Carl Freer bakom nytt miljardbolag

Ett bolag som på tio dagar rusat 170 procent på börsen. Trots att hans partner Mikael Ljungman är internationellt efterlyst, misstänkt för att ha dragit in ett av Freers bolag i danska miljardssvindlaren Stein Baggers affärer, så ser Freer ut att klara sig.

Carl Freer, 39, som tillsammans med Tjock-Steffe kraschade Gizmondo, påminner lite om mannen bakom Catch me if you can, den unge Frank Abagnale. I dag är Frank Abagnale drygt 60 år. I Steven Spielbergs film Catch me if you can (2002) spelades Abagnale av Leonardo DiCaprio.

Som 18-åring förfalskade Carl Freer sin fars namnteckning när han sökte lån. Det är ett av de två brott som Carl Freer fällts för trots en lång rad bedrägerianmälningar genom åren. I Frank Abagnales första brott i sin självbiografiska bok lurar han sin egen far.

Carl Freer flydde Sverige efter 1990-talets slut. Han lämnade 14 bolagskonkurser, flera uppretade ex-partners och stora skatteskulder bakom sig. Vad han verkligen gjorde för spektakulära saker under 90-talet återstår att berätta.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Teknik, Media och Telekom som skickas ut varje tisdag.

Genom åren har Freer gripits av polis i Sverige, Spanien, Tyskland, Storbritannien och USA. Freer handlade med lyxbilar, de senaste i Tyskland under det falska namnet Eric Jonsson. Där fälldes han för bilbedrägerier. Han har också uppträtt under namnet Brian Littleton.

Frank Abagnale presenteras i filmen:

”Han uppträdde framgångsrikt som pilot hos Pan Am Airways och flög över 300.000 mil gratis. Han var också överläkare på en barnavdelning och biträdande statsåklagare i staten Louisiana. Innan han togs fast ansågs han vara den yngste och djärvaste duperaren i USA:s historia. Han hade inkasserat mer än 4 miljoner dollar i 26 främmande länder och i alla (då) 50 stater i USA.”

Med växande självförtroende började Frank Abagnale leva sig in i rollen som rik – han köpte kläder och bilar för att efterlikna James Bond.

Carl Freer siktar högre. Spelkonsolen Gizmondo skulle erövra världen. Londonbolaget tog köksvägen till börsen. Carl Freer och hans partners övertog den lilla golvfirman Floor Decor Inc i Florida, betalade med aktier och döpte om den till Tiger Telematics. Det blev Gizmondos moderbolag. Tiger Telematics hade en plats på den amerikanska listan OTC Pink Sheet.

När aktiens stod som högst var Tiger Telamatics marknadsvärde 15 miljarder kronor, det var i början av 2005. Freer var styrelseordförande och tjänade 25 miljoner kronor på bolaget mellan åren 2001 och 2005. Här återfanns också Stefan Eriksson, Peter Uf och Johan Enander från den så kallade Uppsalamaffian. Totalt 2.500 aktieägare hoppades göra klipp på bolaget. Men Gizmondo gick i konkurs i januari 2006. Den samlade förlusten uppgick till 2,9 miljarder kronor.

Med idéer och patent från Gizmondotiden startade Carl Freer bolaget Xero Mobile 2006 i Kalifornien. Han fortsatte att samarbeta med Stefan Eriksson pch Peter Uf. Som virtuell operatör skulle Xero ge amerikanska studenter gratis mobiltelefoni mot att de accepterade reklam i mobilen.

Mikael Ljungman och Peter Uf försökte locka investerare att gå in med riskkapital i Xero. Xero Mobile tog köksvägen till börsen genom att köpa upp det lilla bolaget Desi TV Inc som var listat på Pink Sheet.

Tjock-Steffes omtalade krasch med Ferrarin störde dock planerna att skapa ett aktieintresse för Xero Mobile. Ledningen blev osams och svenskarna lämnade bolaget. Joe Marten från Gizmondo var en av de som tog över. Men Carl Freer hävdade förra året att han fortfarande äger en stor andel i Xero. Xero lämnar dock inte någon information och aktien handlas för en tiondels cent på Pink Sheet.

