Därför bortser marknaden från expertisens ylanden

Den styrs från USA, men revolutionsledarna bär inte vanliga vapen som SLA-armén (Symbionese Liberation Army) gjorde på 1970-talet. Milisgruppen är mest känd för kidnappningen av mediaarvtagerskan Patty Hearst 1974 och hade som övergripande syfte att störta det amerikanska kapitalistiska systemet.

Den här gången är syftet givetvis det omvända; rädda systemet undan en mycket förödande kollaps med hjälp av de tyngsta och största ekonomiska vapen världen skådat. Med en gigantisk finansiell stridsvagn skjuter det politiska ledarskapet med president Donald Trump i spetsen och den amerikanska centralbanken, Fed, skarpt på allt som heter recession eller börsnedgång i spåren av viruspandemin. 

Att döma av aktiemarknadens reaktioner de senaste sex veckorna har den oblodiga revolutionen hittills lyckats. De globala aktiemarknaderna har klättrat tillbaka på ett sätt som få kalkylerade med i slutet av mars. Detta har skapat en mycket speciell situation där samhällsinstitutionerna till stor del ersatt konsumenterna i den hårt konsumtionsdrivna amerikanska ekonomin (nära två tredjedelar av amerikansk BNP utgörs av inhemsk konsumtion). Detta för att överbrygga konsumtionskollapsen när amerikanerna sitter hemma i karantän och samtidigt blir av med arbetet. 

Därtill har den finansiella stridsvagnen skapat en mycket stor diskrepans och missämja i synen på aktiemarknadens värderingsmultiplar mellan å ena sidan “expertisen” (banker, investmentbanker och andra “förståsigpåare”) och investerarkollektivet, det vill säga de som avgör det rådande marknadspriset. 

Denna diskrepans kan speglas genom att titta på de förväntningar om kommande vinstutveckling som skapas av “aktieexpertisen” och investerarkollektivets prissättning av aktier i nuläget. För att få ett grepp om detta är det så kallade PEG-talet (Price/Earnings dividerat med tillväxttakten, growth, i vinst per aktie) användbart. 

En tumregel i aktieinvesterarkretsar är att ett PEG-tal en bit över 1 är liktydigt med att aktien är dyr i förhållande till sin långsiktiga vinsttillväxt. Investerarkollektivet prissätter idag det globalt viktiga S&P-500 indexet till ett PEG-tal på 2. Det är extremt och liknande nivåer sågs senast under dotcom-bubblan i början av 00-talet. Olyckskorparna hos vissa investmentbanker kraxar också om att p/e-talen och den långsiktiga prognostiserade vinsttillväxten normalt samvarierar; ett samband som brutits 2020. 

Med traditionella mått mätt framstår därför aktier som kraftigt överprissatta i ljuset av den omfattande globala krisen. Å andra sidan är den välutrustade finansiella stridsvagnen alltjämt i strid med sin “whatever it takes”-order ombord. Det vet investerarkollektivet och därför bortser marknaden från expertisens ylande om risker och snedvridna värderingsmultiplar som lyser rött. 

Investerarkollektivet räknar helt enkelt med att staten och centralbanken kommer gör allt för att överbrygga pandemins effekter, med vilka medel som helst. Misslyckas återuppöppnadet, vilket nu börjar ske i Europa, av de ledande ekonomierna genom att virusutvecklingen åter tar fart, lär Fed, och övriga centralbanker, överväga köp direkt i aktiemarknaden. De har ju redan, så även i Sverige, köpt i företagsobligationsmarknaden. Varför inte också aktier? Alla revolutioner har en tydlig tendens att ändra skepnad och förlopp när tiden går. Vem räknade med att en kortvuxen korsikan skulle återupprätta enväldet när monarkin störtades och revolutionsyran flödade på Paris gator 1789? Allt är möjligt när det kapitalistiska systemet, marknadsekonomin och välståndet ligger i vågskålen.