Börsnoteringen av riskkapitalisten EQT skapade en mäktig förmögenhetsöverföring från Investor och övriga delägare till finansiella institutioner och allmänheten. Bottnar generositeten i dåligt samvete, frågar sig Realtids Claes Folkmar.
EQT:s notering gjorde ägarna till ”good guys”
Kanske har grundaren och styrelseordföranden Conni Jonsson och övriga delägare i EQT inspirerats av Financial Times medarbetare Martin Wolf som i sin senaste analys av tillståndet i den globala ekonomin riktar svidande kritik mot kapitalismens utveckling. Martin Wolf menar att kapitalismen riskerar att nöta sönder de västerländska samhällskittet via bland annat monopolisering av viktiga branscher där allt större del av förädlingsvärdet går till aktieägarna. Han är också kritisk mot det gigantiska skatteoptimerade som många multinationella företag ägnar sig åt idag.
Martin Wolf har som utgångspunkt i sin välargumenterade analys ett färskt uttalande från US business Roundtable (en sammanslutning av toppchefer från 180 av världens största företagsgrupper). Organisationen har bytt uppfattning i en fundamental fråga; från att tidigare hävdat att bolagen är till enbart för aktieägarna säger gruppen nu att “we share a fundamental commitment to all of our stakeholders”.
Det är naturligtvis inte så att EQT, som tillsammans med sina branschkollegor är mycket viktiga aktörer i den globala ekonomin och som har som syfte att stärka marknadspositionerna i sina portföljbolag för att vinst- och värdemaximera, plötsligt har blivit medvetna om kapitalismens växande avigsidor.
Ändå är det svårt att förstå varför EQT, som sitter på en stor och skicklig expertis kring just värderingsfrågor, “skänker” bort stora delar av det upparbetade värdet på managementbolaget; aktien klättrade första dagen runt 30 procent. EQT och andra riskkapitalister har ju varit inblandade i flera långdragna skatterättsliga tvister där det handlat om att minimera skattebelastningen för delägarna, vilket visar att ägarna varit extremt ovilliga att avstå från de vinster som skapats i verksamheten.
EQT har också visat skicklighet – lite beroende på om du frågar köparna eller inte – i att få ut bra värden på de portföljbolag som satts på börsen. Visst har en del aktiemarknadsnoteringar utvecklats bra, till exempel Dometic, men andra har varit betydligt sämre för de nya ägarna som skolkoncernen Academedia.
EQT har inför noteringen knutit till sig ett ovanligt stort antal finansiella rådgivare – “hela finansplats Stockholm får betalt av Conni och hans gäng” uttryckte sig en mäklare till Realtid – för att säkra att processen skulle gå så friktionsfritt som möjligt. Totalt betalar riskkapitalbolaget runt en kvarts miljard kronor till rådgivarna. En central del i noteringsprocessen är att säkerställa att efterfrågan finns och att priset blir vad både säljare och köpare förväntar sig.
Så blev det som bekant inte. Det går att se börsnoteringen som en extremt dyr PR-kampanj från EQT:s sida riktad mot branschens kritiker.
Det är helt enkelt dags att framstå som “good guys” nu när bolaget kommer granskas mer på djupet av investerare och andra “stakeholders”. Välkommen till börsen Conni!