Efter Xero Mobile gick Carl Freer vidare med sitt bolag Blowfish Works.

Återigen var idén reklam i mobilen, men nu operatörsoberoende. En plattform delvis baserad på ett patent Freer övertagit från Tiger Telematics skulle göra det till en världssuccé.

Nästa steg var att starta Media Power där Blowfish blev ett av flera dotterbolag. De andra var MagiTech, SmartAdds och nya Gizmondo. Gizmondo har lyfts ut ur koncernen inför en möjlig relansering som ska ske i Freers nya Gizmondo Inc. Påstår Freer.

I februari förra året berättade Carl Freer i en Realtid.se-intervju att Mikael Ljungman var hans nya partner och ”co-pilot”. Carl Freer köpte upp Ljungmans amerikanska bolag eCommerce LLC och betalade med aktier i Media Power.

Hur många procent av aktierna Ljungman fick är okänt.

När Mikael Ljungmans affärer med falska leasingavtal med Stein Bagger i IT Factory blev kända erkände Carl Freer i Realtid.se att han träffat Stein Bagger – men blott en gång.

Den 1 april i år la den danska konkursförvaltaren som utredde Stein Baggers och Mikael Ljungmans miljardsvindel fram sin rapport. Där framgår att Ljungmans inblandning i leasingbedrägerierna skett via Media Power Inc och eCommerce LLC (samt svenska Xiop och Dubairegistrerade Carlito Software). 199 miljoner kronor av de saknade 285 miljonerna har spårats till Ljungman.

Mikael Ljungman jagas nu internationellt och riskerar fängelse i Danmark om han fälls i den kommande IT Factory-rättegången.

En fällande dom kan möjliggöra för IBM och andra som förlorat pengar i IT Factory-konkursen att stämma bland annat Media Power Inc och dotterbolaget eCommerce LLC på mångmiljonbelopp.

Samtidigt händer saker i det tysta. Under förra året köpte Carl Freers bolag Media Power upp hälften av aktierna i ett restaurangbolag som planerade att satsa på ett koncept för barnfamiljer: Madero Inc – noterat på OTC Bulletin Board.

Samtidigt som Mikael Ljungman blivit misstänkt i Danmark förändras ägarbilden i Madero. Från att Media Power stod som ägare till 48 procent av aktierna i höstas, ändras det till personliga ägarandelar. (Blir Media Power stämt av IBM eller andra som blivit blåsta av IT Factory och Mikael Ljungman kanske bolaget då är ett tomt skal?)

Carl Freer står som största ägare i Madero i bolagets rapport till den amerikanska finansinspektionen SEC i mars 2009 med 22 procent av aktierna – i dag värderade till 475 miljoner kronor. Media Powers vd Richard Jenkins äger 4,9 procent av aktierna, och styrelseordförande Leatham Stern lika mycket. Media Powers finanschef Jason Irwin och teknikchef Ivan Kozhuharov äger 2,9 procent vardera. Ytterligare 15,7 procent av aktierna ägs av icke namngivna personer i ledningen.

Enligt obekäftade uppgifter fanns det förra året två hemliga investerare i Media Power. Och varken Media Power eller nya GetFugu redovisar hela ägarbilden.

I samma rapport meddelar man att bolaget byter namn till GetFugu Inc.

Det är nu tredje gången Carl Freer tar köksvägen till börsen.

GetFugu började handlas på OTC Bulletin Board den 6 april för 1 dollar per aktie. På tio dagar har aktien gått upp till 2,70 dollar. Det ger bolaget ett marknadsvärde på 270 miljoner dollar, motsvarande 2,1 miljarder kronor.

Detta utan att bolaget har släppt en enda fungerande produkt. Och det har inte framgått exakt vilka grenar från Media Power som eventuellt förts över till GetFugu Inc.

Desto flitigare är man att släppa pressmeddelanden. Samtidigt som det blev möjligt att handla i GetFugu-aktien släpptes pressmeddelandet om att man rekryterat Bernie Stolar som vd.

