”Det var ett misstag att ge sig på Pernilla och Carolina”

I går torsdag förmiddag föll domen i den uppmärksammade HQ-processen. HQ AB, och därmed dess aktieägare, förlorade målet då domstolen inte fann något samband mellan ledningens, styrelseledamöternas, revisorns och revisionsbolagets agerande och FI:s beslut om att dra in banktillståndet. Trots att domstolen valde att gå på denna linje var domen på 2.600 sidor ett långt konstaterande att de stämda personerna trots allt agerat oaktsamt och med ond tro. 

– Jag har inte lusläst hela domen och vet inte ens om jag kommer göra det. Den är som sagt på 2.600 sidor. Det känns som om domen i stora stycken handlar om andra saker än det som har rört mina klienter. Jag har fokuserat på det som har handlat om deras roll i sammanhanget. Jag har noterat skrivningar där de är helt frifunna. De har inte varit i ond tro, har inte känt till eller borde känna till det som tingsrätten konstaterar är brister, säger Jonas Benedictsson som är ombud till Pernilla Ström och Carolina Dybeck-Happe.

Han hänvisar till två stycken i domen dels i stycket om ond tro där domstolen skriver att ”enligt tingsrätten har det sammantaget inte kunnat konstateras att Johan Piehl, Pernilla Ström, Carolina Dybeck Happe och Anne-Marie Pålsson var i ond tro om de förhållanden som käranden har betecknat som brister. Tingsrätten noterar att även de sist nämnda ledamöterna i samband med styrelsemötet i HQ AB den 17 maj 2010 fick en mer heltäckande kännedom om missförhållanden i Banken. Deras agerande därefter kan dock enligt tingsrätten inte betraktas som oaktsamt”.

Innan detta stycke för dock domstolen ett resonemang som går ut på att det är oklart vilka insikter som övriga ledamöter i HQ AB:s styrelse (de som ej även satt i bankens styrelse reds anm.) hade, eller borde ha haft. Domstolen pekar bland annat på att KPMG:s presentationer vid rapportering från revisionen inför bokslut såväl för år 2008 som för 2009 – särskilt sammantaget – utgör indikationer på brister. Den löpande rapporteringen från Revisionskommittén innehöll också indikationer på brister men samtidigt även lugnande besked. Även förhållandena avseende utvecklingen av den beslutade avvecklingen av Tradingportföljen samt konsekvenserna av detta för kapitalsituationen i koncernen utgjorde en indikation på tradingverksamheten var problematisk. HQ-ledamöterna informerades även löpande om utvecklingen av säkerhetskraven samt resultatutvecklingen med FC-portföljen redovisad separat. Underlaget visade att det fanns betydande problem i tradingverksamheten. Ledamöterna fick även löpande information om FI:s tillsyn som indikerade att det fanns behov av att vidta åtgärder för att stärka organisationen i Banken. Samtidigt gäller att den information som rapporterades till styrelsen i HQ AB var övergripande och mer begränsad.

– Vi har inte stuckit under stolen med att det har pratats om att det funnits problem. Frågan måste då ställas, vad betyder det? Tänk på hur det såg ut på marknaden efter Lehman-kraschen. Det var ju stora delar fullkomligt kaos. Att man får ett besked om att det finns lite problem med värderingen, är detta en varningsklocka? När man samtidigt säger att vi tittar på det och har anlitat experter som utreder detta, säger Jonas Benedictsson. 

Han uppger även att Pernilla Ström och Carolina Dybeck Happe sedan fick veta att man dragit ned riskerna och att volymerna minskar. Han ställer frågan om det är meningen att de ska ifrågasätta detta då och ifrågasätta de experter som tagits in och senare revisorns rena berättelse som säger att allt är som det ska, att det följer lagar och regler.

– Vad mer kan man göra? Vilka krav kan ställas? Ska någon överhuvudtaget våga sitta i en bolagsstyrelse så måste det ställas rimliga krav. 

