Bornold: ”Det hela framstår som amatörernas afton”

Men trots att Pensionsmyndigheten tagit kontroll över fonden, och trots att Ekobrottsmyndigheten var i full färd med att förhöra inblandade och delge personer misstanke om brott, fortsatte nätverket kring Serwin och Gergeo att mjölka pengar ur fonden.

Som Realtid kunde avslöja tidigare i veckan har investeringar  på omkring 400 miljoner kronor, i skuldinstrument som obligationer och certifikat, slumpats bort. 

Nu kritiserar Joakim Bornold, sparekonom på Söderberg & Partners, Pensionsmyndighetens hantering av Falcon Funds.

– Det sätt de jobbat på känns forcerat. En fråga är också – har man haft koll? Det är en helt ny situation för en myndighet som inte har någon erfarenhet av den här typen av komplexa instrument, säger han.

I en tidigare artikel har Realtid visat hur affärsmannen Klas-Göran Karlsson agerade på Max Serwins uppdrag och köpte två certifikat – Viceroy och Median – från Falcon Funds för 1,5 miljoner euro och kort därefter löste in dem för 10 miljoner euro. Det resulterade i en vinst på motsvarande 85 miljoner kronor. Detta samtidigt som pensionsinvesterarna betalat motsvarande cirka 250 miljoner för certifikaten.

Pensionsmyndigheten gav också grönt ljus till att KPMG Malta slumpade ut Reditum – en obligation som givits ut av fastighetsklipparen Lars-Erik Magnusson bolag – för 10 procent av det nominella värdet. Enligt EBM fick Lars-Erik Magnusson sedan köpa tillbaka obligationen för 30 procent av det nominella vilket i så fall skulle ha givit ”bulvanerna” en vinst på mellanskillnaden. Magnusson dementerar dock att affären genomförts.

– Rent konkret kan man undra varför Falcon Funds inte valde att göra som bulvanerna gjorde – att helt enkelt kontakta utgivaren eller emittenten av instrumenten. De löste uppenbarligen in instrumenten Viceroy och Median till ett högre pris än vad KPMG sålde dem för, säger Joakim Bornold.

Han menar att det borde stått klart redan från början att uppdraget att hitta en extern köpare till instrumenten var ganska dödfött.

– Var skulle KPMG på Malta hitta en köpare? Det var bara en som dök upp – för det fanns ingen annan.

Han ställer sig också frågande till KPMG:s försäljning av Redium-obligationen för 10 procent av det nominella värdet.

– Det bästa för fondandelsägarna hade varit att direktförhandla med Lars-Erik Magnusson om att köpa tillbaka obligationen. Det här var 2018 och 2020 skulle han få krav på sig att betala tillbaka 100 procent av obligationen. Vad hade han varit beredd att betala? Det hade nog blivit mer än 10 procent.

Joakim Bornold ifrågasätter också Pensionsmyndighetens val av likvidator.

– Man lutar sig mot KPMG som är ett vackert namn, men likväl kan man ifrågasätta om KPMG på Malta har den erfarenhet som krävs. För det hela slutar ju i något som liknar amatörernas afton, säger han och fortsätter:

– Man kan titta tillbaka på hur HQ:s trading-portfölj avvecklades. I det fallet var det många i finansbranschen som blev involverade vad gäller att hitta en lösning. Bland annat bidrog Stockholmsbörsen och SEB till att man lyckades avveckla derivatportföljen till – om inte marknadspris – så nära det. Så borde man ha gjort här också – involverat många och ta in expertis.

– Det handlar om att ansvar och kontroll måste ligga på rätt myndighet och rätt människor. På Pensionsmyndigheten gjorde man säkert sitt allra bästa men Pensionsmyndigheten har inte byggts upp för att likvidera fonder med komplexa instrument. Men man borde ha förstått att sådana här saker skulle dyka upp och varit beredda på det. Uppenbarligen är det mycket som fallerat här, säger Joakim Bornold.