Det finns inga genvägar

Det går inflation i begreppet hållbarhet. Såväl investerare som bolag försöker med kofot klämma in hållbart lite varstans i rapporter och presentationer. Sajsa Beslik lyfter frågan i en debattartikel i Realtid: Har det gått så långt att hållbarhetsanalyser är meningslösa?

Som hållbarhetsansvarig på ett fondbolag, som arbetar med att göra hållbarhetsanalyser, kan det verka märkligt men – jag håller med. Den kvantitativa hållbarhetsanalys som Sasja Beslik beskriver är tämligen meningslös. Ofta visar den bara hur duktigt ett bolag är på att skapa en yta av hållbarhet, inte hur hållbara de faktiskt är.

H&M som Sasja Beslik lyfter är ett bra exempel. Utan att ta hänsyn till frågan hur hållbar H&M:s grundläggande affärsmodell är blir själva hållbarhetsanalysen meningslös.

De flesta hållbarhetsanalyser är baserade på data som skärs på olika ledder och som efter en relevansviktning spottar ut en sanning om hur hållbart ett bolag är. Korrekt? Nej. Dessa analyser är meningslösa då de inte lyfter de viktigaste frågeställningarna som Sasja Beslik också belyser i artikeln: Är bolagets affärsmodell hållbar? Vad är samhällsnyttan med bolagets verksamhet? Är bolaget positionerat för framtiden? Detta kan endast en djupdykande kvalitativ analys av bolaget utreda. Givetvis med stöd av kvantitativ data men det är som med träning – det finns inga genvägar. Man måste göra det hårda arbetet.

Det Sasja Beslik missar att ta upp är att det faktiskt finns seriös hållbarhetsanalys som tar hänsyn till helheten. Vi på Lannebo gör det. Många andra aktiva ägare gör detsamma.  

Problemet är Stockholmsbörsens största ägare – de stora globala indexfonderna. De har mycket fina kvantitativa modeller med förmågan att räkna fram mycket exakta, och fullständigt irrelevanta, hållbarhetsbetyg. Bolagen anpassar sig givetvis till detta.

Om ägarna efterfrågar meningslösa sifferrader att stoppa in i sina system kommer bolagen att lägga resurser på att ta fram det istället för att ta fram verkliga lösningar på framtidens utmaningar. Det är vad brist på ägarstyrning orsakar i praktiken.

För oss på Lannebo är ägarstyrning tvärtom själva kärnan i vårt hållbarhetsarbete. Vi sitter i valberedningar och träffar företagsledningar i dedikerade hållbarhetsmöten. Inga massutskick, enkäter eller liknande. Riktiga möten.

Jag får ofta höra av bolagen som jag har hållbarhetsmöten med att vi är den första investeraren som efterfrågat detta. Hur kan det vara så när så gott som alla påstår sig interagera med bolagen? När alla bedriver hållbarhetsarbete?

Maria Nordqvist
Hållbarhetsansvarig Lannebo