Mats Qvibergs sakframställan återkommer gång på gång till att tradingportföljen aldrig var felvärderad och att det därför inte finns några brister att anklaga honom för. Hans ombud Ulf Stigare hänvisar till brottmålsdomen och till revisorsnämndens beslut.
”Det fanns ingen felaktigt värderad tradingportfölj”
Efter tio förhandlingsdagar där HQ AB hållit sakframställan är det dags för Mats Qviberg att vara huvudpersonen i domstolens rättssal. Han är uppbackad av advokaterna Ulf Stigare och Olof Kullinger samt Christen Ager-Hanssen som sitter vid hans sida i rättssalen.
Advokat Ulf Stigare inleder Mats Qvibergs sakframställan genom att gå igenom processbolaget, det vill säga HQ AB:s påståenden om brister och svarar i tur och ordning på dessa. I en power-point-presentation har Mats Qvibergs ombud illustrerat ett pussel där en bit saknas, vilket senare framgår vara HQ AB:s påstående om den felaktigt värderade tradingportföljen. Det kallas för det möjliga, eller omöjliga pusslet.
Att det kallas för ett pussel förklarar Ulf Stigare med att det inte finns några klara grunder på individnivå mot svarandena.
”Som vi uppfattar det är det blanka påståenden om till exempel försumlighet och ond tro. Ingen bevisning åberopas på individnivå och än värre, ingen bevisning åberopas för påstådda rättsfakta. Istället har ett långt händelseförlopp där rättsfakta staplats på varandra utan individualisering. Det som har sagts är att de personer eller bolag som står som avsändare eller mottagare till skriftliga handlingar påstås fått del av dem, men det påstås inte vad den informationen påstås medföra”.
Han menar att detta inneburit att det lämnats ett stort pussel som svarandena på egen hand tvingats att lösa. Han blickar tillbaka till HQ AB:s framföranden i tingsrätten och uppger att tusentals sidor har gåtts igenom men att dessa har saknat relevans för majoriteten av svarandena, eller till och med alla och ger volatilitetsavstämningarna som exempel som uppges vara en röd tråd genom HQ AB:s sakframställningar. Han uppger att endast en påstås fått del av dessa men att ingen av de som upprättat dessa uppges ha gjort något fel.
Under hela genomgången återkommer Ulf Stigare till att de påstående bristerna faller platt på grund av att det inte fanns någon felvärderad tradingportfölj. Han hänvisar bland annat till brottmålsdomen som kommit fram till att tradingportföljen inte var felvärderad.
"IAS39 har en annan innebörd än vad processbolaget påstår. Brottmålsdomen bekräftar detta, påstår vi. Stockholms tingsrätt har i en lagakraft vunnen dom påstått att HQ Bank och därmed även i koncernredovisningen har tillämpat en riktig värderingsmetod. Det vill säga att den metod som banken har använt uppfyller kraven enligt regelverket, det vill säga en regelenlig värderingsmodell”.
När det gäller påståendet om bristande upplysningar hänvisar Ulf Stigare återigen till att värderingen av tradingportföljen var riktig och därmed var även resultat- och balansräkningen riktig, liksom informationen om kapitaltäckningen och eftersom värderingsmetoden är riktig är även värderingsprinciperna riktiga. Underlåten information i övrigt är irrelevant uppger han och säger att det inte finns något orsakssamband avseende skadestånd och utdelningsyrkandena.
”I årsredovisningarna har i detalj redovisats hur värderingarna har gått till. Moderbolaget har haft, enligt lag att acceptera bankens sifferunderlag utan egen prövning. Årsredovisningarna är en ren tjänstemannaprodukt och dessa tjänstemän som har upprättat årsredovisningen har inte processbolaget påstått att de handlat otillbörligt eller medvetet felaktigt. Årsredovisningarna följer därmed reglerna”, säger Ulf Stigare som hänvisar till Revisornämndens beslut och tingsrättens friande brottmålsdom.
Ulf Stigare hänvisar även till att HQ AB gång på gång uppgett att marknadsförutsättningarna påverkan, att det under perioden var en finanskris. Han menar att även denna brist utgår från att tradingportföljen var felaktigt värderad.
Han menar däremot att värderingen var riktig och banken var väl rustad för att möta utmaningarna från omvärlden. Under Fredrik Crafoords ledning upplevde sig banken "bäst i klassen” och förvärv diskuterades bland annat av Catellas kapitalförvaltning i maj 2010.
