EEW: EKN, Swedbank och striden om borgensförbindelsen

Swedbank-lånet

2010 var Svante Kumlin intresserad av att köpa Gällivare Photo Voltaic genom Eco Supplies. Men bolaget går med betydande förluster och har inte kapital för att genomföra köpet. För att få fram pengar går Kumlin därför till Swedbank och ber om en kredit på 40 miljoner kronor.

Swedbank tycker förslaget låter intressant. Gröna investeringar i norra Sverige med chans till nya arbetstillfällen bockar av många punkter på goodwill-listan. En kredit på 40 miljoner kronor godkänns och parterna kommer överens om att hälften – alltså 20 miljoner kronor – ska återbetalas redan vid årsskiftet. Men för att Eco Supplies ska klara det, krävs en lyckad nyemission.

Under hösten 2010 går bolaget ut med ett erbjudande om att teckna aktier under perioden 10 november till 1 december. Men intresset är svalt och när det lackar mot första advent står det klart att Eco Supplies har stora problem. Man kommer inte att lyckas genomföra en nyemission.

Bolaget ber Swedbank om att få skjuta på betalningen av de 20 miljonerna till mars 2011 istället. Det säger banken nej till – såvida ingen säkerhet lämnas. Till slut kommer parterna överens om att Svante Kumlin ska gå i personlig borgen för samma belopp. Han befinner sig i Monaco när han dagen före nyårsafton skriver på borgenshandlingen.

Konkurserna

När återbetalningsdagen i mars närmar sig har Eco Supplies fortfarande inga pengar och bolaget ber återigen om uppskov. Vid flera tillfällen under våren flyttas återbetalningen fram. Men till slut får banken nog.

Tommy Andersson, direktör i Swedbank som arbetade med obeståndsfrågor, sätter sig in i bolagets verksamhet under våren. Därefter möts de – han och Svante Kumlin. I en senare domstolsförhandling berättar Tommy Andersson om hur den pressade företagaren säger att han ”vill överleva detta och rulla vidare”. Men för Tommy Andersson står det klart att det saknas pengar. Han har också upptäckt att bolaget dragit på sig stora skatteskulder. Eftersom Svante Kumlin inte heller kan ge några förslag på refinansiering ser banken egentligen bara ett alternativ – och det är att säga upp hela krediten om 40 miljoner till omedelbar betalning.

Med detta signeras Eco Supplies ”dödsdom” och kort efter mötet mellan Kumlin och Swedbankdirektören skickar bolaget in en egen ansökan om konkurs. Enligt konkursförvaltarens utredning som blir klar först flera år senare överstiger bristen i boet 88 miljoner kronor.

Konkursen blir startskottet för den långdragna konflikten mellan Swedbank och Svante Kumlin. Banken kräver att Kumlin återbetalar 20 miljoner kronor i enlighet med borgensåtagandet, men den senare vägrar. Realtid har gått igenom en omfattande skriftväxling och domar i flera svenska domstolar. Det första målnumret hos tingsrätten stämplas in 2011.

Kumlin menar att Swedbank inte hade rätt att säga upp krediten till omedelbar betalning när detta gjordes. Enligt honom hade parterna nämligen kommit överens om att skjuta upp betalningen ännu en gång, något som Swedbank förnekar.

Men Svante Kumlin vidhåller att det rörde sig om en ”oriktig uppsägning” som orsakat stor skada. Ja, skadan är de facto så stor att den överstiger Swedbanks fordran på 40 miljoner kronor. Det skulle alltså betyda att Eco Supplies inte längre än skyldigt Swedbank pengar. Enligt Kumlin är det snarare tvärtom.

Och oavsett om Swedbank skulle ha något att fordra av bolaget eller inte, så ska Svante Kumlin inte behöva betala 20 miljoner. Han hävdar att Swedbanks krav på personlig borgen försatte honom i en ytterst pressad situationen och att han ”saknade den betalningsförmåga som åtagandet förutsatte”. Han hade helt enkelt inte pengarna, och det visste banken. Enligt dokument från tingsrätten hävdar Kumlin att hans tillgångar i huvudsak bestod av aktieinnehavet i Eco Supplies och likvida medel om blott 16 000 kronor.

Dessa uppgifter ger en helt annan bild av Kumlins privatekonomi jämfört med de upplysningar han ingav innan konkursen, enligt banken. Swedbank hävdar att Eco Supplies storägare presenterat en sammanställning över sina tillgångar och skulder som visade på en nettoförmögenhet på 16 miljoner euro. I detta inkluderades bland annat fastigheter som kunde avyttras. Och med detta hade banken känt sig trygg.

