Realtid

”Det är inte kronan som ska devalveras utan landet Sverige”

Att skuldbelägga Riksbanken och skylla hela fallet på penningpolitiken är en förståelig reaktion, men det är att göra det för enkelt för sig, skriver Tino Sanandaji i dagens debatt på Realtid.
Tino Sanandaji. Foto: Arkiv
admin
admin
Uppdaterad: 17 maj 2019Publicerad: 17 maj 2019

En fallande krona kan förklaras av att utlandet tappat förtroende för vår ekonomi och politiska styre. Men det handlar inte om att devalvera den svenska kronan utan om att devalvera landet Sverige, skriver Tino Sanandaji, nationalekonom och författare.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Svenska hushåll som bokar sommarens utlandssemester får i år mindre sol för sina kronor än kanske någonsin. Kronan har visserligen några gånger tidigare i nominella termer varit svagare gentemot dollarn och euron, särskilt vid kriser. Om man dock köpkraftsjusterat jämför kronan mot en viktad korg av våra handelspartners valutor har den reala handelsviktade kronan aldrig varit svagare än i skrivande stund. 

Detta dramatiska fall har överraskat många och skapat missnöje. Det inte endast sällskapsresor som påverkas utan även sparare, handeln, importföretagare, svenska utlandsstudenter och pensionärer som tvingas lägga mer av sin redan begränsade budget på högre matpriser. En sjunkande krona ger förstås en knuff åt exportindustrin, men på potentiell bekostnad av långsiktig press att stärka produktiviteten. 

Att Sveriges kollektiva köpkraft urholkas leder även till att det blir billigt för utlandet att köpa upp svenska tillgångar. Utländska ägare får då en allt större andel av avkastningen från och inflytande över det svenska näringslivet. Det är inte bara gamla industrijuveler som reas ut utan även Sveriges nystartade tech-bolag, som kan köpas för en billig slant av placerare från länder med starkare valutor. 

En stark krona är inget självändamål, medan en svag krona heller inte är någon tragedi. Sverige har med stor fördel valt att ha en rörlig valuta där det är meningen att kronan ska variera över tid, och vid många omständigheter kan en svagare krona vara en nyttig stötdämpare som balanserar ekonomiska chocker. Den senaste tidens kronfall har dock gett anledning till oro, då det har varit förvånansvärt djupt – särskilt eftersom Sverige fortfarande befinner sig i en högkonjunktur. Om kronan har nått botten när ekonomin ska vara på topp, vart ska den ta vägen när nedgången kommer? 

Känslan av oro stärks troligen av att vi inte vet varför kronan försvagas nu och varför den fallit så snabbt. De senaste veckorna har det riktats kritik mot Riksbanken från finansiella aktörer och affärstidningar, som menar att penningpolitiken är misskött och att det förklarar fallet. Riksbanken har försvarat sig och gjort det övertygande. Att skuldbelägga Riksbanken och skylla hela fallet på penningpolitiken är en förståelig reaktion, men det är att göra det för enkelt för sig. 

Givet Riksbankens definierade och hävdvunna uppdrag ska de fokusera på inflationen – inte kronkursen annat än i den mån som den påverkar prisstabiliteten. Mot bakgrund av det extremt låga internationella ränteläget, och den mystiskt låga inflationen som präglat Sverige och många andra länder under de senaste åren, har Riksbanken fullgjort sitt uppdrag till punkt och pricka. Annat än att ex post spekulera kring timing vad Riksbanken kunde gjort signifikant annorlunda. 

Det är viktigt att komma ihåg att ansvaret för samhällsekonomin inte primärt ligger på Riksbanken utan på landets demokratiska församling. Möjligtvis är hela vårt penningpolitiska ramverk fel, men att exempelvis ändra inflationsmålet eller att bredda Riksbankens uppdrag till att stabilisera kronkursen skulle kräva en omfattande politisk debatt och demokratiska beslut. Tvärtom har vi knappt hört ett knyst om Sveriges makroekonomi – vare sig i förra eller detta årets valrörelse, varken av regeringen eller oppositionen. 

Dessutom är det mycket viktigt att påpeka att valutan inte enbart styrs av den kortsiktiga penningpolitiken. Hade kronkursen endast varit en fråga om vilket kvartal där man ska justera räntan eller upphöra med att stödköpa statsobligationer skulle kronkursen heller inte varit något bekymmer och snart korrigerats av sig själv. Penningpolitiska beslut är på kort sikt dominerande för växelkursens svängningar, men långt ifrån den enda drivkraften. Kronkursen påverkas även av den reala ekonomin, förväntningar om framtiden och förtroendet för landets institutioner. 

ANNONS

Om Sverige bedöms vara på väg in i lågkonjunktur tar kronan dubbelt stryk – dels då ekonomin tappar ånga, dels då Riksbanken väntas ytterligare sänka räntan. Utöver skillnader i penningpolitik och nominella faktorer, såsom inflation, mellan länder bestäms valutans värde av dess reala växelkurs. Detta är en funktion av faktorer som produktivitet, bytesbalansöverskott och terms of trade, där länder med hög BNP per capita tenderar att ha permanent starkare valutor och högre prisnivå än fattigare länder. Den reala valutan är svår att exakt beräkna, men Riksbanken bedömde hösten 2018 i en av sina fördjupningar att Sveriges reala växelkurs hade fallit och kanske kunde falla ytterligare. 

I debatten har det länge hetat att ”det går bra för Sverige” och att vi har en ”urstark” ekonomi, men sanningen är att Sverige har haft relativt medioker produktivitetstillväxt och låg tillväxt i BNP per capita under de senaste åren – och väntas fortsätta att ha det framöver. Ett sällan diskuterat faktum är att Sveriges under en tid exceptionellt stora bytesbalansöverskott har fallit från 6 procent av BNP 2010, via 4 procent av BNP 2015, till knappt 2 procent av BNP förra året. Även om statens finanser är fortsatt starka har Sverige en problematisk situation vad gäller kommunsektorns finanser och en alarmerande hög privat skuldsättning på över 12 tusen miljarder kronor. 

Det finns många som anser att flerdubblingen av bostadspriser samt hushållens och företagens skulder är motiverade, men också andra som bedömer att det är en bubbla. När det finns konkurrerande narrativ är det naturligt att kronan försvagas i den mån som det framkommer tecken som skiftar vågskålen från det optimistiska narrativet och pekar mot en större sannolikhet att Sverige går in i en lång och utdragen nedgång. Penningpolitiken är avgörande för kronans variation från dag till dag, men på längre sikt bör vi inte försumma andra potentiella förklaringar.

En fallande kronkurs kan delvis förklaras av att utlandet tappat förtroende för Sveriges ekonomi och politiska styre, och därför reviderat sina förväntningar nedåt. Det handlar i så fall inte om att devalvera den svenska kronan utan om att devalvera landet Sverige. 

För familjerna som tvingas dryga ut semesterkassan med SMS-lån för att komma i väg till solen spelar det kanske ingen roll varför kronan har fallit på grund av penningpolitik eller urholkade fundamenta. På lång sikt är det avgörande för Sverige att klarlägga vad det beror på.

Tino Sanandaji, nationalekonom och författare.

Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS