EEW: Lånen och internaffärerna

”EEW issues 1st bonds as part of EUR-200m program”. Så lyder rubriken på ett pressmeddelande från den 7 september 2019 som publicerats på brittiska EEW Eco Energy Worlds hemsida (eew.solar).

Totalt var ramen för obligationen 200 miljoner euro, motsvarande drygt 2 miljarder kronor. I en första runda togs 25 miljoner euro in, enligt pressmeddelandet:

”The first 2019 series of bonds was issued by EEW on 15 August for an amount of EUR 25 million. The Bonds are listed on the Euronext Dublin exchange with an investment grade rating of A issued by ARC Ratings.”

Informationen stämmer överens med ett obligationsmemorandum som distribuerades inför noteringen. Euronext i Dublin bekräftar också beloppet och att obligationen är noterad hos dem.

Obligationen var vid tidpunkten den största kända pengapool som Svante Kumlins EEW-grupp fått tillgång till. Men när vi börjar granska detaljerna bakom obligationen och ställa frågor till Svante Kumlin och EEW blir det stopp. Bolaget vill inte svara på några frågor och genom advokater påpekas att utgivaren av obligationen inte har något att göra med EEW. Det verkar nästan som att EEW plötsligt inte vill kännas vid obligationen.

När vi återvänder till EEW:s hemsida för att dubbelkolla att pressmeddelandet verkligen ligger på pressmeddelandesektionen, där vi laddade ner det första gången, finner vi att det nu är raderat och spårlöst borta. Det gäller även en kommuniké från mars i år där det meddelades att obligationen fått status som ”grön” och alltså bedöms som särskilt lämplig för investerare som söker miljövänliga investeringar.

Några fler svar på våra frågor om obligationen och varför pressmeddelandena raderats får vi inte från EEW. Varken Svante Kumlin, bolagets pr-byrå eller advokatbyrå vill kommentera. Däremot får vi veta att Realtid kan förvänta sig en stämning i London.

När vi går vidare och börjar granska detaljerna bakom i obligationsfinanseringen radas snart en rad frågetecken upp sig. Det visar sig att ratingen är tillbakadragen och att obligationen fått default-status på grund av formaliabrister. Det visar sig också att pengar från obligationen var tänkta att användas till att köpa solenergiprojekt från Svante Kumlins eget bolag på Cypern.

En annan fråga som känns central är vem som gav ut obligationen. Och här har EEW:s och deras ombud helt rätt. Obligationen har formellt inget med EEW-gruppen att göra. Bolaget som gav ut obligationen ingår inte i koncernen. Det är bara i kommunikationen som de olika bolagen varit tätt sammankopplade.

Så vad är det egentligen som hänt och hur hänger allt ihop? För att svara på det måste vi backa bandet och ta oss till Australien.

Pengar från ”down under”

I oktober 2017 meddelade finansjätten Investec i Australien och EEW att man ingått en överenskommelse om lånefinansiering. Totalt rörde det sig om 10 miljoner australiensiska dollar, motsvarande drygt 60 miljoner kronor. Pengarna skulle användas till att färdigställa flera av EEW:s solparksprojekt i Australien.

– Investec är förtjusta över att ha bistått Eco Energy World med denna unika kreditfacilitet, förklarade Jeff Law, chef för Investecs avdelning Infrastructure Finance & Investment.

Enligt EEW:s pressmeddelande så beskrivs bolaget som baserat i Storbritannien. Men samtidigt som kreditlinan sätts upp så får Investec någon form av säkerhet på motsvarande belopp i ett av Svante Kumlins bolag på Cypern, nämligen E.E.W. Eco Energy World Holdings Limited. Det framgår av information från Cyperns officiella bolagsregister.

E.E.W. Eco Energy World Holdings Limited var vid den här tidpunkten ett av sfärens huvudbolag. Året innan Investec-lånet togs upp så växte bolagets balansräkning kraftigt. Enligt årsredovisningen för 2016, som är den senaste som är tillgänglig via Cyperns bolagsverk, uppgick tillgångarna till 33 miljoner euro vid utgången av det året.