Ulf Stigare tar även upp HQ AB:s påstående om bristfällig riskmätning och kontroll och osund inställning till limiter samt felaktig rapportering. Han hänvisar då till beslutet som tog under förhandlingen i onsdags där HQ AB samt rätten bestämt uppgett att tjänstemännen inte anses ha gjort något felaktigt eller otillbörligt och meddelar samtidigt att de kommer att återkomma till detta men uppger samtidigt att eftersom "värderingen var riktig och värderingsmetoden tillåten” så faller HQ AB:s påstådda brist även i denna bit.
Ulf Stigare tar även upp HQ AB:s påstående om att banken hade en ansträngd likviditet 2009-2010 och att likviditeten legat under tröskelvärdet. Han menar att likviditetsbrist inte förelegat, trots att HQ AB påstått ”extrem turbulens". Återigen menar han att detta påstående är knuten till felvärderingen, vilket Mats Qviberg med ombud anser inte funnits.
”Den påstådda likviditetsbristen skulle ha utgjort en varningssignal för svaranden att upptäcka felvärdering och därefter agerat. Den likviditetsbrist som förelegat har skett under oktober 2009 temporärt på grund av den finansiella turbulensen och under juni under 2010 på grund av den forcerade avvecklingen som övergick i en panikavveckling och slutade med en ren slaktavveckling, den utvecklingen från slutet av maj 2010 till slutet av juni 2010, kommer att genomgås av Qviberg under dennes sakframställning.
Ombudet går även igenom att processbolaget uppger att utdelningarna inte var försvarliga enligt gällande regler men hänvisar även där till att processbolaget har utgått från att värderingarna var felaktiga.
Ulf Stigare skickar med rätten två medskicka att fundera över innan han avslutar sin inledande del av sakframställan.
Han börjar med att ställa frågan; Vad är det för lag som gäller för Qvibergs ansvar? Han läser upp en mening från aktiebolagslagen som säger att "Styrelsen skall fortlöpande bedöma bolagets och, om bolaget är moderbolag i en koncern, koncernens ekonomiska situation”. Han konstaterar sedan att ”enligt svensk rätt finns ingen koncernrätt” och att detta är den enda meningen som gäller samt att detta kommer vara en röd tråd i Qvibergs sakframställan.
Det andra medskickat han ber att rätten ska fundera över är det påstående som processbolaget har angående överlåtelserna av bankens fordring till processbolaget under 2010, i form av moderbolaget. Han tar upp ett antal protokoll bland annat från en extra bolagsstämma som berör skadeståndsanspråk mot bankens styrelseledamöter där Mats Qviberg undertecknat detta. Han är även närvarande och röstar. Mats Qviberg har även skrivit under ett protokoll över överlåtelsen av det eventuella skadeståndsanspråket mot bankens styrelseledamöter.
”Poängen med detta medskick är att samtliga skador som påstås kommer från bankens ursprungsskada. Mycket enkelt uttryckt kan Mats Qviberg aldrig medverka i en överlåtelse i en eventuell skadeståndsanspråk mot sig själv”, uppger Ulf Stigare och hänvisar till en paragraf om jäv i aktiebolagslagen.
Under andra delen av dagen är det Mats Qvibergs andra ombud Olof Kullingers tur att gå igenom hur HQ-organisationen var uppbyggd och vilka regler som gällde inom organisationen. Han startar med att poängtera att HQAB har en ”otroligt begränsad bild om hur organisationen är uppbyggd” och att han uppfattar att ”man väljer aktivt att ge en vag bild av verkligheten”.
Mot denna bakgrund ger han en detaljerad beskrivning om vilka regler organisationen arbetar efter samt presenterar en power point-presentation som presenterar hur organisationen var uppbyggd.
Efter ett par timmar tar Ulf Stigare över mikrofonen igen. Han inleder med att han ska gå igenom något som han uppger som "mycket tråkigt” och att det handlar om HQAB:s påstående om Mats Qvibergs onda tro.
Han uppger att Mats Qvibergs försvar åberopar alla HQAB:s pärmar som ska styrka Mats Qvibergs onda tro, vilket ombuden gör för att istället styrka hans goda tro.
"Det har aldrig hänt i hela mitt yrkesverksamma liv”, säger Ulf Stigare som varit advokat sedan 1988 då han var delägare i Lagerlöf & Leman Advokatbyrå.