Deutsche Bank kan bli värre krasch än Lehman

Nyheterna från Deutsche sveper som en iskall vind över finansmarknaden. Många med oss känner igen signalerna från Lehmankraschen. Den hade kunnat undvikas om politikerna hade tagit sitt ansvar och inte bundit upp sig i prestige. Tyskland, och Merkel, verkar vara på väg att upprepa misstagen.

Vi som satt mitt i Lehmankraschen minns fortfarande den osannolika känslan av syrebrist som uppstod timmarna direkt efter att nyheten kom att USA lät Lehman falla. Undertecknad arbetade på den isländska firman Glitnir, vilket var den första isländska banken att krascha. Svenska Glitnir hette tidigare Fischer Partners. Lågt courtage, marknadens bästa service och intelligenta lösningar och analys hade gjort lilla Fischer Partners/Glitnir till en vass uppstickare som rörde om i marknaden. Glitnir var ett svenskt AB och var bland de tre största aktörerna i handeln på Stockholmsbörsen. Men det spelade ingen roll denna natt när alla var tvingade att se om sina egna hus.

Utan att nämna några namn så började Glitnirs största svenska husbank strypa krediterna samma natt som Lehman small. Det var helt regelvidrigt men husbanken hade själva drabbats av likviditetskris och behövde all likviditet själv för att inte gå omkull, oaktat vad som tidigare bestämts. Med en huvudägare som befann sig i fritt fall vågade inte heller institutioner göra affärer med Glitnir som motpart.

När vi kom in på morgonen den 16 september 2008 så fanns det i princip inget att göra för institutionsmäklarna. Alla öppna affärer stängdes. Det enda mäklarna kunde göra var att försöka informera kunderna om att handeln snart skulle komma igång men att det för närvarande inte fanns något att göra. Professionella traders fortsatte handla men marknadsandelarna för Glitnir på Stockholmsbörsen föll på ett par dagar från 5% till 2,5%. Husbanken höll oss i en kniptång och denna släppte inte förrän en dryg vecka senare när svenska Glitnir såldes till HQ i en väldigt snabb firesale långt under eget kapital när isländska staten gjorde allt för att få loss likviditet.

Likviditet är ledordet när krisen kommer.

Anledningen till denna berättelse är att alla jag talar med som var med på den tiden, får samma iskalla associationer nu när Deutsche Bank kommer på tal. Felet med Lehman-krisen var inte att banken inte skulle krascha – den var definitivt värd att krascha. Utan det var det okontrollerade sättet man lät detta ske som skapade den hisnande nedgången på börsen 2008-2009. De som sett filmdokumentärerna om Lehman lär sig att det var mycket personlig prestige som låg bakom kraschen. Men vi ser detsamma nu i Tyskland där bankerna är impopulära och Angela Merkel gör det mesta för att undvika att dras in i krisen.

Hittills i år har CDU förlorat i två tyska delstatsval i Mecklenburg-Vorpommern och Berlin, där högerpopulistiska och EU-negativa AfD gick markant framåt. Redan nästa år är det val till Förbundsdagen och då står Merkels mandat verkligen på spel.

Angela Merkel är ju egentligen modern till de öppna dörrarnas-politik i Europa som fick Tyskland och Sverige att ta emot rekordmånga flyktingar utan några färdiga planer för hur detta skulle kunna hanteras. Den initiala optimismen i Tyskland förbyttes i kris när problemen hopade sig och populariteten för Angela Merkel har fallit allt med att krisen vuxit. Hon har inte råd med ett till poliskt bakslag av denna dignitet varför hanteringen av Deutsche Banks kris kommer att vara extremt viktig för hennes karriär. I vågskålen ligger även risken för att Lehman-kraschen får en upprepning i Deutsche-kraschen.   

Efter en kursnedgång på ca 48 procent hittills i år är börsvärdet på Deutsche Bank nu nere på 16 miljarder Euro. Bokfört eget kapital i banken uppgick till 62 miljarder Euro per 30 juni 2016. Krisvärderingen framstår tydligt genom att det egna kapitalet värderas till endast 26 procent. Bankanalytiker har uppskattat nyemissionsbehovet till 20 miljarder Euro.

Översatt till svenska förhållanden skulle det motsvara ungefär 25 miljarder kronor i nyemission i säg SEB och/eller Handelsbanken. (Tysklands BNP är sju till åtta ggr större än Sveriges). Tungt onekligen, men finanskrisen på 1990-talet kostade Sverige ca 80 miljarder kr omräknat i dagens penningvärde.

Kursgrafen visar fallet för Deutsche Bank.

Deutsche Bank var ledande på den så kallade CDO-marknaden i USA 2004-2008 där en mängd lån med sämre säkerhet buntades ihop framförallt riktad mot den amerikanska husmarknaden. Detta ihop med aggressiv marknadsföring av dessa instrument från Deutsche Bank har lett fram till en stämning från det amerikanska justitiedepartementet gentemot Deutsche Bank på 14 miljarder USD. Enligt de senaste rapporterna är kraven nu nere på 5 miljarder USD.

Men även om denna kris blivit uppenbar för allmänheten först nu, har många på finansmarknaden länge uppmärksammat den. I januari kom Deutsche Bank med den första bomben i form av en vinstvarning där man redovisade ett negativt helårsresultat för 2015 på 6,7 miljarder Euro. 5,2 miljarder Euro kunde hänföras till juridiska ärenden som stämningar.

