Efter nattens valrysare: Oförändrat på börsen

Stockholmsbörsen låg på 0,00 procent i öppningshandeln på måndagen, för att vid 9.30-tiden pendla mellan -01 och -02 procent. En dryg timme senare hade börsen vänt upp till 0,4 procent.

Kronan var på morgonen fortsatt svag och handlades för 10,4 kronor mot euron och för 9,04 kronor mot dollarn.

Det skiljer bara 30.000 röster mellan blocken. De rödgröna ser ut att få 144 mandat mot Alliansens 143, medan Sverigedemokraterna får 62 mandat och blev därmed Sveriges tredje största part.

Valet är dock inte helt avgjort förrän alla förtids- och utlandsröster är räknade. Det kan därför dröja till onsdag innan det står helt klart vilket block som är störst.

Och att få en ny regering på plats kan dröja upp till en månad. I och med att Stefan Löfven inte avgick på valnatten dröjer det ytterligare ett par veckor innan de skarpa regeringsförhandlingarna kan börja.

Alliansen förklarade på valnatten att de kommer att rösta ned Stefan Löfven som statsministerkandidat. Detta kan dock ske tidigast den 25 september, när riksdagen öppnar.

Därefter tar talmannen över stafettpinnen och inleder samtal med partiledarna för att föreslå den statsministerkandidat som kan samla en majoritet av riksdagens röster.

Det svenska valet har väckt ovanligt stor internationell uppmärksamhet.

Franska Le Figaro konstaterar till exempel i en rubrik att ”den extrema högern har inte lyckats kullkasta det politiska landskapet”.

Financial Times krönikör Tony Barber håller delvis med och skriver att de etablerade svenska partierna drar en suck av lättnad. Men det döljer inte det faktum att den grund de står på håller på att erodera, menar han.

”Den huvudsakliga lärdomen från det svenska valet är inte att den liberala demokratin föll på grund av angreppet från högerpopulister. Snarare är den, att precis som i andra västeuropeiska länder, vittrar väljarbasen bort för de etablerade partierna, särskilt för de på vänster-mitt-skalan”, skriver Tony Barber och fortsätter:

”Vinnare verkar inte bara vara högerpopulister men även till viss del de mindre politiska partierna som varit de tuffaste kritikerna av anti-immigrant retoriken hos den nationalistiska högern.”