Betraktare eller bedömare?

Volvo 240 cremevit ”En Pärla” års 1982

22.000 lugna mil, ny kylare, nytt avgas, några stenskott, nästan ingen rost.

12.000 kr BVSA (billigare vid snabb affär)

Utanför porten på Nimrodsgatan i Hjorthagen mötte en korpulent man i överkam och skinnväst upp för en snabb presentation av fordonet. Kjelles omedelbara reaktion, som värderingsman och livsvetare, sa att Volvon var en veritabel skrothög. 

Den korpulente mannen insåg det och sa:

– Du vi går upp och snackar lite, tar en kaffe, kom.

I lägenheten, som var lite mörk med gråvita tapeter, skrålade stereon: ”Are you lonesome tonight?” med Elvis. Kjelle trivdes inte riktigt i situationen, men tyckte väl att en kaffe inte var att förakta. Plus att det var en lite kul gubbe.

Efter lite ”small talk” och en kaffe bad säljaren Kjelle komma ut på balkongen, för han ville visa en sak.

Väl på balkongen pekade gubben på bilen tre trappor ner, tittade på Kjelle och sedan igen på bilen och utbrast:

– Visst är hon fin pärlan, så här på håll!

När jag ser ett konstverk. (Ja, vad är ett konstverk?) Då jag ser något jag gillar övergår oftast mitt annars så värderande skarpsinne till minnen och drömmar, och min kapacitet att bedöma sätts ur spel.

Kjelles bedömning var glasklar – en skrotbil! Vilket ledde till att han inte ens tog sig tid att betrakta bilen. I Kjelles fall var det en klar fördel om man klurar på efterspelet av denna eventuella investering. Motorstopp med fallande plåtskärmar likt Jönssonligans Chevrolet Impala -64. Resultat: ingen kräftskiva.   

Att betrakta konstverk överlag och få en behållning av betraktelsen skulle jag säga är svår utan att veta konstnärens utgångspunkt och mål eller avsaknad av dem. Vilket i det senare fallet oftast gör konstverket svårbetraktat och lättbedömt. På mina lediga stunder tillåter jag mig att vara betraktare.

Konstnären Lucio Fontana (1899-1968) var en konstnär med forskande, filosofisk underton. Han bemålade en duk och skar snitt i duken. Konstverken kostar miljoner och anses vara mycket åtråvärda. Utan att veta om, nej inte nödvändigtvis varför, bara att veta om att Fontana ville visa att det kan finnas fler dimensioner efter det visuella målet, gör dessa konstverk så intressanta. Fontana kallar tanken den 4:e dimensionen. 

Känslan i tanken när jag betraktar Fontanas konstverk kan beskrivas lite som att driva i en spik i en bräda, målet måste vara bakom träffen, annars måste man spika alldeles för länge.

Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar. Han är utbildad gemmolog och har utvecklat en rad intressanta varumärken under alla år som entreprenör. I dag driver han sitt bolag Westling Värdering AB på heltid efter försäljningen av Persson & Westling Pantbank.