Skatteskulden

I samband med konkursen får Svante Kumlin också en stor skatteskuld. I slutet av 2012 går förvaltningsrätten i Göteborg på Skatteverkets linje och beslutar att Kumlin tillsammans med bolaget ska betala 12,7 miljoner till staten.

Enligt Skatteverket har Svante Kumlin, som företrädare för bolaget, ”uppsåtligen eller av grov oaktsamhet” underlåtit att betala in skatter och avgifter till staten med ett belopp om åtminstone 4,4 miljoner kronor. Dessutom hävdar myndigheten att Kumlin ”uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktiga uppgifter i skattedeklarationer för perioderna oktober, november och december 2010.” Detta har lett till att bolaget tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med 8,3 miljoner för mycket.

Kravet på totalt 12,7 miljoner överlämnas till Kronofogden för indrivning. Detta sker alltså samtidigt som Swedbank kräver att Svante Kumlin betalar 20 miljoner plus en ränta som ligger och tickar. Men Svante Kumlin hörs inte av. Förvaltningsrätten har tillgång till en adress i Bryssel men konstaterar att de inte lyckats delge honom domen.

2012 flyttas Svante Kumlins affärsfokus till Cypern där han startar två bolag under nytt namn. Det handlar om de två första bolagen under varumärket EEW. Han startar också en rad bolag som registreras i England. Och här dyker bland andra Peter Mattsson upp – samme Peter Matsson som är känd från Trustor.

Hos det brittiska bolagsverket kan vi se hur Svante Kumlin och Peter Mattsson avlöser varandra i flera bolagsstyrelser. Det ser ut som om Matsson ersätter Kumlin i dessa bolag som samtliga upplöses efter ett par år. Bolagen har namn som Stickfast Solar, Tylerfedwen Solar, Heydon Hall Solar och Valley Solar. Realtid har sökt Peter Mattson för en kommentar men utan framgång.

Men Peter Matsson dyker också upp i ett annat bolag – denna gång med koppling till konkursen i svenska Eco Supplies.

Konkursförvaltarens utredning

När Eco Supplies går i konkurs går förvaltaruppdraget till Lennart Molander på advokatfirman Lindahl i Göteborg. Denne börjar gräva i vad som egentligen hände med Eco Supplies och de sex dotterbolag som etablerats i lika många länder. Samtliga har bedrivit verksamhet under varumärket EOS inom främst återvinning, laddning och försäljning av tonerkassetter till laserskrivare.

I den växande konkursakten beskrivs händelserna i koncernen innan konkursen så här:

3 januari 2011

Svante Kumlin och Eco Supplies lettiske styrelseledamot Povilas Levisauskas håller ett styrelsemöte på tu man hand. De två ledamöterna kommer överens om att Svante Kumlin ska få aktierna i de sex dotterbolagen EOS som pant – en typ av ersättning – för sitt borgensåtagande om 20 miljoner gentemot Swedbank.

26 maj 2011

Genom ett antal koncerninterna transaktioner säljer Eco Supplies dotterbolagen i Tyskland, Irland, Österrike och Frankrike till dotterbolaget i Holland för bokfört värde och får en revers som betalning. Skulden ”efterskänks” genom att den erhållna reversen omedelbart tillskjuts det holländska dotterbolaget som ett ovillkorat aktieägartillskott. I detta läge är det holländska dotterbolaget alltså inte skyldigt Eco Supplies något efter affären. Istället har balansräkningen i bolaget stärkts väsentligt – utan att några pengar gått åt det ena eller andra hållet.

Det holländska dotterbolaget säljs sedan i sin tur till ett annat dotterbolag i Ungern som också betalar med en revers. Även här ”efterskänks” skulden genast och det ungerska bolagets balansräkning stärks.

30 maj 2011

Årsredovisningen för Eco Supplies undertecknas. Av den framgår att styrelsen beslutat att avyttra EOS-bolagen, bland annat för att få in nytt kapital. Man skriver också att man inlett diskussioner med ett flertal spekulanter. Vad som inte nämns är att aktierna redan är pantsatta.

11 oktober 2011

I ett brev gör Svante Kumlin anspråk på aktierna i dotterbolagen – som nu alltså är samlade under det ungerska bolaget. Det bokförde värdet är drygt 4 miljoner euro, motsvarande 42 miljoner kronor (med dagens växelkurs).

Det som sker är alltså att Svante Kumlin lägger beslag på de sex EOS-bolagen som blivit ett, men utan att fullgöra sitt borgensåtagande som aktierna i EOS var en ”ersättning” för.

