"Det jag egentligen handlar med är information"

Sean George är chefsförvaltare för Hamiltonian Global Credit Opportunity Fund på Strukturinvest Fondkomission. Det första jag ser när leds till Sean Georges tradingdesk på Östermalm i centrala Stockholm är två thaiboxningshandskar som ligger ovanpå hans datorskärm. Första intrycket han ger mig är ett intellektuell jabb i ansiktet, han är på hugget och testar ens guard. 

Kollegan rycker i Sean George och visar på skärmen att morgonens investerade långa position i det franska kabelbolaget Altice gett 25 baspunkter i vinst. Det hurras kort innan vi börjar intervjun. Iran sköt under natten till dagen när intervjun görs ett 20-tal missilrobotar mot krigbaser i Irak med amerikansk anknytning. Aktionen är en vedergällning för generalen Qassem Soleimani död. Morgonen präglas också av att ett Boeing 737-plan med över 170 personer ombord kraschat efter att ha lyft från Teherans internationella flygplats. Nyheterna ger ringar på vattnet i den globala finansiella marknad Sean George verkar i. Men han verkar varken vara förvånad eller uppstressad. För förvaltaren innebär den ökade marknadsvolatiliteten finansiella möjligheter för hedgefonden. 

– Jag pratade med flera insatta källor som redan för två dagar sedan sa att det skulle hända något liknande. Att Iran skulle svara militärt på Soleimanis död var väntat. Att attacken inte krävt några amerikanska dödsoffer eller intensifierats idag lugnar marknaden igen. Vi utökade vår långa exponering som respons i morse, säger Sean George.

Sean George beklagar det som hänt, men pekar samtidigt på att hedgefonden tjänar pengar på nyheter som dessa. Fondens globala kreditexponering är strukturerad så att Hamiltonian tjänar pengar på en generell marknadsuppgång och kortvariga och övergående nedgångsfaser. Fondens akilleshäl är när världsmarknaden blöder rött lite och länge. Sean George menar att hedgefondens exponering kommer fortsätta i samma stil under 2020.  

Jag gör fel varje dag. Smärtan är den bästa lärdomen.

Som halvamerikan osar Sean George självförtroende och handlingskraft. Han är rakt på sak, intensiv och har långa utläggningar utan att blinka. Han älskar att vinna och hatar att förlora. Sean George växte upp i Miami och Tampa i delstaten Florida. Han har en jamaikansk mamma och en svensk styvpappa.

Det amerikanska sättet att leva livet fullt ut verkar vara Sean Georges lyckorecept.

– Jag har tränat som fighter hela mitt liv. Hoppat från 10 000 meters höjd, dykt med vithajar, flugit militärflygplan, visst gillar jag risk, men mest gillar jag att vinna. 

Det svenska i Sean George existerar på något sätt sida vid sida det amerikanska. Han är ödmjuk inför sin framgång och självkritiskt reflekterande.

– Jag gör fel varje dag. Smärtan är den bästa lärdomen. För mig som förvaltare handlar om hur mycket dessa fel får kosta en och vilka lärdomar du gjorde på vägen.

Han flyttade till förorten Hindås utanför Göteborg som tolvåring. Han spenderade tonåren och universitetstiden i Göteborg. Där pluggade han på Handelshögskolan i Göteborg och det numera nedlagda svenskamerikanska Johnson & Wales University.

– Något av det första som hände när jag kom till Sverige var att jag blev misshandlad av en nynazist. Han var 23 år och jag tretton. Det kändes lite märkligt med tanke på att jag tidigare mött på mycket rasism i USA, men ingen som attackerar barn. 

Under intervjun vibrerar Sean Georges telefon till och från. Han visar mig ett sms från en hedgefondförvaltare på UBS som frågar hur dagens handel efter Iran-nyheten gått. 

– Så här är det hela tiden. Jag kommunicerar med minst 50 till 80 personer över hela världen varje dag. Visst köper och säljer jag värdepapper, men det jag handlar med, det är egentligen information. 

Under sina 25 år i finansbranschen har Sean hunnit med mycket. Han började som Wall Street-mäklare för företagsobligationer på Cantor Fitzgerald.  Följt av portföljförvaltare på Bankers Life, kredittrader på UBS, CDS-trading ansvarig på Bank of America Merrill Lynch, Deutsche Bank och Jefferies. 

