Arnhult: Klokt att avbryta affären med Entra – finansiella effekter blev vilseledande

Jag tycker det förefaller genomtänkt och klokt att nu avbryta affären givet hur situationen utvecklat sig kring Entra, säger Rutger Arnhult som med 16,5 procent av aktierna i Castellum är bolagets största ägare.

Arnhult är också den som en majoritet av valberedningen vill se som Castellums nästa ordförande. Vid årsstämman den 25 mars är det upp till aktieägarna att ta ställning för eller emot förslaget.

Vad som dock står klart redan nu är att stödet inom styrelsen för den så kallade andra etappen i Blackstone-affären kommer att minska drastiskt om Rutger Arnhult greppar ordförandeklubban.

För att skaka fram pengar till Entra-köpet sålde Castellum i ett första steg logistikfastigheter för 5 miljarder kronor till Blackstone innan årsskiftet.

Om budet på Entra gick igenom skulle ytterligare logistik- och lagerfastigheter säljas till Blackstone i ett andra steg. Denna gång för 14 miljarder kronor.

I samband med beskedet om att det norska förvärvet inte blir av meddelade vd Henrik Saxborn att det ännu inte är bestämt om Castellum ska gå vidare med andra etappen i Blackstone-affären.

– Vi har möjlighet att gå vidare med etapp två, men vi har inte bestämt hur vi ska göra än.

Men Rutger Arnhult är som ovan nämnts negativt inställt till ytterligare försäljningar av logistikfastigheter – nu när en Entra-affär inte längre tvingar fram detta.

– En sådan försäljning skulle påtagligt skada såväl Castellums löpande kassaflöde som vinsten per aktie. Därtill skulle försäljningen klippa av de så viktiga kundrelationerna med ett mycket stort antal hyresgäster inom logistik vilket vore väldigt olyckligt för denna verksamhet.

Var du i själva verket negativ till Entra-affären mot bakgrund av att det skulle tvinga fram en försäljning av logistik-portföljen?
– Entra är ett väldigt fint bolag med en riktigt bra förvaltningsportfölj. Så den affären tyckte jag, givet budnivån, såg intressant ut även om jag var tveksam till alla de synergier man framhärdade skulle vara kopplade till denna. Jag har lite svårt att se hur förvaltningen på helt olika orter i olika länder skulle kunna effektiviseras i en sådan omfattning.

Det som Arnhult haft särskilt svårt att se är varifrån de stora finansiella synergierna som man talat om skulle komma ifrån.

– De finansiella synergierna är verkligen svåra att logiskt förklara på annat vis än att man genom en försäljning av logistikportföljen parallellt frigör kapital och genomför en amortering. Det skulle ge upphov till en lägre belåningsgrad, vilken antas ge en starkare rating och därmed på sikt en lägre ränta på obligationerna. Men det har ju egentligen ingenting med Entra att göra, säger Rutger Arnhult och fortsätter:

– Att försöka koppla dessa eventuella finansiella konsekvenser till Entraaffären tycker jag faktiskt blev lite vilseledande.

Arnhult påpekar att man hade åstadkommit precis samma sak om man hade genomfört en nyemission om 3 till 4 miljarder via sina befintliga –ägare.

– Det hade sänkt belåningsgraden så att denna landat under 40 procent vilket på lång sikt borde sänkt lånekostnaden på obligationerna med 20 till 25 baspunkter. Men med så pass marginella förbättringar av finansnettot skulle det såklart bli en extremt dålig avkastning på detta ytterligare kapital. Och det är hypotetiska antaganden. Därtill tar det många år innan eventuell ränteeffekt skulle få fullt genomslag.