En kraftig nedgång i aktiekursen för Deutsche Bank speglade marknadens krisstämpel på marknaden. Priserna för att försäkra obligationer i marknaden (CDS) sköt i höjden och ökade för samtliga banker i Europa. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk och här såg kreditmarknaden redan då en spridningsrisk. Omkring åtta månader senare nämns allt oftare Lehman Brothers 2008 som en parallell och kursgraferna mellan de båda aktierna (med åtta års förskjutning) är onekligen skrämmande likartade.

Källa: ZeroHedge

Däremot verkar kreditmarknaden vara mer vaken 2016 jämfört med 2008 då den låg i törnrosasömn tills det ”small” – se graf nedan.

 
På CDS-marknaden sätter räntemarknaden 19 procent sannolikhet för att Deutsche Bank ställer in betalningar inom fem år. Som jämförelse ligger de två mest riskfyllda nordiska bankerna i sådana här sammanhang, Nordea och SEB, på omkring 6 procent sannolikhet vardera.
 

Prisutvecklingen för Deutsche Banks 5-åriga CDS. Källa: Jarl Securities/Bloomberg

Deutsche Bank ligger i topp vad gäller exponering mot trading. Enligt The Economists sammanställning för 2015 utgör Deutsche Banks andel av skuldsyndikeringar plus handel med räntor, valutor och råvaror 29 procent av bankens intäkter förra året. Den enda investment bank som låg i närheten var Goldman Sachs med 28 procent.  Övriga större internationella investment banker har en andel på 8-19 procent av totala intäkterna. Deutsche har därtill en mycket stor portfölj med optioner och efter Lex HQ vet vi att denna typ av instrument är svårvärderade och kan fungera utmärkt för att osynliggöra latenta förluster. Enligt beräkningar uppgår balansen i derivatprodukter till 60 biljoner USD. Alla som varit i närheten av en bank som kraschar vet att det som revisorerna klassar som säkra tillgångar ena dagen, ofta är uppblandad luft nästa dag när positionerna väl ska stängas.

Det gigantiska skadeståndskravet från de amerikanska myndigheterna gentemot Deutsche Bank komplicerar bilden ytterligare. Om Tyska staten går ut och ger ett Carte Blanche för obetingat statligt stöd skulle det försvaga Deutsche Banks förhandlingsposition men även incitament att nå en bra uppgörelse.

Bankens huvudspår är försäljning av sidoverksamheter för att frigöra likviditet, där det senare nästan alltid är utslagsgivande i sådana här pressade situationer. Den brittiska försäkringsverksamheten har nämnts som säljkandidat, men torde ändå inte inbringa mer än småpengar i sammanhanget på cirka 800 miljoner Euro.

Sätter marknaden rätt pris på Deutsche Bank idag så har banken i praktiken omkring 99 procent belåningsgrad i sin balansräkning. Bankens balansomslutning omfattade ca 1800 mdr Euro i tillgångar vid halvårsskiftet 2016, med riskvägda tillgångar (reducerade med riskvikter) till ca 400 mdr Euro vid samma tidpunkt. Då stiger kapitaltäckningen till 4 procent, men inte heller det är någon betryggande siffra. Känsligheten för ökade räntekostnader är väldigt hög.

Det har även varit aktuellt med nyemission i italienska banken Unicredit som har anknytning till Tyskland via en tidigare delstatsbank som fusionerades in där för ett antal år sedan. Unicredit siktar på att ta in 16 mdr Euro genom en kombination av försäljningar av aktieposter i några andra banker samt en nyemission. Ungefär samma gigantiska storleksordning som i Deutsche Bank med andra ord.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel har dementerat att tyska staten skall gå in och stödja Deutsche Bank. Men banken är för stor för att tillåtas falla – inte bara för Tyskland utan även för övriga Europa och världen.

Det har funnits en debatt i Tyskland om att skattebetalarna inte skall behöva stödja fallerande banker. Det är möjligt att Merkel sneglar mot den opinionen och hoppas att kapitalmarknaden skall ställa upp med nya friska pengar i en nyemission istället. Men vilken aktieägare är villig att skjuta till pengar som direkt ska betalas ut till amerikanska staten? Det enda rimliga är att nyemissionskursen blir så låg att nuvarande aktieägares aktier blir närmast värdelösa om de inte tecknar sin andel av en nyemission. Detta parat med ett ackord för långivarna till Deutsche Bank skulle kunna rädda banken. Men priset kan bli högt. ECBs Draghi har lyckats pressa ner räntorna för vitlöksländernas banker genom att säga att ECB kommer att göra allt som fordras för att rädda bankerna. Med stigande priser på risk i Europa kommer ECB att sitta med Svarte Petter.

Vi får allt oftare frågan hur stor sannolikhet är det att Deutsche-krisen ska utvecklas till en Lehman-krasch. Vi kan inte svara mer än att den är högst reell. Efter alla stödpaket och regelkrav är de finansiella systemen inte längre stabila idag utan de behöver hela tiden support från centralbankernas stödköp. Det ironiska i sammanhanget är att det är kraven från det amerikanska justitiedepartementet som kan vara utlösande av krisen.

Visst kan man förstå att USA ger igen med hårda mynt för EUs krav på böter för Apple för deras skatterabatt på Irland. Men förstår inte amerikanerna hur sammanlänkad det finansiella systemet är idag och att de kan få betala mångfalt igen när spridningen från en krasch för Deutsche drabbar det amerikanska banksystemet?

 
Även Deutsche Bank-krisen kommer att sluta i en större räddningsaktion. Hur allvarlig den blir beror på hur länge politikerna och centralbankerna väntar med att agera. Efter flyktingkrisen ser det ut som om hanteringen av Deutsche Bank nu kan bli den verkliga prövningen av EU/EMU det närmaste året.  

Anders Elgemyr är krönikör på Realtid.se. Han är vd för Jarl Securities och har en bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.