Därför delar inte bankerna information

Det har varit ett tungt år för svenska storbanker. Skandalerna om penningtvätt i Swedbank och SEB skapade stora rubriker i höstas och initierade en debatt om hur storbankerna egentligen arbetar mot penningtvätt, terrorismfinansiering och finansiella bedrägerier.

Steve Payne, ansvarig för finansiella tjänster på Deloitte, menar att svenska banker behöver samarbeta mer med varandra för stävja ekonomisk brottslighet. Läs hela artikeln här.

Nyligen sände Aktuellt i SVT ett inslag om hur misstänkta brottslingar fått ut stora summor pengar via lån från svenska banker och kreditinstitut för att sedan gå under jorden eller lämna landet. Frågan huruvida svenska storbanker och kreditinstitut kommunicerar med varandra på ett tillfredsställande sätt har dykt upp lite för många gånger den senaste tiden.

Åsa Arffman, chefsjurist på Svenska Bankföreningen, menar att föreningen drivit frågan om utökad kommunikation och informationsdelning mellan de finansiella instituten och berörda myndigheter i över 14 år nu.

Varför fungerar informationsdelningen mellan banker så dåligt idag?
– Det är ett tredelat svar. Dels handlar det om banksekretessen i lagen om bank- och finansieringsrörelse som säger att du som bank inte obehörigen får röja enskildas förhållande till banken, det vill säga kundinformation får enbart lämnas ut till andra om det finns lagstöd eller samtycke från kunden för detta, säger Åsa Arffman, chefsjurist Svenska Bankföreningen. 

– Utöver detta gäller även GDPR (dataskyddsförordningen) som reglerar hur bland andra bankerna får dela personuppgifter med andra till exempel andra banker och myndigheter vilket också gäller uppgifter om misstänkta. Här är det Datainspektionen som avgör vad som får inhämtas, delas eller kommuniceras. GDPR sätter exempelvis stopp för bankerna att själva bestämma vilka uppgifter från utländska offentliga register som bank kan behöva inhämta. 

– Till sist är det även lagen om offentlighet och sekretess som bland annat anger vilka uppgifter myndigheter får dela med till exempel bankerna. 

Hur tänker ni kring regelverken?
– Penningtvättsregleringen är väldigt komplex och svår att förstå även för en insatt person. Det är många regelverk som ska samverka och nya regler tillkommer fortlöpande vilket enligt min mening gör att det blir mer och mer komplicerat. Mängden regler öppnar upp för olika tolkningar vilket inte är helt optimalt. I slutändan riskerar kunden att få svara på allt fler frågor i fler situationer vilket skapar fördröjningar för kunden. 

Om en bank noterar att en transaktion kan utgöra misstänkt penningtvätt kan banken enligt gällande regelverk inte informera andra banker om fallet.

En kund som vill byta bank kan således göra det i dag utan att den överlämnande banken kan informera den nya bank om sina misstankar. 

Vad gör ni åt detta?
– Problemet är inte nytt och Bankföreningen har alltsedan 2006 pekat på behovet av lagändringar som möjliggör en mer effektiv informationsdelning i såväl remissyttranden som i egna framställningar.

När det kommer till frågan om kreditupplysning verkar det inte heller finnas någon svensk standard att tillgå. Svenska storbankerna har egna avtal med olika kreditupplysningsföretag som i sin tur inte alltid kommunicerar med varandra.

– Vad jag vet så finns det inte något kreditupplysningsföretag som har ett fullständigt register över alla krediter som lämnats eller alla kreditförfrågningar som gjorts. Kreditupplysningsföretagen konkurrerar med varandra och det finns inget krav på att dessa ska samverka eller att kreditgivare måste ha avtal med samtliga kreditupplysningsföretag. Detta kan givetvis leda till att kreditgivarna inte har en fullständig bild av de individer som ansöker om krediter.

– Här stödjer vi Finansinspektionens förslag i konsumentskyddsrapporten 2020 om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över möjligheterna till en förbättrad kreditinformation.

Hur har det senaste året präglat frågan?
– Åtgärder mot penningtvätt verkar ha blivit en fokusfråga för samhället i stort. Vi ser också en tydligare ambition och önskan om en utökad samverkan branschen från såväl Regeringskansliet, Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten, SÄPO,  som Finanspolisen i denna fråga.

Hur ligger vi till internationellt?
– Jag kan notera att det finns flera europeiska länder som kommit längre när det gäller effektiv informationsdelning. I Storbritannien och Nederländerna finns exempel på offentlig-privat samverkan i syfte att effektivisera bekämpningen av penningtvätt men också länder i Baltikum har kommit en bit längre än Sverige.

Den av regeringen tillsatta utredningen kring att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska redovisas den 31 december 2020.

Lagrådsremissen med förslag om att öka Finanspolisens återkoppling på rapporter om misstänkt penningtvätt träder i kraft den 1 april 2020.