Blocköverskridande lösningar nödvändiga för att säkra tillväxten

Svaret på den ovan ställda frågan om storleken på den svenska tillväxten grundar sig på på fyra konstateranden.

För det första handlar det om att det råder brist på anställningsbara medarbetare med relevant kompetens. Det gäller både inom industrin och tjänstesektorn. I rapporten ”Hur Sverige kan förbli en kunskapsnation”, utarbetad av Almega, framgår bland annat följande:

”Kompetensbristen i Sverige tvingar de svenska företagen att vända sig till utlandet där tillgången på den eftersökta kompetensen är betydligt större. Tjänsteproduktionen flyttar, dels genom outsourcing av egen tjänsteproduktion till dotterbolag i andra länder, dels genom köp av tjänster från utländska leverantörer.”

För det andra handlar det om att Sveriges BNP per arbetad timme år 2016 placerade Sverige på 13:e plats (Källa: Ekonomifakta). Det indikerar i stora drag att i produktionssystemet Sverige finns det utrymme för högre automatisering.

För det tredje finns det utrymme för befintliga svenska företag kan expandera.  Enligt Ekonomifakta, som hämtat underlaget från SCB:s Företagsdatabas, framgår följande avseende företag 2017:

”Det svenska företagandet består nästan uteslutande av små och medelstora företag. Om man tittar på företag med 0-249 anställda så är detta 99,9 procent av hela företagsstocken. Dessutom består 99,4 procent av det svenska näringslivet av  företag med 0-49 anställda.”

För det fjärde behöver även produktionssystemet Sverige fler företag, det vill säga nystartade företag. Antalet nystartade företag är inne i en vikande trend. Det kan förklaras av att högkonjunktur råder och attraktiva anställningar lockar mer än att starta ett eget företag.

För att produktionssystemet Sverige ska kunna leverera högre ekonomisk tillväxt under en högkonjunktur än vad som är fallet för närvarande krävs följande åtgärder:

1. Ökad grad av yrkesutbildade och annan form av efterfrågad kompetens.
2. Ökad automatisering inom industrin.
3. Fler expansiva företag.
4. Fler nystartade företag.

Är detta några nyheter? Nej, och åtgärder som har till syfte att hantera ovanstående punkter vidtas förvisso. Men de är enligt min mening för få och kommer för sent. Skälet till det är i sin tur i grunden politiskt.

En minoritetsregering som består av fler än ett parti måste förhandla internt innan konkreta reformförslag kan presenteras. Det är inte helt lätt då det ofta finns ideologiska spänningar i en sådan regering. Och oppositionens intresse att medverka till konkreta lösningar där resultatets lyskraft i regel hamnar på sittande regering är ofta inte överdrivet stort.

En minoritetsregering, oavsett färg, lär prioritera sin överlevnad före att aktivt driva en näringspolitisk reformagenda, som kan riskera att sätta regeringsmakten på spel. Konsekvensen av det blir status quo och ett reaktivt handlande istället proaktivt agerande. Då blir också resultat att produktionssystemet Sverige inte klarar av att åstadkomma mer ekonomisk tillväxt än vad som levereras under den nuvarande högkonjunkturen.

Sverige lär få en minoritetsregering även efter valet i höst, om inget oväntat inträffar. Återigen finns det risk för en låsning när det kommer till genomförandet av nödvändiga reformer inom näringspolitiken.

Jag menar att tillträdande regering, oavsett valresultat, måste bjuda in till samtal och vara beredd att göra uppgörelser över blockgränsen för att kunna genomföra nödvändiga näringspolitiska reformer. Det kräver politiskt mod hos både hos regering och opposition. Men en bred näringspolitisk uppgörelse, där alla parter kommer till tals, är nödvändigt för Sverige.

Sveriges långsiktiga konkurrenskraft riskerar att bli något av en papperstiger, om inga djupgående näringspolitiska reformer genomförs. Och de brådskar, och behöver komma i närtid. Enligt Konjunkturinstitutet får vi från år 2020 se en konjunkturell nedtrappning.

Att öka Sveriges ekonomiska tillväxt måste således underordnas snävt partipolitiska intressen.

Peter Tovman
Ek. lic.