Dyrt att inte respektera Storbritanniens EU-utträde

Som en direkt konsekvens av EU:s ständiga förskjutning av makt från de nationella parlamenten till EU:s övernationella parlament i Bryssel valde Storbritannien i en unik folkomröstning att rösta för att lämna EU. Reaktionen från både EU och den svenska regeringens sida har därefter konsekvent varit att Storbritannien skall straffas för detta genom att, i motsats till EU:s generellt generösa policy kring frihandel, låta Storbritannien stå utan ett frihandelsavtal med EU.

EU- och handelsminister Ann Linde (S), vars parti felaktigt anklagar SD för att vara protektionistiska, stämmer tydligt in i EU:s kör och agerar protektionistiskt för att sedan, när Storbritannien deklarerar att en så kallad hård brexit utan avtal med EU blir det troliga utfallet, anse att Storbritannien antagit en skarpare linje än väntat. Det visar att EU-ministern över huvud taget inte förstår den frustration en klar majoritet britter – och många svenskar för den delen – känner inför den samhällsutveckling EU har skapat.

Bakom Storbritanniens EU-utträde finns tre huvudskäl: 1) Viljan att själva bestämma över sitt land. 2) Möjligheten att lägga pengarna till EU-avgiften på den inhemska välfärden. 3) Möjligheten att bestämma över sin egen invandringspolitik. Om EU kräver att Storbritannien fortsatt skall nekas möjligheten att reglera sin invandring samtidigt som landet ska anpassa sig till EU:s lagar, för att därigenom få ta del av EU:s inre marknad och handel, går hela poängen med att lämna EU förlorad.

I kalkylen skall man förvisso räkna in nackdelarna med att EU intar en protektionistisk inställning mot landet. Ekonomiska skyddstullar innebär att Storbritanniens varor blir dyrare i EU, men det innebär även det motsatta, alltså att EU:s varor blir dyrare i Storbritannien. Mot bakgrund av att Storbritannien är EU:s näst starkaste ekonomi såväl som världens femte största ekonomi, samt att EU exporterar hela 45 procent mer till Storbritannien än vad Storbritannien exporterar till EU (baserat på november månads uppgifter), så ter sig förlusten klart större för EU än vad den gör för Storbritannien.

Lägger man också till att Storbritannien på köpet återigen kan stifta sina egna lagar, fullt ut styra sin egen skattepolitik – inklusive den viktiga bolagsskatten som i hög grad styr vart stora företag väljer att förlägga sina huvudkontor, att Storbritannien slipper betala 140 miljarder kronor till EU, samt inte minst att Storbritannien genom sin återvunna självständighet kan reglera sin mycket kostsamma invandring, så blir det oerhört svårt att uppriktigt hävda att Storbritannien kommer ut som den stora förloraren på andra sidan. Tvärtemot alla proffstyckares profetior om att den brittiska ekonomin skulle kollapsa vid ett EU-utträde stärktes istället pundet efter att Storbritanniens premiärminister Theresa May nyligen i ett linjetal gav besked om att det blir en hård brexit.

I det läge som nu uppkommit ligger det därför i Sveriges intresse att upprätthålla den fria handeln med Storbritannien. Likaså ligger det i Sveriges intresse att ta tillfället i akt att låta Storbritanniens snart upphörda medlemsbidrag till EU leda till att Sverige utnyttjar sin vetorätt för att påtagligt minska EU:s utgifter. Dessa pengar behöver istället satsas på den svenska välfärden.

Dessvärre är Sverigedemokraterna än så länge helt ensamma i riksdagen om att tycka detta. Därför kommer Storbritanniens EU-utträde både leda till en svensk ökad EU-avgift och förlorade svenska arbetstillfällen. Helt i onödan.

Johnny Skalin (SD)
riksdagsledamot och EU-politisk talesperson