Av dessa stod det australiska bolaget Reglan Solar Pty (senare namnbytt till Raglan Solar) för hela 10,5 miljoner euro, motsvarande över 100 miljoner kronor. Det var mer än alla andra dotterföretag tillsammans. Enligt årsredovisningen köptes bolaget under 2016 men när vi granskar handlingar från Australiens finansmyndighet Australian Securities & Investments Commission visar det sig att ägarbytet registrerades först den 20 september 2017.

Det visar sig också att Raglan såldes av Svante Kumlin privat till bolaget på Cypern. Han var alltså såväl säljare som indirekt köpare och kan därmed sägas ha ett betydande inflytande över pris och värdering.

Frågan blir hur mycket ”reda pengar” som affären egentligen inbegrep? Vi kan se att stora aktieägartillskott redovisas under samma år som köpet av Raglan. Svante Kumlin och EEW vill inte kommentera. Vi lämnar istället över Cypernbolagets årsredovisning till två experter, en medarbetare på en av de stora revisionsbyråerna och en advokat med lång erfarenhet av affärsjuridik.

Enligt dessa är det troligast att Raglan såldes in för 10,5 miljoner euro men att 70 procent av försäljningssumman – 7,4 miljoner euro – omedelbart omvandlades från en skuld till Svante Kumlin till ett aktieägartillskott. Detta beskrivs som ”non-refundable advances” i årsredovisningen. Skillnaden mellan köpeskillingen och aktieägartillskottet – 3,1 miljoner euro – kan ha betalats ut kontant. Om affären går till så som experterna tror stärktes Cypernbolagets balansräkning väsentligt utan att några kontanter betalades in som ägartillskott. Men vi kan inte veta säkert. Det ska tilläggas att årsredovisningen har granskats och godkänts utan anmärkning av revisor på Cypern.

När det gäller Investec-lånet har vi inte kunnat utläsa hur stor del som utnyttjats och om det sedan i så fall har återbetalats eller ej. Investecs säkerhetsinteckning låg dock kvar i Cypern-bolaget så sent som i oktober 2020, enligt landets bolagsverk.

Ny internaffär

Historiskt har EEW-gruppen främst arbetat med att förbereda och planera solparksprojekt. När de sedan ska byggas rent fysiskt har projektet sålts vidare till en annan part. Men EEW har som ambition att bli mer delaktiga i byggandet och drift av solparker och då krävs finansiering i en helt annan storleksordning.

Raglan Solar uppges ha rättigheter att bygga en solpark på ett markområde i delstaten Queensland i nordöstra delen av Australien. Parkens storlek har på olika ställen angetts till 300 MW, vilket kan jämföras med Sveriges största anläggning, HSB:s nyligen invigda i Strängnäs, som är på 14MW. För att klara detta krävs en finansiering i miljardklassen.

Raglan-projekteringen har pågått under flera år. Vi har inte kunnat bekräfta projektets nuvarande status. Den ingår inte bland referensprojekten på EEW:s hemsida. Det visar sig dock att Raglan-bolaget har varit föremål för ännu ett ägarbyte sedan 2017. Och det är nu vi kommer tillbaka till obligationsfinansieringen som vi började den här artikeln med.

I juli 2019 startades det brittiska bolaget EEW Capital Finance Plc. Bolagets namn kan få en betraktare att tro att det ingår i EEW-koncernen men så är inte fallet, även om det till och med använder EEW:s officiella logotyp. EEW Capital Finance är istället ett fristående bolag enkom uppsatt för att ge ut en obligation som ska användas till att finansiera EEW-gruppens projekt. Detta ska ske genom att obligationsmedlen i nästa steg lånas ut till EEW.

Allt är beskrivet i detalj i det memorandum som ges ut 2019. I ett första steg ska 260 miljoner kronor tas in. Pengarna ska enkom användas till krediter till EEW-koncernen. Specifikt är det det nystartade holländska bolaget E.E.W. Eco Energy World Development Holdings One B.V som står som angiven låntagare. EEW Capital Finances roll är att ge ut obligationerna och sedan ta hand som de säkerheter som man får från EEW-gruppen för utlåningen till BV-bolaget i Holland.