Bernie Stolar, 62, har de senaste två åren jobbat åt Google. Han har 30 års erfarenhet från pc-spelsbranschen, han har bland annat varit vd för Sega, jobbat för Atari och Sony Computer Entertainment American. 2007 köpte Google upp företaget Adscape där Bernie Stolar var chef. Adscape utvecklade en plattform för reklam i dataspel. Och Stolar följde med till Google som renderade honom titeln ”Google’s Games Industry Evangelist”.

Däremot har Carl Freer ingen styrelsepost i bolaget GetFugu, han står som affärsutvecklare.

Bernie Stolar får en årslön på 250.00 dollar samt 10 miljoner aktier i GetFugu (med något förbehåll i en återköpsklausul). Hans aktier är i dag värda 27 miljoner dollar.

Samtidigt rekryterades Eric Stoppenhagen som finanschef. Han erbjuds 100.000 aktier i bolaget med vissa förbehåll.

Ett par dagar senare släppte GetFugu ett pressmeddelande om att man köper teknik och patent från bolaget Mara Group. Precis som på Gizmondotiden betalar man med aktier. Mara Group erhåller 25 miljoner aktier i GetFugu, det motsvarar cirka 25 procent av aktierna.

I tisdags meddelade GetFugu mer detaljer om programvaran. Och att man släpper en betaversion innan Labor Day 2009 – men dit är det fem månader. Så det är alltjämt en oprövad teknik som ingen utomstående testat.

Affärsmodellen för reklam i GetFugus Hot-spottingprogram uppges vara att GetFugu tar 50 procent i provision på försäljningen.

Under april har GetFugu tagit in 4 miljoner kronor i nytt kapital. De investerarna ha fått köpa in sig till kursen 0,5 dollar per aktie, det vill säga betydligt lägre än dagens kurs på OTC Bulletin Board. Av papper till SEC framgår också att man avser att jaga mer riskkapital. 20 miljoner dollar ska tas in under det kommande året – trots att konjunkturen är minst lika svajig som när Tiger Telamatics blev en pump and dump-aktie ett år efter att it-bubblan spruckit.

* * *

Finansinspektionen varnar dock för OTC-aktier.

–OTC Bulletin Board är inte en fungerande börs, det är ett Blocket för aktier, säger Jan Sjödin, chef för avdelningen Marknadsbevakning på Finansinspektionen.

I USA är tusentals bolag tillgängliga via OTC, som Finansinspektionen beskriver som en elektronisk anslagstavla som drivs av den amerikanska fondhandlarföreningen.

– Köp- och säljkurser sätts av bolaget själv, förklarar Jan Sjödin för Realtid.se.

Han tillägger att det kan vara ett fungerande bolag men att riskerna kan vara högre än man anar.

–Aktierna kan handlas mellan delägare eller i en mindre krets investerare. OTC Bulletin Board varnar själv för det på sin hemsida, säger Sjödin.

På Pinksheets.com är bolagen som inte lämnar någon information försedda med en STOP-skylt.

Enligt Jan Sjödin är det 3.500 OTC-bolag i den kategorin.

Aktier på OTC Bulletin Board och Pink Sheet kallar han riskorienterade investeringar – och att man får vara beredd att i värsta fall förlora alla sina pengar.

– Tyvärr används OTC-aktier i bedrägligt syfte. Det är det vanligaste aktieslaget när svenskar som blivit lurade vänder sig till Finansinspektionen.

* * *

Frank Abagnale var i 20-års åldern då han begick sina checkbedrägerier. På fem år prånglade han ut falska checker för över 2,5 miljoner dollar. I hela 26 länder. Han dömdes till ett års fängelse i Frankrike. Och 6 månaders fängelse i Sverige. Betydligt behagligare än det franska fängelset. Efter det dömdes han till 12 års fängelse i USA, men släpptes efter fyra år.

1976 grundade han säkerhetsfirman Abagnale and Associates, där han är verksam som vd. Sin talang inom bedrägeriområdet använder han nu som säkerhetskonsult åt USA:s regering, FBI, finansiella aktörer och företag.

Källor: SEC, Realtid.se, pressmeddelanden från GetFugu, VA, DN, Teknik360, danska medier, OTC Bulletin Boards hemsida,
Wikipedia, Majlinda Juniku samt muntliga källor.