Fördubbla antalet kundmöten och göra ”produkter för multimiljonärer” tillgängliga för vanligt folk. Det är viktiga ingredienser i receptet för Max Matthiessens tillväxt, enligt vd Jacob Schlavitz som inte utesluter expansion utomlands.
Via Elfenbenkusten till Stureplan – nu ska Jacob Schlawitz bygga ut Max Matthiessen
Mest läst i kategorin
”Max Matthiessen går in i ny expansiv fas – ny vd och styrelseordförande utsedda”, meddelade den nya ägaren Nordic Capital i höstas.
Styrelsen toppades med Per E. Larsson, tidigare bland annat vd för OMX och Borse Dubai, numera även ordförande i Intrum.
Men den som mer handgripligt förväntas lotsa Max Matthiessen in i den nya ”expansiva fasen” är den hyfsat okände dansken Jacob Schlawitz.
Högt ställda mål och krävande ägare som inte skulle tveka en tiondels sekund att byta ut en lagledare som inte levererar, skulle nog få många att börja svikta under pressen. Men Jacob Schlawitz vill inte kalla sin jobbsituation ”tuff”, snarare spännande, utmanande och möjligen krävande.
– Nordic Capital är väldigt fokuserade, pushar hårt för att vi ska göra saker som är bra och är väldigt engagerade när det gäller att driva bolaget i rätt riktning, säger han och tillägger:
– De är hur smarta som helst så det är kul att jobba med dem.
Ni säger att det är fokus på tillväxt – hur ska ni bära er åt rent praktiskt för att växa?
– För det första ska vi träffa våra kunder oftare. Det är väldigt tydligt att vi behöver öka dialogen, bekräfta deras val eller hjälpa dem att göra nya val. Vi har sagt att vi ska fördubbla våra möten med kunden.
Nordic Capital pratar också om satsning på innovation?
– Det handlar exempelvis om innovationer som gör det möjligt för oss att erbjuda produkter som finns på den globala arenan, till våra kunder – göra dessa tillgängliga för fler. Vissa tillgångar inom exempelvis private assets har hittills bara varit tillgängliga för institutioner. Kanske kan man göra dessa typer av investeringar tillgängliga även för vanligt folk genom samarbeten med olika aktörer.
Jacob Schlawitz pekar bland annat på samarbetet med Goldman Sachs Asset Management som kommunicerades i april i år.
Samarbetet innebär bland annat att Max Matthiessens kunder får tillgång till en rad nya globala förvaltningstjänster. Försäkringsförmedlaren gör ett eget urval utifrån Goldman Sachs produktpalett som sedan struktureras till en lösning för Max Matthiessen kunder.
– Jag tror det är rättvist att säga att Goldman Sachs skapar produkter som är gjorda för multimiljonärer, och vi gör dessa produkter tillgängliga för vanligt folk. Private banking för fler. Samma analyser, samma verktyg, samma instrument – men på en helt annan plattform. Det är en typ av innovation.
”Samarbeten med andra ledande aktörer attraherar folk som gärna vill jobba med de bästa i branschen.”
Nyligen presenterades också ett samarbete med danska kapitalförvaltaren Qblue Balanced. Max Matthiessens fondbolag Navigera utökar sitt fonderbjudande med Qblue Balanceds fond Global Sustainable Leaders som är tänkt att investera i de bolag som har kommit längst på hållbarhetsområdet inom sin bransch.
Ni har inlett samarbeten med bland andra Goldman Sachs och Qblue Balanced. Har ni fler samarbetspartners i pipen?
– Ja, vi håller nu på att utvärdera flera potentiella samarbetspartners som kan möta våra kunders behov. Om det finns en aktör med väldigt bra produkter, varför ska vi bygga produkterna själva? Vi tror att det är enklare att slå oss ihop med de bästa.
Nya samarbeten med toppspelare som Goldman Sachs har inte bara resulterat i ett bättre och breddat produktutbud. De underlättar även rekryteringsarbetet.
– Samarbeten med andra ledande aktörer attraherar folk som gärna vill jobba med de bästa i branschen. Det hjälper oss att rekrytera duktigt folk som kan tillföra kundvärde i vår nisch.
Men även det faktum att ägaren sedan i september förra året heter Nordic Capital, bidrar till att Max Matthiessen ses som en attraktiv arbetsplats, enligt Jacob Schlawitz.
Och det har blivit en hel del nya namn på sistone. I april i år tillträdde Niklas Söderström som vd för Navigera. Han kom då närmast från Öhman Bank i Luxemburg där han var vd och ansvarig för affärsutveckling.
Max Matthiessen har också nyligen rekryterat en ny CIO i Anna-Lena Olsson som närmast kommer från Bokhandelsgruppen. Sebastian Siegl – som tillträdde som chef för bolagets kapital- och förmögenhetsförvaltning i november förra året – kan också listas bland nyrekryteringarna.
För några dagar sedan stod det också klart att Jon Arnell, som varit på Max Matthiessen i sex år, blir bolagets första investeringschef och ansvarig för Investment Strategy. Arnell kommer vara med och bygga upp Max Matthiessens förmögenhetsförvaltning tillsammans med Goldman Sachs.
Formad till kosmopolit
Det är således flera nya nyckelpersoner som håller på att hitta sina roller inom Max Matthiessen. Själv verkar Jacob Schlawitz – efter åtta månader på vd-posten – ha kommit över kulturkrocken efter övergången från multinationella försäkringsförmedlaren och konsultföretaget Aon.