Enligt memorandumet så ska de första utlånade pengarna, maximalt 4 miljoner euro eller 25 miljoner kronor, användas till att köpa Raglan Solar från Svante Kumlins bolag på Cypern. Vi kan också se att Raglan byter ägare under hösten 2019 så att BV-bolaget nu står som ny ägare.

För den som läser memorandumet är det svårt att uttyda hur EEW:s cypriotiska och brittiska bolag hänger ihop. Flera av de brittiska bolagen är nystartade och har inte lämnat några årsredovisningar. Samtidigt anges historiska resultatuppgifter i ratinginstitutets rapport som verkar komma från bolaget på Cypern.

EEW och Svante Kumlin har beskrivit det som att verksamheten har flyttats från Cypern till Storbritannien under 2019 men då återstår frågan varför BV-bolaget måste köpa Raglan på det sätt som anges i memorandumet.

Återigen kan vi inte slå fast vad som gäller. Vi har inte lyckats att få någon av de inblandade parterna att kommentera om pengar från obligationen har lånats ut till BV-bolaget för att köpa Raglan. Det enda vi ser är att BV-bolaget registrerats som ny ägare.

Ratingen dras tillbaka

I början på det här året händer också något som gör att obligationen en tid senare hamnar i en teknisk default. Ratinginstitutet Arc Ratings som gett EEW-obligationen ett högt betyg med stabila utsikter i augusti 2019 drar i februari 2020 helt tillbaka sin rating.

Till Realtid uppger Arc Ratings att detta gjorts eftersom ”den information som krävs för att få ett slutgiltigt betyg inte mottagits.” Institutet förklarar också att det höga betyg som EEW-obligationen tilldelades bara var ”indikativt”.

I ett pressmeddelande skriver Arc Ratings att det är en nödvändig försäkringsfråga som inte har blivit löst (Residual Value Insurance policy). Enligt memorandumet är detta något som BV-bolaget som låntagare ska förse EEW Capital Finance med. Eftersom detta inte skett inom utsatt tid så drogs ratingen tillbaka.

Rating-beslutet utlöser i sin tur andra krav enligt obligationsvillkoren. Den 28 april meddelar EEW Capital Finance att ett ”event of default” har inträffat eftersom BV-bolaget inte har gjort en nödvändig säkerhets-betalning. Det framkommer att parterna har förhandlat om villkor under våren och gjort ändringar så sent som i mars. Men EEW Capital Finance meddelar samtidigt att default-situationen inte gör att lånet kommer att återkallas.

Bara några dagar senare kommer mer information. Då har BV-bolaget hört av sig och protesterat mot EEW Capital Finances bedömning av default-frågan. Enligt en kommuniké från obligationens trustee så hävdar BV-bolagets ombud att det inte inträffat en default-situation utan att det istället är EEW Capital Finance som brutit mot avtalet mellan bolagen.

Nästa spår av obligationen är från den 30 juli 2020 då EEW Capital Finance på nytt konstaterar ett ”event of default” eftersom BV-bolaget inte har betalat det angivna ”Coupon Reserve Amount” som EEW Capital Finance anser måste ske.

Trots upprepade försök har vi inte lyckats få fram mer information om vad som har hänt eller få en kommentar från någon av parterna.

”Vi har inga kommentarer. Den publikt tillgängliga informationen är uppdaterad och korrekt i enlighet med utgivarens regulatoriska skyldigheter”, skriver EEW Capital Finances bolagsadministratör i ett mejl.

Det vi vet är alltså att det finns en obligation på 260 miljoner kronor utgiven och registrerad på Dublin-börsen, vi vet också att pengar har lånats vidare till EEW-gruppen men inte hur mycket pengar det rör sig om. Samtidigt har EEW under sommaren anlitat Pareto för att ta in nya pengar i en ny bolagsstruktur, med avsikt att köpa projekt från EEW:s portfölj. Det tyder på att obligationsramen om 2 miljarder kronor just nu inte kan utnyttjas mer.

Kändis dyker upp