Därför tar ECB fram likviditetspumpen

Europeiska centralbanken, ECB, med sin ordförande Christine Lagarde i spetsen vrider upp likviditetskranarna för att dämpa ”coronachocken” inom eurozonen, men avstår från att sänka räntan. Det senare var klokt, för det hade varit mer än meningslöst. Det första nödvändigt även om det är tveksamt om det kan ge mer än plåster på de ekonomiska sår som nu rivs upp.

Pressen på ECB att plocka fram den ammunition de kan för att mildra den ekonomiska chocken och inte minst hålla likviditetsflödet i euroländerna igång har eskalerat de senaste dagarna. Valutaområdets redan sårade hjort, Italien, har hamnat i så kallad ”sårlega” efter att man i praktiken stängt ned landet till början av april. Att flera länder, som bland annat Danmark, Polen och Irland går i Italiens fotspår och stänger sina skolor och förbjuder större folksamlingar, vittnar om att den ekonomiska chocken håller på att materialiseras.

Ovanpå detta kom Donald Trumps överraskande och med motparten helt okoordinerade flygförbud till länderna inom EU:s Schengenområde. Det senare lär påverka handelsflödena negativt, men har framför allt ökat osäkerheten om det nödvändiga internationella samarbete som behövs för att bekämpa corona-pandemins ekonomiska effekter kan fungera.

Förväntningarna på ECB pekade på att de även skulle sänka sin inlåningsränta från minus 0,5 procent till minus 0,6 procent. Förväntningarna på sådan sänkning handlar mera om signaler än om att det skulle ge någon reell effekt på kreditflödet. Snarare är det så att minusräntan mer är en belastning för kreditsystemet i inom eurozonen än en stimulans.

Vad många inte inser är att minusräntan innebär att ECB ska ta betalt för att låna ut pengar till bankerna, – tillhandahålla reserver – och bankerna har inget annat att göra än att ta emot dessa pengar. Kan de inte hitta någon motpart att förmedla dessa medel till, vilket de har problem med att göra, med lite högre marginal så är det en ren förlustaffär för banksystemet.

Och problemen för ekonomierna handlar nu inte om räntenivån utan om att hela branscher, som flyg- och turist- och hotellindustrin, går på knäna när coronaåtgärderna leder till att verksamheterna i praktiken stängs ned.

För att temporärt lösa detta så gäller det att se till att kreditlinor hålls uppe och kan expanderas så att betalningarna kan fortsätta flöda.

Den stora frågan är naturligtvis hur stimulanspaketet som innefattar ytterligare obligationsköp för 120 miljarder euro och ett ännu ospecificerat paket med billiga lån till bankerna verkligen kommer att nå ut. Men ECB gör vad en centralbank kan göra. Den ytterligare ammunition som behövs för att mildra denna chock är som Lagarde uttyckte det ”ett ambitiöst och välkoordinerat finanspolitiskt stimulanspaket är vad som nu krävs för att stödja företag och anställda som ligger i riskzonen”. Frågan är om de ansvariga politikerna inser detta.