Schlawitz började på Aon 2006 och blev chef över Aon Norden 2013.
– Aon är ett stort, globalt bolag med kontor i 122 länder och i övriga länder har de samarbetspartners för att kunna möta globala koncerners globala behov. Max Matthiessen är samtidigt byggt för att ta hand om svenska kunders behov i Sverige. Det är en viss skillnad, ler han
”Det var första dagen och pappa hämtade mig från skolan. Han frågade hur det var med mig för jag var alldeles vit i ansiktet.”
Jacob Schlawitz säger att han länge varit fascinerad av ”det internationella”, av att resa och se nya länder och kulturer. Det började redan när han var tolv år.
– Min pappa var ingenjör och när jag var tolv år bodde hela familjen i Elfenbenskusten ett tag. Plötsligt befann jag mig i en fransk skola med 40 andra barn och kunde ingen franska. Jag blev exponerad för en helt annan värld.
Jacob Schlawitz lärde sig så småningom franska, men han fick också lära sig att språket inte var det enda som skilde sig från den danska skola han vant sig vid.
– Det var första dagen och pappa hämtade mig från skolan. Han frågade hur det var med mig för jag var alldeles vit i ansiktet. Jag var chockad. En pojke hade pratat på lektionen och läraren hade bett honom vara tyst, men han pratade igen. Och utan att säga ett ord tog hon honom i armen, släpade honom till katedern, drog ned brallorna och slog honom på rumpan med en pinne. Och han skrek. Och jag blev – oh my god. Det var en kulturkrock – som att resa mer än 100 år tillbaka i tiden.
Språkförbistring och kulturchocker till trots – Jacob Schlawitz hade börjat formas till något av en kosmopolit. Och efter ekonomistudier på universitet i Danmark reste han till USA och fortsatte plugga.
Schweiziska försäkringsbolaget Winterthur fick upp ögonen för den unge globetrottern. De hade planer på att inom några år etablera sig i Danmark och tänkte att Schlawitz, som ju var dansk, skulle passa i en dansk ledning.
– De tog in mig som management trainee. Dealen med Winterthur var att jag – som var relativt duktig på badminton en gång i tiden – skulle spela för det lokala badmintonlaget i BSC Vitudurum i Schweiz. Samtidigt skulle de utbilda mig. Men efter tre månader insåg jag att försäkring var mycket mer spännande än badminton. Och framför allt fick jag röra mig i en väldigt internationell miljö.
Winterthur skickade Jacob Schlawitz till London i några år – och sedan blev bolaget uppköpt av Credit Suisse.
– Jag blev kvar på Credit Suisse som skickade mig till Österrike och jag bodde i Wien i några år.
Men den schweiziska storbanken fick för sig att man skulle bli en viktig aktör inom liv och pension i centrala Östeuropa, och vice vd för Credit Suisse Life and Pension i centrala Östeuropa blev Schlawitz.
– Credit Suisse hade en idé om att sparandet i Östeuropa skulle mångdubblas och ambitionen var att bli ledande i den nischen. Så det handlade mycket om att förvärva bolag och slå ihop dem med Credit Suisse. Jag lärde mig väldigt mycket och det var så intressant att se hur Östeuropa öppnade upp och blommade ut.
”När vi har byggt upp en bra plattform här så finns det ingenting som säger att vi inte kan hjälpa kunder även utanför Sverige.”
Jacob Schlawitz var stationerad i centrala Östeuropa mellan 1999 och 2002. 2003 lämnade han den schweiziska banken för att ansluta sig till Kamprad-sfären och Ikano.
– Credit Suisse har en väldigt stark schweizisk kultur och jag hade varit där i många år och haft många olika funktioner. Att sedan gå till Kamprad – det blev en väldigt stor kontrast. Det var en helt annan kultur, säger han och fortsätter:
– Inom Kamprad-sfären finns en tro på att man hela tiden kan göra saker lite bättre. Människan är i centrum på många sätt. Att skapa heminredning till rimligt pris för många människor var ett väldigt tydligt mål. Och det var fantastiskt att se hur Ingvar Kamprad fick hela organisationen att hjälpa till med att driva innovation. Det var en väldigt platt hierarki och Ingvar diskuterade med alla som ville prata affärsmöjligheter.
Jacob Schlawitz berättar att han – precis när han hade lämnat Ikano – träffade en amerikansk bankdirektör som tvivlade på att Ingvar Kamprad var ”på riktigt”.
– Vi var på en middag och bankdirektören frågade: stämmer det verkligen att ni flyger ekonomiklass hela världen runt? Och jag sa ja, absolut. Och han fortsatte och undrade om det även gällde om det var möte i Australien. Ja, absolut, vi flyger ekonomiklass även till Australien. Då undrade bankdirektören hur Kamprad fick folk i organisationen att göra det. Och svaret är enkelt – han flög själv ekonomiklass och bodde själv på hotell som var 2 eller 3-stjärniga. Hotellen skulle absolut inte vara flashiga.
Du har jobbat mycket internationellt, finns det planer på att ta Max Matthiessen till andra marknader?
– Vi har ambitionerna. När vi har byggt upp en bra plattform här så finns det ingenting som säger att vi inte kan hjälpa kunder även utanför Sverige.
Vilken marknad lockar mest?
– Vi tycker Norden är spännande, dels för att länderna är så pass lika, dels för att många av våra partners redan är nordiska. Sedan har vi också globala partners och det är mycket möjligt att vi går utanför Norden med vissa affärsområden. Men då blir det kanske inte så mycket retail utan snarare större kunder som institutioner och företag.