Bordeaux-viner firar 150 år

Jubileet har inte firats speciellt storståtligt. Vinindustrin i Bordeaux har varit i kris i flera år på grund av minskad export och det minsta man behöver är ytterligare en pseudodebatt om klassificeringens rättmätighet. Det ryktades under den just avslutade vinmässan Vinexpo i Bordeaux om att några slott skulle graderas upp – men ingenting skedde.

Klassificeringen skapades inför världsutställningen i Paris 1855. Listan med de fem olika cru-nivåer (där cru betyder växtplats) byggde på de priser som slotten fått betalt för sina viner de senaste decennierna. Med andra ord handlade det om att gradera slottens viner efter efterfrågan på marknaden – ett nog så kommersiellt grepp även i dag. Det var handelskammaren i Bordeaux som arbetade fram det hela och delade upp slotten från de dyraste ”Premiers Crus” till de lite billigare ”Cinquièmes Crus”. Totalt kom 61 slott med där samtliga klassades för sin röda viner. De utvalda begränsades till Médoc-distriktet på den vänstra stranden av Bordeaux-floden Garonne och Médoc-viken Gironde. Enda undantaget var Château Haut-Brion, vid staden Bordeaux, som också blev första-cru tillsammans med slotten Latour, Lafite, och Margaux.

Att inte andra Bordeaux-områden kom ifråga berodde helt enkelt på att de redan från början ansågs göra så mycket billigare viner att det inte var någon idé att ens ta med dem i värderingen.

Kritiken under de senaste halvseklet handlar ändå om att man uteslöt slotten på den högra stranden. Främst de från St-Emilion (som senare skaffade sig en egen klassificering) och Pomerol. Vinkännare världen över förundras över att i dag lyxdyra berömdheter som Ch. Petrus, Le Pin, Ausone och inte minst Cheval-Blanc inte finns med.

Hade dagens vinkonnässörer fått bestämma skulle alla dessa finnas med bland första-cru-vinerna. Ch. Leoville-Las Cases och Pichon-Longueville-de Lalande i Médoc borde också vara första-cru liksom La Mission Haut-Brion (granne med Haut-Brion), menar många bedömare. Ch. Lynch-Bages och Grand-Puy-Lacoste är bara rankade i femte-gruppen och skulle vara mycket högre upp. Å andra sidan borde inte Rauzan-Gassies vara en en andra-cru – och så vidare.

Några ledande bedömare menar seriöst att de flesta slott lever upp till sina klassifieringar allt eftersom de får nya ägare – som investerar massor av miljoner för att förnya odling och vinmakning och därmed kvalitet.

De som hyllar nya vinvärldens viner anser att man där gör bättre viner än till och med de i Premiers Crus i Bordeaux. Men det håller få erfarna vinkännare med om. Dessa viners kvalificerade elegans är svår att efterlikna. Men helt klart är att många av nya världens bästa ”Médoc-kopior” kan konkurrera och överträffa flera andra-cru-slott.

Ja, så håller diskussion på. Men faktum är att det är denna diskussion som håller 1855 års klassificering vid liv. Den är en aldrig sinande källa till diskussion och försök av vin-förstå-sig-påare att göra alternativa klassificeringar. Som naturligtvis är mycket, mycket bättre – enligt deras personliga näsor och gommar.

Mikael Mölstad, vinskribent