Efter sina år utomlands har Sean byggt upp ett unikt nätverk av traders, analytiker och förvaltare från New York, London till Singapore och Frankfurt. Den dagliga kommunikationen med dessa särpräglar honom som förvaltare i Stockholm. Han är väldigt kommunikativ. 

– De smartaste förvaltarna som jag har träffat är de som ständigt är på jakt efter ny information som strider mot deras egen uppfattning. I den här branschen finns det inga landsgränser eller tidsbegränsningar, vi verkar alla på en global marknad och tävlar mot varandra. Den som exempelvis vill blanka ett bolag framgångsrikt måste anstränga sig för att förstå de som är motsatt positionerade. Sanningen ligger oftast någonstans mitt däremellan.  

Hans svenska ödmjukhet har också visat sig vara användbar under hans karriär utomlands.

– De som förlorade mest under finanskrisen var de smartaste. Alltså de förvaltare som följde sin analytiska förmåga och övertygelse fullt ut. I slutändan spelade det ingen roll hur liten risken var att marknaden skulle kollapsa just då. För det hände. Vi som hade en osäkrare övertygelse kring marknadens utveckling såg till att hedga oss bättre, vilket i slutändan kom att löna sig.  

När Sean George vänder blicken till den svenska finansmarknaden blir han plötsligt mer bekymrad. Han menar att de svenska finansinstituten går miste om internationell talang och är på tok för hemmablinda.

– Jag vet flera utländska personer som kommit till den svenska finansbranschen efter toppjobb på banker som Goldman Sachs, JP Morgan eller UBS. De flesta får inte ens komma på intervjuer hos de största finansaktörerna i Sverige. Mitt råd till de som inte får något jobb blir då: ”Åk hem igen, Sverige är för litet”.

– Ett annat exempel är arbetsplatsers mångfald. I Sverige handlar det nästan uteslutande om att ha hög kvinnlig representation på arbetsplatsen. I London eller New York handlar diversitet även om etnicitet, ursprung och ”diversity of thought”. Att hitta individer som löser samma problem på olika sätt och sedan kan argumentera för dessa. Detta tycker jag saknas i den svenska finansbranschen som är en extremt homogen och sluten grupp.

I Sverige känner Sean George att det är svårare att vara sig själv som den intensiva person har är. Den svenska konflikträddheten leder till en passivitet som nästlar sig in på arbetsplatser och i sociala sammanhang. 

– Utomlands har jag skrikit på kollegor och haft konflikter med chefer som varit väldigt hetlevrade. I Sverige skulle detta alltid anses som någonting negativt men utomlands ses det mer som att du får din mening sagt, vilket är positivt. Samma kväll kan vi ta öl och vara kollegor igen men så funkar det inte riktigt i Sverige. Här klarar vi inte av konfrontationer.

Sean George, här tillsammans med kollegan Jesper Brantberg. Foto: Olof Ehrs

Men inget bu utan bä. Det finns guldkorn här med. Sean hyllar den svenska förvaltaren Stefan Ericson som är chefsförvaltare på konkurrenten Paretos globala och nordiska räntefonder.

– Stefan är ärlig med sina positioner och tar stort ansvar när han har fel. Han har en väldigt väl utvecklad analys för kreditmarknaden och en gedigen internationell räntebakgrund. Han förstår likviditetsrisker bättre än de flesta med samma ansvarsområde i Sverige. 

Sean George bor i en hyreslägenhet i Solna med sambo och två barn. Ett medvetet val som återspeglar hans väldigt negativa syn på Stockholms bostadsmarknad. 

– Stockholms bostadsmarknad är helt tokig. Stockholmarna tjänar för lite för att betala dessa höga belopp för bostäder. Jag tror att marknaden behöver en rejäl korrigering om cirka 20 till 30 procent. Det hela blir inte bättre av att den svenska fastighetspressen snarast beter sig som en kult med ständiga köprekommendationer och positiva uppmaningar.  

När Sean George blickar in i framtiden ser han sig inte bli gammal i Sverige. Han tror att han kommer flytta till USA eller Storbritannien om fem till tio år och med den horisonten är det fel att investera i bostadsmarknaden nu, tycker Sean.