"Det är ett slags jäv"

Realtid.se har i flera artiklar granskat hanteringen av minnesfonden vars främsta uppgift är att dela ut pengar till behövande advokater och deras familjemedlemmar eller efterlevande. Pengarna visar sig i stället i första hand gå till Advokatsamfundets verksamhet.

– Hade stiftelsen stått under vår tillsyn råder det ingen tvekan om att det hade behövts utredas hur den arbetar med att uppfylla ändamålet, säger Mikael Wiman, länsassessor och stiftelseexpert på Länsstyrelsen i Stockholm.

Under de senaste fem åren har totalt 7,3 miljoner delats ut av av fondens medel. Hela beloppet har gått direkt till Advokatsamfundets verksamhet. Mikael Wiman är kritisk till att pengarna fördelas inom en mycket snäv krets. Det rimliga hade varit om mottagarna varit fristående från förbundet.

– Man kan säga att detta är ett slags jäv, att dela ut pengar till Advokatsamfundet när stiftelsen redan är knuten dit. Det är väldigt nära källan om man säger så.

Formellt är minnesfonden fristående från Advokatsamfundet, men samfundet utser fondens styrelse och ekonomichefen Jonas Hultgren är firmatecknare.

Utdelningarna till Advokatsamfundet är möjliga genom ett tillägg till fondens stadgar som gjordes 1985, 27 år efter att tidigare justitieminister Gustaf Sandströms (1865–1930) änka Calla Sandström avled och stiftelsen bildades.

Det nya andrahandssyftet innebär att fonden även kan stöda fortbildning av advokater och utgivning av juridiska tidskrifter. Tillägget gjordes efter förslag från Advokatsamfundets dåvarande styrelse. Förklaringen var svårigheten att hitta bidragsmottagare som uppfyllde fondens krav.

Mikael Wiman betonar dock att andrahandssyftet bara är en sorts nödlösning. Det ska inte vara enkelt att runda förstahandssyftet:

– Det borde gå att hitta advokater och anhöriga som lever under brydsamma ekonomiska omständigheter.

Stiftelsens ordförande, justitierådet Stefan Lindskog, förklarade i tisdagens Realtid.se att problemet att hitta bidragstagare kvarstår. En artikel i Advokatsamfundets tidskrift Advokaten (nr 6 2010, sid 46) var enligt Stefan Lindskog ett försök att locka fram nya ansökningar.

Mikael Wiman ger inte mycket för detta resonemang:

– I en snyggt förvaltad stiftelse anstränger man sig för att hitta mottagare. Framför allt när stiftelsen har så stora resurser som den här har, säger Wiman.

Stiftelsens egna kapital uppgår till 63 miljoner kronor.

– Då har man råd att annonsera.

Formellt står stiftelsen inte under Länsstyrelsens tillsyn men det finns ändå en fyllig akt hos myndigheten om verksamheten.

Av denna framgår bland annat att Advoktasamfundet 2001 ändrade utdelningsreglerna så att även reavinster kan delas ut som bidrag förutom rena intäkter från aktieutdelningar.

Ändringen drevs igenom på ett fullmäktigemöte i Advokatsamfundet 2001, där advokat Leif Ljungholm var mötesordförande.

– Detta ger ordentligt svängrum att dela ut mycket pengar, säger Mikael Wiman.

Formellt har Länsstyrelsen i Stockholm ingen möjlighet att ingripa mot stiftelsens verksamhet. Detta beror på att den boutredningsman som hanterade Calla Sandströms dödsbo såg till att införa en klausul om att tillsynsansvaret inte ska ligga hos myndigheten.

– I vanliga fall uttalar vi oss inte om stiftelser som inte står under vår tillsyn, men här är den klausulen lite tveksam. Calla Sandström delegerade hanteringen av stiftelsen till boutredningsmannen, men det var inte hon som uttryckligen begärde att den skulle skyddas från vår tillsyn.

Klausulen om att Länsstyrelsen inte ska utöva tillsyn kan dock rivas upp, säger Mikael Wiman.

– Men årsredovisningen är oklanderlig såvitt jag kan se.

De som idag granskar arbetet i Minnesfonden är revisorn Bo Axberg och advokat Magnus Ullman, som även är revisorer för Advokatsamfundet.

Dessa hade inget att anmärka på styrelsens förvaltning i den senast publicerade årsredovisningen.