Jonas Benedictsson pekar även på ett stycke där domstolen går igenom skadeståndsansvaret där domstolen skriver att ”de enskilda styrelseledamöterna hade, i avsaknad av kompletterande information från VD, ordföranden och övriga styrelseledamöter, begränsade förutsättningar att göra självständiga bedömningar. Intrycket är vidare att styrelsen i HQ AB fick – om än missvisande – information om att riskerna i Tradingportföljen kontinuerligt minskade. Sammantaget finner tingsrätten att det inte, med hänsyn till vad utredningen sammantaget har utvisat, kan konstateras att Johan Piehl, Pernilla Ström, Carolina Dybeck Happe eller Anne-Marie Pålsson hade insett – eller borde ha insett – förevaron av de brister som tingsrätten har konstaterat”.

Även om inte Jonas Benedictssons klienter blev lika hårt kritiserade som de övriga ledamöterna och ledningen i det tidigare HQ Bank och HQ har han kommentarer kring de delarna av domen.

– Jag ställer mig tveksamt till om tingsrätten hamnar rätt i bedömningen vad som faktiskt är brister. Jag känner mig inte alls övertygad om steget från att konstatera fel och brister och att finna att det varit oaktsamt kan vara korrekt. Det känns verkligen främmande tycker jag. Ägnar man flera hundra miljoner kronor och sex år åt att leta fel så hittar man fel överallt. Det hittar man i Regeringskansliet och det hittar man på Stockholms tingsätt och det hittar man precis överallt. Det finns fel och brister överallt och alla fel och brister är inte följder av oaktsamhet. Man måste tänka på att det här är människor som har suttit i en styrelse som har ägnat sig åt ett antal timmar i veckan åt detta. Inte på heltid på något vis. De har dessutom haft andra frågor att ägna uppmärksamhet åt. Det känns väldigt klåfingrigt av tingsrätten tycker jag.

Tror du att det är någon som är riktigt nöjd med domen?

– Nej. Jag läste i DN i morse där man skrev att alla är förlorare och på sitt sätt är det väl på det sättet. Vi är nöjda i den bemärkelsen att tingsrätten nu har hanterat detta och HQ har förlorat, som vi har trott hela tiden. Även om de inte ägnade tillräckligt mycket uppmärksamhet så finns det skrivningar i domen som rentvår Carolina och Pernilla och de andra oberoende ledamöterna från alla påståenden om ond tro. Det har förekommit ännu värre påståenden från HQ där de påstår att man gjort detta medvetet och fifflat. Det visar tingsrätten nu att det inte har förekommit och det gäller samtliga styrelseledamöter, även de som de anser ha varit oaktsamma i någon bemärkelse. Alla har agerat för bolagets bästa för ögonen. Det tycker jag också är en viktig signal.

Jonas Benedictsson kommer även in på HQ:s skyldighet att nu betala 260 miljoner kronor till samtliga ombud för rättegångskostnader.

– Det finns ju inga pengar i HQ. Vi kommer väl aldrig få tillbaka våra kostnader. Vi vet ju inte heller om det kommer att bli ett överklagande.

Vad tror du?

– De kommer att överklaga, det känner jag mig övertygad om eftersom de endast har tre veckor på sig att bestämma sig och de kommer inte få hinna få till plats allt. de kommer att överklaga men nästa fråga är om de kommer att fullfölja överklagandet, det är mer osäkert. Det måste fram ganska mycket pengar för det. frågan är vem som är beredd att kasta ner ytterligare ett-par hundra miljoner kronor i det här svarta hålet. Men man vet ju aldrig, Det händer så mycket konstigt.

Jonas Benedictsson tycker att det ändå är konstigt om HQ överklagar delen mot Carolina Dybeck-Happe och Pernilla Ström och hänvisar till vad som visats under processen och de konstateranden som tingsrätten gör.

– Det finns helt enkelt inget case mot Carolina och Pernilla. Den saken är helt uppenbar och har varit hela tiden.

Möjligheten finns att HQ endast väljer att klaga på domen mot bankens ledamöter där domstolen riktade en del kritik.

– De kan välja att klaga mot dem som de anser att det finns möjligheter att få en ändring emot men som sagt vet jag inte hur de tänker och har aldrig förstått det, om jag ska vara ärlig. Det var ett misstag att ge sig på Pernilla och Carolina och flera andra också men det misstaget gjorde de och det är inte omöjligt att de gör samma misstag en gång till.