Därför behöver pilotskolan uppdateras

Attraktiva sidouppdrag och möjligheten att bygga upp en privat investerarverksamhet hägrar för många chefer i toppen av börsligan. Samtidigt gäller alltjämt att det inte ligger i övriga ägares intresse att högsta ledningen har fokus på andra saker än det egna jobbet. Exempel som Oscar Properties, Hexagon och Swedbank visar att pilotskolan behöver uppdateras.

Att styrelse och ledning i ett börsbolag har ett stort ägande i det egna bolaget har länge setts som en kvalitetsstämpel som fått namnet ”pilotskolan”. Piloten och övrig besättning (vd och styrelse) sitter vid spakarna och ska landa planet och har därmed samma intressen som de medföljande passagerarna – övriga ägare.

Samma sak gäller för sidouppdrag, är kalendern fylld med massa annat blir det givetvis mindre tid till att driva den huvudsakliga verksamheten.

Teorin är enkel att förstå och känns på många sätt rimlig. Men de senaste tio åren med hausse på aktiemarknaden, dopad kreditmarknad och rader av nya uppstartsbolag, har på många sätt förändrat läget.

Den korta versionen är att det inte är lika avundsvärt och lönsamt att sitta med alla ägg i samma korg och långsamt bygga och driva en verksamhet, även om man under tiden kan kalla sig toppchef på ett stort börsbolag.

Riskkapitalister, fastighetsspekulanter och startup-fabriker har visat att snabba, aggressiva affärer på kort tid kan ge närmast ofattbar avkastning. Men då går det inte att sitta med bara ett innehav, det ska vara ständigt växande och föränderliga portföljer, allt i jakten på nästa storklipp.

Parallellt ser vi en växande kader av styrelseproffs och rådgivare, som radar upp det ena uppdraget efter det andra, gärna i kombination med en egen aktieportfölj.

När börstopparna börjar snegla för mycket på det gröna gräset på andra sidan så går det inte alltid så bra som det var tänkt. Ägarstyrningsmässigt blir det sällan optimalt när högsta chefen börja springa efter flera hötappar eller tar på sig för många hattar samtidigt.

En stor del av de senaste årens turbulens i Swedbank kan förklaras med en sådan utveckling. Olika sidoinvesteringar ledde fram till vd Michael Wolfs sorti liksom för flera av hans närmsta chefer. När Lars Idermark därefter valdes till ny ordförande försökte han kombinera uppdraget med att vara kvar som vd för Södra. Uppenbarligen hade han så lite tid att lägga på Swedbank att han inte ens hade kraften att läsa de dokument om misstänkt penningtvätt som nu riskerar att kosta banken mångmiljardbelopp.

Ett annat exempel är Ola Rollén på Hexagon som är en av börsens mest hyllade vd:ar. Han uppfyller den klassiska pilotskolans regler till fullo. Men hans privata investeringsverksamhet ledde som bekant fram till ett åtal för insiderbrott i Norge. Rollén är numera helt frikänd men processen har tagit mycket kraft från Hexagon-chefen de senaste åren. Att vara både vd och framgångsrik investerare är inte enkelt.

Nyligen klev Lennart Holm in som tillförordnad vd på Billerud Korsnäs där han varit ordförande de senaste fem åren. Efter en framgångsrik chefskarriär har han slagit sig in på egna investeringar i kombination med en rad olika styrelseuppdrag. När Dagens Industri summerar portföljen visar det sig att Lennart Holm sitter med aktier i olika mindre bolag värda omkring 30 miljoner kronor. Som ordförande i Billerud Korsnäs har han dock bara skrapat ihop aktier för en halv miljon. Nu ska han minska ner på styrelseuppdragen för att hinna med sitt nya vd-jobb. Om han också kommer att tanka fler aktier i skogsbolaget återstår att se.

Hos fastighetsbolaget Oscar Properties hittar vi ännu ett färskt exempel. Här har vi ett specialfall där grundaren, största ägaren och vd:n Oscar Engelbert inte direkt pekar med hela handen när han ska försöka rida bolaget ur pengakrisen. En nyemission riktas till samtliga ägare men Engelbert täcker inte sin pro rata-andel, långt därifrån. Han väljer att gå in med 25 miljoner kronor vilket kan jämföras med tidigare klipp i hundramiljonersklassen.

Att  han mitt under brinnande kris också väljer att göra stora investeringar på annat håll via sitt privata holdingbolag stärker inte direkt förtroendet. Till Dagens Industri säger han att han ”vill få avkastning på det kapital jag har”. Som om inte Oscar Properties övriga ägare hade samma intressen. Inte undra på att nyemissionen blir ifrågasatt, även Oscar Os Engelbert valt att avstå vd-lönen nästa år.

I en tid då aktiemarknaden globalt har avsagt sig tidigare välbefästa modeller för ägarstyrning och grundprinciper som ”en aktie, en röst” – se framför allt teknikjättarnas olika upplägg för att ge grundarna närmast evig röstmajoritet – så känns det smått meningslöst att påpeka att det kanske är dags för börstopparna att sansa sig. Att göra en sak i taget och inte gapa efter för mycket känns som rena medeltiden.

Samtidigt är det ett reellt problem för aktiemarknaden att vi får allt fler diversehandlare i toppen på de stora börsbolagen. Den enkla lösningen vore att ropa på höjda löner och ännu bättre incitamentsprogram för att locka ledningsgruppen att fokusera bara på jobbet. Men inte heller det är hållbart. Redan idag kan vissa vd:ar få ”sparken” och i princip lämna jobbet med startkapital till en mindre riskkapitalfond. Närmast en drivkraft att göra lite småfel.

Vi är som samhälle beroende av sunda och välskötta börsbolag. Därför borde diskussionen om hur vi ska hantera chefer som blir större än det egna bolaget föras mer livligt. Det är dags att hitta formerna för pilotskolan 2.0.