“Collectors rykte kan få sig en smäll“

Kraven är extra höga för mer publika personer, som Lena Apler, vars renommé och tillskrivna kompetens lätt ses som en garanti för bolagets seriositet. Att ha med en firad företagsledare, Lena Apler är grundare och styrelseordförande i det börsnoterade finansbolaget Collector, så ökar hävstången.  Och den senare kan slå åt båda håll, där även Collectors rykte kan få sig en smäll. Det gäller även högprofilerade projekt som bolånesajten Enkla, där Collector är en av de större investerarna.

Hävstångseffekten är väl en lärdom från Allrahärvan där Ebba Lindsö satte sig som styrelseordförande och Thomas Bodström styrelseledamot utan att ha någon koll på läget. 

Exceed framstår efter Finansinspektionens kraftiga kritik och skarpa vite som en klassisk bondfångerilåda. Kopplingarna till skandalbolaget Oak Capital, som är centralt i Allra-härvan gör det hela än mer intrikat. Lena Apler vill förstås tona ner detta. För en utomstående är det naturligtvis svårt att bilda sig en uppfattning om hur nära relationerna varit. Men förvärvet av Oak Capitals verksamhet och varumärke samt Exceeds distribution av Oak Capitals större ägare Springwells fonder, som Finansinspektionen dragit in tillståndet för, talar för att de inte bara går att vifta bort.

Och Lena Aplers lätta raljerande över Claes Hembergs kritik mot strukturerade produkter borde hon istället ha tagit till sig själv. För han är inte ensam om sin kritik. Finansinspektionen lyfte 2014 fram ett antal punkter att hålla koll på vad gäller strukturerade produkter, som genom sin komplexitet betecknades som ett riskområde. Det gäller i synnerhet att ha fokus på intressekonflikter och incitament. Eftersom andrahandsmarknaden många gånger är mycket tunn så blir den löpande värderingen problematisk. Finansinspektionen konstaterade att ökad komplexitet inte ger något större värde för kunderna. 

Ofta blir det istället ett sätt för den som skapar och säljer produkter att kunna ta ut extra och inte alltför transparenta avgifter. Man ska veta att de flesta av dessa produkter är att betrakta som nollsummespel. Någon ska ju också stå på andra sidan av kontrakten och ta risken, vilket de vill ha betalt för.

För Exceeds och det tidigare Oak Capitals, liksom för den delen även en hel del av storbankernas strukturerade produkter, är egentligen ett avgiftsmaskineri där incitamenten är att locka upp kunden på läktaren. Och vad Realtid har förstått så har Exceed inte direkt hört till avgiftspressarna i denna halvdunkla värld.