Spåren slutar i Ungern

Konkursförvaltaren Lennart Molander ska så småningom ge sig ut på jakt efter EOS Hungary.

Enligt honom har det forna dotterbolaget en skuld om motsvarande cirka 20 miljoner kronor till konkursade Eco Supplies. Skulden förfaller till betalning i slutet av 2015. Och när EOS Hungary inte svarar på betalningskrav anlitar konkursförvaltaren ett ombud i Ungern för att driva in fordringen.

Det visar sig att EOS Hungary har bytt såväl namn som ägare. Nu heter bolaget Eco Energy World Hungary och aktierna har sålts vidare till Peter Matsson med adress i Los Angeles. Jakten blir resultatlös. Bolaget saknar kända tillgångar och 2016 beslutar ungerska myndigheter att upplösa bolaget.

Året därefter, i september 2017, summerar Lennart Molander sina upptäckter under konkursutredningen. I förvaltarberättelsen har han tidigare pekat på en av många uppseendeväckande omständigheter – som att bolaget skriver i årsredovisningen för 2010 att EOS-bolagen ska säljas och inbringa friskt kapital, när de i själva verket redan är pantsatta.

Nu misstänker han att allt inte gått rätt till och enligt sjunde kapitlet i konkurslagen är han skyldig att underrätta allmän åklagare vid misstanke om brott. Han skriver: ”Granskningen har givit anledning till misstanke om bokföringsbrott, skattebrott och gynnande av borgenär.” I sin arvodesframställan till domstolen berättar han att en anmälan lämnats in till Ekobrottsmyndigheten. Någon utredningen verkar dock aldrig ha inletts. Och med detta läggs konkursen till handlingarna.

Striden om borgensförbindelsen

Swedbank fortsätter att driva sitt krav mot Svante Kumlin. 2017, samma år som konkursen avslutas, meddelar Stockholms tingsrätt en tredskodom där Svante Kumlin döms att betala 20 miljoner kronor plus ränta till banken.

Målet har vandrat från Göteborgs tingsrätt till domstolar i Stockholm. En forumfråga är uppe ända i Högsta domstolen innan Stockholms tingsrätt i juni 2018 ger banken rätt. Men även denna dom överklagas och processen befinner sig för närvarande i hovrätten.

Skatteskulden har dock Svante Kumlin blivit fri ifrån då den preskriberats i sin helhet. Skatteverket har inte brytt sig om att försöka få till en förlängd preskriptionstid.

Men det är inte bara skatteskulderna som blir en nota som skattebetalarna i förlängningen får ta. När Eco Supplies gick i konkurs hade Norrlandsfonden – med Sveriges regering som huvudman – en fordran på drygt 8 miljoner. Och statliga Exportkreditnämnden, som finansieras med försäkringstagarnas premier – har garanterat 20 miljoner av Swedbank-krediten. Enligt EKN har dock ingen ersättning betalats ut ännu eftersom man kommit överens med banken om att avvakta utgången av tvisten.

Striden lär pågå länge än. Hittills har parterna inte närmat sig en förlikning och avgörande i hovrätten lär dröja. Förutom striden om hur Rom I-fördraget ska tolkas, alltså vilket lands rätt som ska gälla, hävdar Svante Kumlin via sina advokater att borgensförbindelsen inte gäller. Han har hittat fler argument för detta:

”Svante Kumlin hänvisar till vad som anförts i punkterna 15–16 och 53–59 i aktbilaga 6 angående att Svante Kumlin inte kände till vilken nivå EKN:s rörelsekreditgaranti uppgick till vid ingåendet av borgensåtagandet. Det innebär att borgensförpliktelsen har ingåtts under felaktiga förutsättningar och därmed är ogiltig”, skriver advokaterna i inlagan från september.

Realtid har erbjudit Svante Kumlin och hans advokater en möjlighet att kommentera. Detta har avböjts.

PER AGERMAN
ANNELIE ÖSTLUND

Uppdatering: I en första version av den här artikeln framgick att Svante Kumlin uppgivit adresser i Bryssel och Monaco till förvaltningsrätten. Detta är inte korrekt. Det är istället Skatteverket som har angivit en adress i Bryssel. Svante Kumlin har i andra mål uppgett en adress i Monaco.

Svante Kumlin har på förhand valt att inte svara på Realtids frågor men har efter artikelns publicering hört av sig genom sin advokat. Denne påpekar att Svante Kumlin inte har känt till att det har funnits ett skattekrav mot honom i Sverige. Om han hade känt till detta hade han invänt mot kravet då det är grundlöst.

Vet du mer? Kontakta Realtids reportrar på:
[email protected] och [email protected]