den stora omvandlingen av tjänsteinkomster till kapitalinkomster, som han menar att underminerar legitimiteten i skattesystemet.
De så kallade 3:12-reglerna infördes i samband med den skattereform – ”Århundradets skattereform” – som genomfördes under åren 1990-91 efter en överenskommelse mellan den dåvarande socialdemokratiska regeringen, i vilken Erik Åsbrink var biträdande finansminister, och Folkpartiet. Syftet var att i linje med reformens övergripande intentioner förhindra att tjänsteinkomster omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster, för vilka skatten sänktes till 30 procent.
Den borgerliga regeringen införde 2006 lättnader i 3:12-reglerna, den så kallade entreprenörsskatten. Då infördes möjlighet att ge utdelning, eller vid försäljning av aktier i ett fåmansbolag, till 20 procent skatt på upp till 50 procent av bolagets samlade löneutbetalningar och ett kompletterande schablonavdrag på 2,75 inkomstbasbelopp (16 3075 kronor för 2017 års taxering).
Den nu sittande regeringen försökte i sin tur få till en skärpning av beskattningen under fjolåret, men fick inte stöd för detta förslag i riksdagen, vilket resulterade i att det drogs tillbaka.
Erik Åsbrink exemplifierade sin analys om hur 3:12-reglerna drivit på omvandlingen av tjänsteinkomster till kapitalinkomster med utvecklingen för utdelningar från fåmansbolag sedan 2006. Under 2006 delades det ut 19,6 miljarder kronor, vilket 2011 stigit till 40 miljarder kronor. 2016 uppgick utdelningarna till 92,9 miljarder kronor. De ackumulerade sparade beloppen för möjlighet till framtida utdelning till 20 procents skatt har samtidigt stigit från 204 miljarder kronor 2006, till 918 miljarder kronor 2016.
Incitamenten till denna omvandlingen har också stärkts av de höjda skatterna på högre tjänsteinkomster, som värnskatten. Enligt Åsbrinks beräkningar så får den som tar ut sin inkomst av tjänst behålla 29 procent av företagets utbetalade lönekostnader, medan den som kan ta ut motsvarande belopp enligt 3:12-reglerna får behålla 64 procent, (20 procent bolagsskatt och 20 procent utdelningsskatt).
Erik Åsbrink ställde utifrån detta den retoriska frågan: Varför ska arbete beskattas hårdare än kapital? Hans eger svar: ”Det är fördelningspolitiskt vansinne.”
Åsbrinks övergripande princip för en ny skattereform var att systemet ska vara så enkelt och begripligt som möjligt, och inte som nu med nio olika skattesatser, och där kapital- och tjänsteinkomster ska beskattas så lika som möjligt.